Det är mycket vi äldre inte förstår när det gäller hur vårt land kunnat bli som det nu är. Vad vi förstår är att det som händer inte kommit som en blixt från klar himmel, det har funnits gott om tid att politiskt samsats kring åtgärder för att förhindra de sociala orättvisorna och det ökande våldet och brottsligheten. Vårt land framstår nu som ett varnande exempel när det gäller hur man inte behandlar gamla och sjuka människor, eller har öppna gränser och arbetsinvandring utan kontroll.

En gång i tiden emigrerade många svenskar på grund av den fattigdom som fanns i landet, nu ser vi en annan typ av emigranter, pensionärer med pensioner utöver de vanliga och de pensionärer som blivit nyrika efter försäljning av bostadsrätter eller villor. Bättre klimat och mera för pengarna är argument som hörs från utflyttade. Det finns bortåt ett par miljoner fattigsvenskar som skulle vilja ha det så, men vet att så kommer det aldrig att bli.

Sverige är på väg att bli ett land i gärdsgårdsserien av Europas länder, det behövs bara en lågkonjunktur för att vårt välfärdssystem skall kollapsa. Oroande tecken finns redan trots att vi haft en långvarig högkonjunktur som borde använts till att förbättra för de sämst ställda. Istället är det de redan rika och höginkomsttagare som har så de klarar sig. Naturligtvis väcker det avundsjuka och ur den föds ilska mot de makthavande.

Till och med våra politiker borde inse att samhällsförändringen med ökande klyftor och sociala orättvisor skapar oroligheter. När de oroande sakerna händer är det mest framträdande hur illa organiserade de statliga myndigheterna är, där den ena inte vet vad den andra gör. Ytterst ansvarig för detta är regeringen som tvingas ödsla tid på att försvara fattade beslut som inte har en folklig förankring.

Kunde läsa att MP vill ge ytterligare subventioner till de som kör sina fordon på etanol, vilket visar att partiet knappast lever i samma verklighet som alla vi andra. Släpper Löfven igenom en sådant löjligt förslag väntar en folkstorm utan like. Det verkar vara huggsexa om vem som kan komma med det mest idiotiska förslaget sedan de fyra partierna i "Jöken" som det kallas  slog ihop sina (kloka?) huvuden.

Våra politiker har inte insett att politisk styrning är orsaken till organisationsproblemen, det som skulle vara ett skyddsnät för det politiska maktsystemet har istället blivit regeringens akilleshäl. Att ha makten och inte veta hur den skall användas är ett tecken på att vårt styrelsesätt är åt helsike fel.

Om vi går tillbaka fyra år i tiden gjordes politiska misstag som aldrig kommer att kunna repareras. En av anledningarna till socialdemokraternas kräftgång är att vända sig mot andra i bortförklaringar istället för att söka felet hos sig själva. För Löfven handlar det om prestige att inte ha någonting med SD att göra, det har ju sagts gång på gång. Om inte SD blir delaktig i de obekväma beslut som måste fattas, ökar partiet ytterligare.

Det forna arbetarpartiet kapade rötterna till arbetarklassen för många år sedan, medvetna om att de trogna väljarna var gamlingar som skulle falla ifrån efter hand och att unga inte kunde lockas till partiet. Enda möjligheten för partiets överlevnad troddes vara att vända sig till medelklassen och stryka den medhårs. Till och med de borgerliga har insett att det är en flyktig väljarkår, mycket tack vare lärarnas försämrade löner och status.

Många med industriarbete hör numera lönemässigt till medelklassen eftersom de tekniska framstegen gjort att det krävs en högre utbildning. Till medelklassen lönemässigt hör också många politiker vilket ger dem helt andra levnadsvillkor vilket gjort att de svårt att sätta sig in i de svagare gruppernas usla ekonomier. En fördyring med några hundralappar märks knappast för dessa politiker, för lågavlönade, pensionärer, sjuka och arbetslösa svider det rejält i de redan tidigare tunna plånböckerna.

Genom att inte ta itu med orättvisorna har S förlorat sin trovärdighet i de sämst ställdas ögon. Läser daglig dags de som försvarar sossarna och svartmålar SD, vilket retar upp många ytterligare. Partiet skryter om att de skall förbättra för pensionärer men så visar det sig att det inte är de med lägst pensioner som skall få mer, utan de med dubbelt så mycket som fattigpensionärerna. Sjuka och arbetslösa kan känna sig blåsta.

Sammanhållningen mellan de gamla partierna när det verkligen kniper gör att enda sättet för SD att komma i maktställning är egen majoritet. Eftersom SD nu tydligen är största parti kan man förstå att KD och M flirtar med Åkesson, men är knappast villiga att utlova några ministerposter till SD vid en regeringsbildning. Det är alltså svårt att sätta något parti i ett visst fack, men undantag för V och SD förstås.

Kan förstå om folk uppfattat de övriga politiska partierna som kameleonter, som skiftar färg för att smälta in i bakgrunden. Men även det är svårt, eftersom svenska folket kräver klara raka besked att så här skall det göras, blir alla partier inblandade.