Popularitet är flyktig för de allra flesta. Radarparet som leder vårt land (ja, så uppfattar de flesta att det är) fick stora fång med rosor i början, men nu har de vissnat. Naturligtvis kommer samma sak att drabba ”Lövet”, det är så det fungerar här i livet.

Några nya jobbskatteavdrag blir det knappast framöver, den ”mutan” fungerade till dess folk kom underfund med, att det inte gav mer i plånboken. Var kom alla kostnadsökningar ifrån? Priset på el och drivmedel till våra fordon har skenat iväg tillsynes okontrollerat. Att hyrorna stigit har med tillgång och efterfrågan att göra, men mjölk, ost och bröd …?

Efter årets huggsexa när det gäller löner, kan vi vänta oss ännu fler kostnadsökningar, för någon måste ju betala. Man kan tänja på gränsen för det invånarna tvingas betala, men visst finns det en gräns då människorna fått nog.

Runt om i världen skrivs prognoser om det kommande året ned av regeringar, de ser en minskad efterfrågan på varor och tjänster.  Antagligen inte bara på grund av många blivit arbetslösa och en del försiktigare eftersom de oroar sig för framtiden, utan också för att många nått taket, för vad de kan låna av bankerna.

Arbetslinjen har jag aldrig förstått vad den ska vara bra för. Varför inte istället sätt stopp för all övertid som många tvingas till, tack vare rationaliseringar. I det moderna livets jagande hetsande brådska, har ingen tid med det borde ägna tid åt att göra. Stress, jäkt och att inte hinna med att ta hand om sig själva, drabbar alla på något sätt. Den inslagna vägen, att vi tvingas jobba mera, leder bara mot att människor kommer att bli utarbetade i förtid.

Allt fler börjar bli medvetna om att det sannerligen inte är för att rädda välfärden, den hade varit räddad för länge sedan om allt stått rätt till med vårt samhällssystem. Det stora felet är att vi tvingas föda så många som sägs företräda invånarna. Skattepengarna äts upp av kostnader som de inte är ämnade för. Om ingenting görs hamnar vi i samma situation som Grekland med flera länder. Det är alltså inte flera i arbete vi ska prata om, det är hur många som ska tillåtas företräda folket.

Såg att en utredning är på gång om att förenkla inom vår byråkrati, som krånglar till allting istället för att hjälpa invånarna. Att vår byråkrati kunnat växa sig så stark, får man en känsla beror på att det är omöjligt, att komma fram till vem som bär det yttersta ansvaret. O m det inte finns någon ansvarig inom de olika statliga verken, borde det vara vår regering, men så verkar det inte vara när någonting visar sig vara åt helsike fel.

Jag kan inte komma fram till annat än att svenska folket betalar en massa människor som säger sig arbeta i folkets tjänst, men ingen har ansvar för det de håller på med. Utredningar brukar inte leda till någonting, men kraftiga nedskärningar inom vår byråkrati skulle medföra både inbesparingar och förenklingar för landets invånare. Men det kommer väl knappast utredarna att komma fram till.

Att allt inte gått som tänkt var, tycks ha skapat kaos i hjärntrafiken hos våra makthavare. Det verkar vara lite som av trafikljus som fått fnatt och blinkar lite hur som helst. När dessutom allianspartierna insett att de bara bjuds in med armbågen av Moderaterna när det gäller den politiska färdvägen, duggar vansinniga förslag som spön i backen.

Som det ser ut kommer de politiska partierna att försöka profilera sig inför nästa val. Det enda det åstadkommer är att folk uppfattar det som signaler utskickade från en trasig radiosändare. Inte undra på att misstroendet mot vad de politiska företrädarna kan göra när det kärvar till sig, får en majoritet av invånarna att misströsta.

Vi får hoppas det blir vackert väder i sommar i alla fall. För visst behöver vi någonting att glädjas åt, mitt uppe i allt elände.