Eftersom frugan sitter och spelar Bongolotto har jag kunnat sätta mig ner och skriva lite. Eftersom det for runt en massa tok i huvudet, kan jag lika gärna skriva ner det som gnager.

   Som det här med att våra politiker ofta talar om vårt välfärdssamhälle och hur viktigt det är att bevara det. Om vi verkligen har ett välfärdssamhälle, vem eller vilka får ta del av det? Inte är de ensamstående föräldrarna, de gamla, sjuka och arbetslösa, det är ett som är säkert. Och hur förklarar man att barnfattigdomen ökat lavinartat senaste åren?

   Ibland kan man fundera över om politikerna tittar i sina egna plånböcker, där saknas inte pengar till det nödvändigaste. Deras välfärd bekostas av skattebetalare, som har det svårt att få pengarna att räcka till. Det är ingen demokratisk rättighet att leva på skattepengar, i det politiska uppdraget ingår att skattepengarna ska tas till vara på bästa sätt för invånarnas bästa. Med andra ord är det inte politikers löner som ska betalas i första hand.

   Allt tal om att bevara vårt välfärdssamhälle skorrar i öronen, eftersom makthavande politiker samtidigt skär ner på det invånarna betalar skatt för att få utfört. Ett favorituttryck som används av våra politiker är att vända på alla stenar, för att hitta som kan undvika nedskärningar. Under stenarna finns bara småkryp, men de som vänder på stenarna kostar enorma summor varje år.

   Många politiker fick säkert kaffet i vrångstrupen efter rapporten om att många unga kan tänka sig bo på landet (som Fjollträskborna säger). Kanske en ny grön våg är på väg, vilket skulle sätta käppar i hjulet för våra tillväxttänkande politiker. Det kostar nämligen mycket pengar för staten, om en massa ungdomar väljer att sprida ut sig på landsbygden. Glesbygdskommuner däremot skulle gnugga händerna.

   Centern slog på stora trumman att hela Sverige skulle leva, men av det blev det ingenting. Tvärtom avfolkas landsbygden och storstadsregioner överbefolkas. Men att klumpa ihop folk i storstadsregioner blir faktiskt dyrare i längden. Risken för att områden i storstäder förslummas finns alltid och att kriminaliteten ökar får vi bevis för varje dag.

   Kanske är det bara jag som reagerat på vad ungdomarna låtit tatuera på sina kroppar. På flera stycken har jag kunnat läsa: Mitt liv mitt val, på både latin, spanska och franska. Texten kan tolkas som om bäraren är en egoist, eller helt enkelt anser att myndigheterna inte ska bestämma hur de ska leva. Efter att ha pratat med några av ungdomarna, har jag fått veta att det är det senare som gäller. Ingen har frågat dem hur de vill ha det, det misstaget kan stå de politiska makthavarna dyrt en dag.

   Man får ingenting med sig dit man går, brukar man säga och det är ju sant. Att samla på sig en massa pengar och prylar trots vetskapen att vi inte lever i evighet, är ju bara korkat. Många av ungdomarna som gått arbetslösa under flera år, har lärt sig överleva på det många politiker anser vara rena fickpengarna. Men det finns ju naturligtvis bland dessa ungdomar många som tar där det finns och lägger det fattas. Många av dessa blir dömda för snatteri eller stöld, medan däremot politiker som snattar skattepengar från en verksamhet till en annan, går fria genom att kalla det omfördelning.

   Fick en fråga för ett tag sen om vad jag ansåg vara välfärd, men det tar tid för en gammal man att fundera igenom vad det egentligen är. Måste grubbla ett tag till innan jag sorterat ut begreppen och kan komma med en vettig förklaring. Men den kommer någon dag framöver.