Att skapa ett rättvist samhälle, som alla kan känna sig som en del av, är inte lätt. Men det mesta som är värt att göra, är ju inte det. Men att skapa ett rättvist samhälle, är väl vad de politiska uppdragen går ut på, men svårigheterna och det enorma arbetet avskräcker.

Problemet som jag upplever det är att vårt land är alldeles för byråkratiskt. Varför saker och ting krånglats till med statistik och uppföljningar och Gud vet vad, har ju faktiskt inget värde i långa loppet. Det enda man kan få fram av statistik och uppföljningar är om något misstag gjorts, men ingen byråkrat vill kännas vid vare sig ansvar eller misstag.

Det här har gjort att vårt land blivit en koloss på lerfötter. Det vimlar av folk i ansvarsställning, men av någon underlig anledning har de i slutändan inget ansvar, det har istället någon tjänsteman. Varför vi därför har tillsatta chefer, borde därför föras fram i den offentliga debatten.

För den som har perspektiv på vårt land, måste det hela ses som löjeväckande. Därför ska jag dra en sedelärande historia som osökt dök upp i huvudet. Den är hämtad från den tid då nuvarande Ryssland hette Sovjetunionen, en sedelärande historia, faktiskt. Det var så här att den sovjetiska statschefen intervjuades och fick frågan vilket var hans största problem. Statschefen funderade en stund och så svarade han:

Tja, alla har vi ju våra problem. Frankrikes president exempelvis har hundra älskarinnor, en av dom är spion, men han vet inte vilken. Och Amerikas president har hundra livvakter, en av dom är terrorist, men han vet inte vilken. Själv har jag hundra medarbetare, en av dom är ekonom, men jag vet inte vilken.

Nåja, nu var det väl inte bara avsaknaden av ekonomer som fick det stora landet i öster att byta namn och att DDR blev en del av Tyskland, utan den enorma byråkratin. Om det blivit bättre efter namnbytet vet jag inte, men om de inte lärt sig av det tidigare misstaget, får de skylla sig själva.

Vårt politiska etablissemang har definitivt inte lärt sig av forna Sovjetunionens misstag. Eftersom det saknas pengar till det mesta som ska utföras med skattepengar, går pengarna till annat än de är avsedda för. Lägger man dessutom till alla miljöavgifter som så här långt inte har gjort miljön bättre, är det inte undra på att det hela verkar ännu mer underligt. Om det inte var bättre förr, behövde vi i alla fall inte oroa oss för att rädda vår miljö eller utrotningshotade rovdjur. 

På något underligt sätt känns det som händer just nu, som att börja titta på en film, men tvingas vänta medan den redigeras om, innan vi får se slutet.