Man bjuds inte så ofta på ett gott skratt, men nu har det hänt. Visst har jag varit medveten om att det finns ”knäppgökar” i vårt land, men aldrig råkat ut för dem. Det var därför en intressant upplevelse, att få kommentarer av två av dem. Jag kan bara säga, stackars satar.

Men nu råkar det vara så att fanatiker av alla de slag, drabbas ju mer de engagerar sig, av tunnelseende. De är så helt inriktade på målet, att svallvågorna de skapar slår sönder annat vid sidan om. Men det varken ser eller ägnar de ens en tanke. Tyvärr gäller samma sak de politiska målen.

Nåja, nog om det. Jag satt en kväll och grubblade på att jämförelser, är till för att någon (eller någonting) ska komma till korta. Jämförelser används flitigt av politiker i sina försök att samla poäng för sin sak. Problemet är att det används till att förenkla någonting komplicerat och tidskrävande. Det är nämligen en av anledningarna till att alla invånare dras över en kam. Det är alldeles för krångligt att ens försöka tillgodose alla invånares behov.

Det här har gjort att invånarna måste anpassa sig till vårt så kallade välfärdssamhälle, istället för tvärtom. I längden kommer det att vara ohållbart, men den dagen den sorgen. Man kan ju fråga sig vad som händer den dag allt brakar ihop.

Ett typiskt exempel på att människan måste anpassa sig efter de fattade besluten, är alla ansträngningar att rädda vår miljö och dessutom utrotningshotade rovdjur. För alla som haft oturen att drabbas av arbetslöshet, allvarliga sjukdomar som medfört långvarig sjukskrivning, eller råkar bo på fel ställe i vårt land, ägnas de mindre omtanke än miljön och rovdjuren. Hur makthavande politiker tänkt (om de gjort det överhuvudtaget), är en gåta för allt flera.

Överallt i vårt samhälle motiveras neddragningar och sämre service med att det saknas pengar. Naturligtvis är det då helt vansinnigt att exempelvis skyddandet av varg, kostar miljonbelopp varje år. Hur mycket bevarandet av vår miljö kostar får inte invånarna någon redovisning om, men miljöavgifter finns på snart sagt allt vi behöver för att överleva. Undra på att människorna inte bara känner sig lurade, de har börjat ilskna till.

Politiska lösningar krånglar alltid till saker och ting, kanske just för att alltid den lättaste vägen används. Att välja den svåra vägen, vet de betyder att mäktiga personer trampas på tårna. Någon annan förklaring finns inte, än att det politiska etablissemanget lägger sig platt, för de ekonomiska intressen de hoppas ska rädda vårt lands ekonomiska tillväxt.

Det är inte lätt att fatta rätt beslut, men med tanke på att de kommer att påverka morgondagen, måste de vara väl genomtänkta.  På något sätt passar det inte in i vårt moderna samhälle, att vara försiktig general ger inga pluspoäng. Dessutom, det märker man med åren, är morgondagen aldrig tillräckligt lång.

Hur gör man då när allting tycks gå mot kaos? Jo, bankerna slutar hantera pengar, de sjuka skall till varje pris tvingas arbeta. Hur en sjuk människa skall kunna få ett annat jobb än det de inte klarar av på grund av sin sjukdom, förklara det någon som kan. Jag har svårt att tro att någon tycker det låter vettigt.

Naturligtvis ser vår regering ett kommande underskott i statskassan, men det finns massvis med pengar att spara in på de kostnader staten har i dag. Den summa det handlar om är ungefär vad en del statliga verk årligen belastar de gemensamma medlen. De har ju ingen funktion att fylla sedan EU tog över vem som bestämmer.

Under tiden vår finansminister gör sig ovän med riskkapitalbolagen och kommuner, hamnar land efter land på ruinens brant ute i Europa och ropar på hjälp. Som det ser ut får vi fullt upp att klara oss själva, men en del resonerar antagligen som så, att det kommer inte att hända oss. Men går man vidare i tankegången, är det lätt att bli livrädd.

Det sorgliga är att vi inte kan göra speciellt mycket för att undvika dras med i andra länders elände. När vår värld blev global istället för att vara vår egen lilla fäbodvall, började allt bli mer och mer problematiskt. Egentligen borde ju inte vad de gör i exempelvis Kina röra oss i ryggen, vi har ju nästan halva jordklotet som skiljer oss åt.

Men världen har krympt, nu har vi till och med Kinesiska ägare till vår stolta Volvofabrik. Man kan börja fundera över hur det ser ut om sisådär fyrtio år, är den svenska modellen bara ett minne blott? Har Moder Natur tagit hämnd på människan?

En sak är i alla fall fullständigt klar, har vårt lilla land verkligen råd med att rädda världen, miljön och utrotningshotade rovdjur? Visst finns det folk som tror det, men räcker det med att tro?