Missnöjet med vad de politiska makthavarna har gjort (eller i en del fall inte har gjort) sprider sig över Europa. Ja, över hela världen med för den delen. Vad man kan ana är att valen i Grekland och Frankrike, bara är början på någonting vi inte ens kan ana konsekvenserna av. Hörde en respekterad ekonom säga att det bara är en tidsfråga, innan flera länder kommer att dras med i den skuldkris som vi tydligen bara sett början på.

Visst kan jag förstå att vår regering upplever det som orättvist, att folk tappat förtroendet för vad de egentligen kan uträtta. Men det stämmer ju inte att om andra länders regeringar tagit sitt ansvar, skulle det inte funnits någon kris. Vad det hela handlar om är ju faktiskt, att regeringar (till och med vår egen) uppmuntrat invånarna att konsumera, för att hålla den ekonomiska tillväxten vid liv.

Under alldeles för lång tid har den ekominiska tillväxten, setts som den enda lösningen för att kunna skapa ett välfärdssamhälle. Men vad det handlar om just nu för många länder, är att kostnaderna inte tagits på allvar. Det kostar enormt med pengar att ha en alldeles för stor byråkrati, pengar som så väl behövs för att ett välfärdssamhälle ska kunna fungera.

Just nu väntar vi i vårt land på vad Socialdemokraterna ska komma med besked om hur de ska kunna rädda vårt land undan det som andra länder nu tvingas gå igenom. Var ska nedskärningarna göras för att undvika skattehöjningar? Att skapa nya jobb är inte lätt, att se till att de gamla finns kvar är en lika stor utmaning. Alltså är det nedskärningar inom de offentliga verksamheterna som måste göras i första hand.

Precis som missnöjespartierna i Grekland och den nyvalde presidenten i Frankrike, har det lovats mer än vad som går att hålla. Vad händer när det som folket så gärna vill tro går att genomföra, inte är möjligt? Men det är klart, ingen vinner ett val på att säga sanningen om hur illa ställt det är och att framtiden tagits ut i förskott.

Dagens politiker står inför någonting de aldrig ens kunnat ana, nämligen att de kan tvingas ta sitt sociala ansvar och skära ner på heltidspolitiker inom Riksdagen, kommuner och landsting. Det har gått alldeles för långt för att kunna lösa den ständiga penningbristen på annat sätt.

Kanske är det som Grekland beskrivs just nu, att Grekerna bara är ett andetag från den slutliga katastrofen. Faktum är att Grekland hållits vid liv med konstgjord andning alldeles för länge. Det finns ingen möjlighet att rädda ett folk, som inte vill bli räddade. Om det beror på stolthet eller ren dumhet spelar ingen roll, Grekerna måste själva ta konsekvenserna av att ha låtit allt gå alldeles för långt.

Vi får se om Svenska folket gör samma misstag, för visst är det folket som måste säga ifrån när makthavarna inte har förstånd nog att inse allvaret i, att vårt land blivit alldeles för byråkratiskt och därmed också människofientligt.

Att allt fler får det sämre samtidigt som många fått det bättre, är en oroande tendens som bäddar för framtida problem. Vem vet, framtida forskare kanske inte söker anledningen till vad människorna dött av, utan snarare vad de levt av.