Som vi sett när problemen hopat sig för regeringen och ingen av ministrarna vågar ta i de heta potatisarna, får det mig att tänka på en historia. Det är våra politikers sätt att hantera problemen som får mig att tänka på gamla roliga historier, Varför har säker även andra upptäckt. De är en samling komiska figurer som ständigt ger upphov till dråpliga situationer. Hursomhelst, så här har jag hört historien:

En svensk släggkastare slog världen med häpnad när han kastade nytt världsrekord med nittiofem meter. Om det varit någon annan nationalitet än en svensk hade det gapats om doping, men det var en spenslig kille utan ölmage och svällande muskler. Nu råkade den som orsakat sensationen var en tystlåten man och begrep inte ett dugg när han tillfrågades på engelska av journalister.

En svensk journalist drog honom vid sidan om och frågade om han skulle översätta svaret åt honom. Dä ä int myck å säj, blev svaret. Ja men nånting beror det väl på att du kan kasta så långt. Jo, blev det korthuggna svaret. Farfar va kommunalarbetare, farsan va det och jag blev dä. När ja had börja sa dom: Om dom sätt nånting i händerna på dej, kasta dä så långt åt helvete du kan. Å dä ä dä ja försök göra.

Ja, ni förstår säkert varför tanken går till våra politiker, de är mästare på att inte våga ta tag i någonting utan slänger det åt tjänstemän som får mer eller mindre fria händer att komma fram till om inte en en lösning, så i alla fall någonting. För det är ju så att vad som än dyker upp, så inte har regeringen beslutat om någonting. De direktiv som getts har tjänstemän sedan utfört efter sina huvuden.

Men vem skall ställas ansvarig? Ja inte är det tjänstemännen, de gör bara som de blir tillsagda hur dumt det än är. Att de sedan för det mesta läser direktiven som fan läser bibeln är en annan sak. Om inte någon enskild kan anses vara ansvarig återstår bara en kollektiv bestraffning. På sätt och vis kan man se det politiska etablissemangets stagnation och SD:s ökning som en kollektiv bestraffning, ingen litar längre på dem. Tacka för att SD kan gnugga händerna när folk ser hur de andra gör bort sig stup i ett.

Precis som våra politiker tänker inte de som missnöjesröstar på SD vilka konsekvenser det kan få. Med den storlek partiet har i dag med runt en fjärdedel av väljarna bakom sig, är de redan en maktfaktor. Efter nyår när folk ser vad regeringen och de två stödpartierna beslutat kommer första rejäla reaktionen. När ett stort antal av de pensionärer som kommit på mellanhand upptäcker att de än en gång blivit grundlurade brakar helvetet lös.

Löfven har underskattat den ilska som finns mot samarbetspartnern MP. Det är inte bara de som är beroende av sina bilar för att få vardagen att fungera, det är också de sämst ställda som drabbas hårt av de satsningar som görs för att rädda vår miljö En som företräder vårt land har som prioriterande uppgift at rädda invånarna från fattigdom och svält. Tror knappast någon invånare vill att miljön går före att rädda invånare som hotas av ekonomisk katastrof.

Domedagsprofeter, även om det handlar om en ung tjej som Greta, glöms snabbt bort om ekonomin blir sämre. Hon säger att vi skall lyssna på forskarna, men går det verkligen att lita på de klimatmoduler de hänvisar till? Varför lyssnar ingen politiker på de ekonomiska teorier som nu läggs fram efter att ha bearbetats i en smart dator? Datorer kan manipuleras att ge önskat resultat när det gäller någonting så osäkert som klimatet, men de ekonomiska teorierna är baserade på fakta i form av ekonomiska depressioner och finanskriser.

I de ekonomiska svängningarna går det att få fram orsaken som utöste depressionen på trettiotalet och den finanskris som drabbade många länder 2008. De ekonomiska modulerna har betydligt mer kött på benen än klimatforskarnas, det är med andra ord de ekonomiska förutsägelserna som borde skrämma skiten ur våra politiker.

När vårt land på kort tid gick från att ha varit fattigt tog de politiska makthavarna åt sig äran av någonting som fungerade som ett självspelande piano. Ganska snart kommer politiker att slå ifrån sig att de inte alls har någonting att göra med en ekonomisk nedgång. Det är marknaden som styr kommer vi att få höra, det betyder att hela vårt styrelsesätt är värdelöst och att avlöna politiska företrädare som att kasta pärlor för svin.

Vanligtvis är jag så optimistisk att jag tror smöret skall hamna uppåt när jag tappar en smörgås, men när jag med egna ögon kan se att landet är på väg att förstöras, är det dags att sluta äta smörgås.