Politik har blivit en fråga om vem som först tröttnar, de så kallade folkvalda politikerna, eller väljarna. Med stöd av senaste valets resultat är det väljarna som tröttnat. De som är beroende av politiska uppdrag för sitt levebröd, har säkert sett att det är på väg att barka åt helsike.

   Men det är inte mycket de kan göra, för att hålla vårt föråldrade politiska system vid liv. Det som kommer att tvinga fram en förändring är vår omvärld. Genom medlemskapet i EU, har inte längre våra politiska makthavare fria händer, vilket visat sig i flera fall.

   Vår regering och riksdag har i vår moderna tid hamnat mellan två stolar. För väljarna är de lokala problemen viktigast, det är ju i den verkligheten de flesta tvingas leva. Vem kunde för femtio år sen ens tro att skola, vård och omsorg skulle hamna i kris, men nu har vi det, trots en statlig ekonomi det skryts om vitt och brett.

   Pengar är någonting som snabbt försvinner, när utgifterna blir större än intäkterna, det är bara att titta på det som nu händer med SAAB. Tyvärr är det många kommuner och landsting som sitter i samma sits. Redan den dag då nedskärningarna började göras, började det hela likna ett skepp med slagsida. Men kastas lasten överbord, uppstår nya problem.

   Många banker drog en lättnadens suck, när Grekland lyckats få lite politisk tidsfrist. Men vad hjälper det när folket inte är villiga att gå med på något åtstramningspaket. Vi kan med fog misstänka att det kommer att bli en ”het” sommar, så faran för vår del är inte över.

   Kanske är det sant som en ekonom en gång sa, att politiker definitivt inte ska ges fria händer att använda skattepengar. Dels saknar de allra flesta den utbildning som krävs, men de som har det som krävs blir mobbade av övriga partikamrater när de påtalar att inkomster och utgifter balanseras. Det var precis vad Feldt råkade ut för på åttiotalet.

   Arbetslinjen och jobbskatteavdraget kommer att fälla den nuvarande regeringen, de har nämligen glömt bort att allt egentligen handlar om de människor som bor i landet. Med rätta kan man kalla vårt nuvarande samhälle för människofientligt. Må så vara att det i nuläget kanske är runt ett par hundra tusen som känner sig illa behandlade, men skaran växer långsamt.

   Visserligen tror jag inte ens de rödgröna är villiga att ta över, eftersom framtiden är oviss. Vad som väntar även i vårt land är att rätta munnen efter matsäcken, att fördela de skattepengar som kommer in på ett rättvist sätt. Ju fler som lämnas utanför, desto snabbare går det utför med vårt land.

   Att se flera år framåt när vi inte ens vet hur omvärlden ser ut inom ett halvår, är det bara politiker som vågar. Vanligt folk har redan börjat dra åt sig öronen. Kanske borde våra makthavande politiker ta till sig vad Palme sa en gång: Det gäller att ta ett helvete i taget.