Den senaste tiden tycks verkligheten kommit ikapp den borgerliga regeringen. Vår statsminister ser ledsen ut, vår finansminister börjar bli desperat, ingenting tycks gå deras väg just nu. Men det är klart, väljer man fel väg redan från början, hamnar man alldeles åt helsike.

Visst är ekonomin ett problem, men fortfarande tycks miljön vara det som ställer till det för vårt land. Egentligen är det löjligt, vi som bara är en flugskit på kartan. Det vi gör för miljön i vårt land, raseras av de stora länderna i ett nafs. Om det beror på att våra politiker lider av storhetsvansinne, eller bara oförlåtlig dumhet, får andra avgöra. Men någonting är definitivt fel, när miljön får en mer framträdande roll i politiken, än invånarnas väl och ve. Att omtanken om miljön även påverkar konsumtionen, behöver vi inte ens tvivla på. Allt miljötänkande fördyrar, frågan är hur länge vi kommer att ha råd med det.

Minsta lilla signal om att en återhämtning kan vara på gång, orsakar glädjefnatt hos ledande politiker. De vill ju så gärna tro att ett under ska ske, själva kan de inte göra någonting åt det som händer i vår globala värld.

Nu har vi fått besked om att det inte finns något utrymme för reformer de närmaste åren. Pensionärer kan se fram emot sänkta pensioner redan nästa år, det är så det fungerar när pengar förbrukas i snabbare takt än de kommer in. Vad allting handlar om har krisländerna visat, är att framtiden tagits ut i förskott.

När det inte går att göra någonting åt det som händer, gäller det att prata för att lägga ut dimridåer så att invånarna inte ser hur allvarligt det är. Genom att ha talets gåva, går det att komma långt inom politiken. Varje politiskt parti har minst en skicklig retoriker, det vill säga personer som kan argumentera mot precis vad som helst. De allra skickligaste kan dribbla till det, så att det som argumenterats emot, läggs fram som ett eget förslag. Naturligtvis med lite ändringar, annars är det ju ingen vits med det.

Även om en del har det till skänks genom gener eller vad det kan vara, ligger också hårt arbete bakom det som gör en skicklig debattör och retoriker. Man kan förmoda att de tränar på samma sätt som stå upp komiker. Att blixtsnabbt kunna plocka fram någonting inlärt ur hjärnvindlingarna. Så länge de pratar på och följer det inlärda fungerar det, men så snart hjärnan börjar tänka själv, blir det kackalorum av alltihop.

Och det är väl orsaken till att vi nu hamnat i ett läge, då vår regering inte vågar lova någonting. Vi har nu Moderaterna på ena sidan och Socialdemokraterna på den andra, som genom att inte lägga några kort på bordet, låter invånarna syna vad de har. För sossarna har det fungerat, men de nya Moderaterna har alldeeles för dåligt pokerfejs och därför blivit genomskådade. Men faktum är att inget av dessa båda stora partier, vet hur det kommer att se ut inom ett halvår. Politiska förutsägelser är lika ovissa som väderutsikterna, där inte ens en femdygnsprognos går att lita på.

För svenska folket gäller, att har de tagit fan i båten, får de ro den iland också. Men så har det ju alltid varit.