När man hör från regeringshåll att det här fixar vi så ta det lugnt, förs tankarna till Estonia och tsunamin i Thailand. Samma handlingsförlamning och politiker som talar med dubbel tunga. Vi kunde inte se våldet och brottsligheten komma sa Löfven, inte undra på när all kraft gått åt till att stoppa SD från att dränera partiet. Ändå är det inte SD som är problemet, det måste Löfven leta efter hos sig själv och de övriga partikamraterna.

Osökt kom jag att tänka att det måste vara något fel på vänsterideologierna hos S och V som tillsammans inte kommer upp i mer än runt trettio procent tillsammans. Att de äldre tidigare S-väljarna hellre sympatiserar med SD än V är inte svårt att förstå, säg det land där socialism som V förespråkar har fungerat. Det gör det inte med högerstyre heller, det är förödande för de svagare grupperna.

Om det finns någon lösning där ideologier får stryka på foten, för det kanske allra viktigaste är att de politiska partierna kan enas om vad som måste göras istället för smutskasta varandra. När inte våra så kallade politiska företrädare insett att deras uppdrag går ut på att skapa de bästa förutsättningarna för invånarna att leva drägligt, är det vårt politiska maktsystem det är fel på.

Vad allting handlar om i dagsläget är att invånarna ser ett samhälle i sönderfall, men de makthavande försvarar sönderfallet. En så enkel sak som att helt ändra Försäkringskassans makt att ifrågasätta läkares sjukskrivningar som skapar elände istället för att hjälpa, borde ha rättats till för flera år sedan. Visst var det Moderaterna som ställde till det, men detta har fått fortgå med en socialdemokratiskt ledd regering som istället ägnat sig åt miljöfrågor och att ge mer till de redan rika.

När de politiska besluten ifrågasätts av både partikamrater och invånarna mister de makthavande förtroendet om att kunna regera. Det går inte att irra runt som yra höns och kackla om att si och så skall göras, utan att veta om det är genomförbart eller inte. Det är så problemen uppkommit inom skolan, vården och polisen, de som vet mest har inte tillfrågats om vilka åtgärder de tror skall fungera.

Skulle förvåna om skolan om fem år blivit bättre, eller att de människor som kommit hit men inte har rättighet till det kastats ut. Att möta Olle i grinden som man sa förr betyder att sätta stopp för att undvika problem. Det går inte att förneka vad flyktingströmmen till landet orsakat, många små samhällen har förändrats till oigenkännlighet. Svenska folket ställdes inför fullbordat faktum att så här kommer det att se ut framöver, det får ni finna er i. Nu visar det sig att svenska folket inte finner sig hur det blivit.

Många frågar sig varför det alltid är invånarna som skall städa upp efter så kallade folkvaldas misstag. De som påtagit sig rollen som politiskt företrädare skall också vara medveten om att de är ansvariga för det som blir fel. Eftersom ingen haft en möjlighet att påverka detta tidigare har vi fått styrande politiker istället för att de utför invånarnas önskningar.

Det samhälle vi nu har är ingenting invånarna godkänt, det är politiskt skapat i förvissning om att invånarna inte skulle kunna göra någonting åt det. När invånarna nu visar att de sannerligen kan ställa till det för de flesta partier genom att ställa sig bakom SD, har det satt en blåslampa i baken på det politiska etablissemanget. Skall bli intressant att se om sossarna har kurage nog att ta strid för de svagare grupperna och sätta regerandet på spel. Att vilja är en sak, att kunna någonting helt annat.

Är ganska roande att se hur Åkesson med självförtroende och medvind mer uppträder som en härförare i motsats till Löfven som grävt ner sig i en skyttegrav och hoppas allt skall blåsa över. Man vinner ingenting utan att ta strid för det man tror på, kanske det är felet med det forna stora partiet, de tror inte ens på sin egen ideologi. Överger man de som de satts till att försvara, kan man inte vänta sig lojalitet utan istället förakt.

Genom att överge arbetarklassen lämnade sossarna fältet fritt för SD som inte lindar in vad de tycker och tänker. Så gör bara inte den som vill vara politiskt korrekt, hörde jag en försvara den tvehågsenhet som finns inom partiet. Det går ju inte att öppet erkänna att den i det närmaste okontrollerade arbetskraftsinvandringen och flyktingmottagningen ställt till ett helvete för både kommuner och invånare. Men ser de inte att det ställer till det för partiet?

Priset alla får betala är nu nerdragningar inom de områden invånarna betalar skatt för att staten, kommunerna och landstingen skall leverera vad det tydligt och klart anger vad skatterna skall gå till. Måste pengarna öronmärkas för att se vad det blir över till de som säger sig företräda invånarna? Det utjämningssystem det pratas om är ingenting annat än en omfördelning, pengar måste tas där de finns. Än så länge finns kommuner med pengar att röra sig med, men hur länge?