Märker redan efter att ha satt mig ner, att det här inte får bli någon vana. Känner mig irriterad så snart datorn gått igång. Men irriterad tycks jag bli på det mesta just nu, kanske är det en form av vårdepression, men vad vet jag.

Söndagens dåliga morgonhumör trodde jag var en engångsföreteelse, men tji vad jag bedrog mig. Det räcker att bläddra i tidningen eller flippa runt på textteve för att adrenalinet ska flöda. Tänkte tanka bilen i dag, men med ett bensinpris som snart tangerar guldpriset, tänker då inte jag göda vare sig bensinbolagen eller staten. Ja, det är ju faktiskt staten som tjänar bäst på det drivmedel vi fordonsägare behöver.

Förresten skakar bilen sönder på de allt sämre vägarna. I min enfald trodde jag att vägskatten var till för att hålla vägarna i gott skick, men så är det tydligen inte. Men en stilla fråga till våra makthavare kan vara på sin plats, vart tar alla pengarna vägen? Det kan ju inte vara så att pengarna går åt till administrationskostnader.

När jobbskatteavdraget infördes skulle alla vinna på det. Ja, om man bortser från arbetslösa, långtidssjuka och pensionärer. Den som inte arbetar ska inte heller äta, eller hur beslutsfattarna hade räknat ut det. Som grädde på moset sänktes nyligen restaurangmomsen, det skulle ge en massa nya jobb. Jodå, de som ständigt äter ute har naturligtvis fått ta del av en blygsam sänkning, men alla som inte har råd att gå ut och äta då … Men har det blivit några nya ”vita” jobb, eller bara ”svartjobb”?

Jag har levt länge, men aldrig blivit klok på det här med skatter. När den borgerliga regeringen tillträdde, hymlades inte med att skatterna måste sänkas. För mig gick inte den ekvationen ihop, eftersom våra höga skatter, ändå inte räckte till att ha en fungerande skola, vård och omsorg. I sanningens namn tycks de inte räcka till efter skattesänkningarna heller, men lösningen heter att ta bort personal för att få det att gå ihop. Sparkar man folk blir de arbetslösa och det rimmar illa med att fler måste arbeta.

Trots skattelättnader är nu Handels på krigsstigen och hotar med strejk. Går kraven igenom kan vi vänta oss höjda matpriser och mindre personal i butikerna. Alla lönehöjningar slår igenom på samma sätt, allting blir dyrare. För butikerna är personalen en stor kostnad, så enklaste sättet att få det att gå ihop, är att spara in på personal. Det behövs inget räknesnille för att komma fram till det.

Mycket vill ha mer och helvetet blir aldrig fullt, är ett gammalt talesätt. Det är inte bara kostymmaffian som skor sig, alla försöker få åt sig så mycket som möjligt. Anledningen kan ju vara att de som roffar åt sig, insett att det här inte kommer att hålla i längden. En dag är sötebrödsdagarna över, då gäller det att ha samlat på sig.

Men vad kan då hända framöver? Tja, den som visste det. Ingen kan i dag säga hur vår värld ser ut om ett år. Det talas om hur det jäser i Kina, att det kan vara en statskupp på gång. Naturligtvis bara rykten, men skulle helvetet braka lös i Kina, inte kommer vi att vara opåverkade.

Vad alla neddragningar i Spanien kommer att innebära för vår del, vet vi inte heller. Sådana här saker brukar smitta av sig och spridas som en influensaepidemi. I takt med att krisländerna blir allt fler börjar problemen krypa allt närmare inpå oss. Vi kan i nuläget bara vänta och se hur det blir. Och det är väl vad vår regering gör just nu och därför beskylls för handlingsförlamning.

Man kan styra ett land efter ekonomiska eller efter andra teorier, men det finns aldrig några garantier för att det ska fungera. Men även gamla beprövade metoder, har visat sig inte fungera i vår nya globala värld. Vad man däremot fått bevis på är att den moderata ideologin, aldrig lyckats göra något land bättre, däremot fört länder mot bankrutt. Det är bara att se vad som hänt med Amerika, efter Bush’s år vid makten.

Tänk vad praktiskt det skulle vara att med en kristallkula, då kunde man få veta vad som kommer att hända i framtiden. Jag skulle till och med nöja mig med att få veta hur vår värld ser ut om sex månader, för det vet vi ju inte ett smack om.