Att vara regeringschef är en sak, men för att bli en landsfader, krävs att ha hela folket med sig. Ingen lätt uppgift när de som kan, skor sig så mycket det går och det stora flertalet får det allt sämre. För många har försämringarna kommit smygande, de känner sig med all rätt grundlurade av den borgerliga regeringen.

De senaste opinionsmätningarna visar att förtroendet för regeringen minskat betänkligt. Men vad annat var att vänta? Med de personer vår statsminister omger sig med, behöver han inga fiender. För ett tag sedan, jag har för mig att det var under Påskhelgen, visades vår utrikesministers senaste propaganda för vårt land: Skit i vad andra tycker, läs mina böcker istället. Att på skattebetalarnas bekostnad skämma ut vårt land, är en skandal utan like.

När en frustrerad kvinna undrade vad han hade där att göra, vände han ryggen till och låtsades som om det regnade. För alla de som såg inslaget, visade det att vår utrikesminister totalt saknar någonting normala människor har, ett samvete. Arrogans och total avsaknad av empati, går knappast ihop med ett diplomatiskt uppdrag.

Det senaste utspelet från Moderaternas sida är att byta partisekreterare. För att öka farten, sa vår statsminister. Om det betyder att fler kommer att bli överkörda, på samma sätt som långtidssjuka och arbetslösa, visar sig väl. Kan vårt land bli mer människofientligt än det är? Det går inte att göra skillnad på folk och folk, det har inte Moderaterna fattat.

Socialdemokraterna behöver inte vare sig lova eller göra någonting, eftersom en stor del av landets invånare resonerar som så, att det inte kan bli sämre än vad det nu blivit. Visserligen har sossarna visat sig vara odugliga på att hantera pengar, men de har i alla fall försökt skapa en rättvis fördelning av landets gemensamma medel.

Men vårt land måste ha gott om pengar, annars skulle inte vår finansminister kunna kova att låna ut 10 miljarder till IMF. Eller är det så att våra makthavare är ute efter en klapp på huvudet av de stora ”pojkarna”? Jag blir i alla fall inte klok på hur våra skattepengar hanteras. Inte kommer de invånarna till godo, det är ett som är säkert.

Någonting man allt oftare hör, är varför så kallade folkvalda politiker ska fördela invånarnas skattepengar. Politiska lösningar (eller vägar om man så vill) har ställt till så att de som idag är unga, inte vet om de får någon pension eller inte. Det är inte bara inom skola, vård och omsorg det ständigt saknas pengar, utan också till att underhålla landets vägar. Vart har alla skattepengar som betalats in till dessa saker tagit vägen?

 Man kommer säkert att få höra om ett dukat bord framöver, när det blir dags för nästa val. Det kan komma ganska snart, om hela det borgerliga upplägget, visar sig vara ohållbart i längden. Vem det än blir som kommer att regera efter nästa val, så inte blir det någon brakmiddag som kommer att kunna serveras. Kanske blir det till att blanda bark i brödet, det har gjorts förr i vårt land och historien brukar ju upprepas. Med moderaterna vid rodret, går vi snart på grund.