Jag hade tänkt släppa ämnet Medborgarlön för att få lite sinnesro, men det blir aldrig som man tänkt sig. Det som fick mig att skriva idag beror på att det har blivit så att jag lyssnar med ett halvt öra vad som sägs på teve som frugan ockuperar varje kväll för att följa sina serier. Det jag hör blandas med det som finns i huvudet och av den saliga blandningen växer alltid någonting fram.

Visst är det ett fascinerande och fängslande tankeexperiment att försöka hitta en väg som leder oss bort från ett samhällssystem som blivit omänskligt, till ett som sätter människan i första rummet, men… Ja, ju mer man grubblar på det hela, desto tydligare står det klart varför det kommer att motarbetas från politiskt håll.

När politiker säger: all makt åt folket, är det de som framför budskapet som vill utöva makten åt folket. Det är ju så det uråldriga politiska systemet fungerar att den som har flest ja-sägare bakom sig också får befogenhet att rycka i de trådar som får folket att sprattla på det sätt de vill. Folk har varit naiva nog att inte inse att avsäger man sig ansvaret för sitt liv och överlåter det på någon annan, har man sig själv att skylla om allting går snett. Att det börjat stå klart för många, är väl den största anledningen till misstron mot vårt politiska etablissemang.

Nog om det och över till den bistra verkligheten. Jag råkade höra vår finansministers uttalande att krisen kan dra ut på tiden, en liten fin vink om att än så länge har vi inte fått uppleva själva stålbadet det talats om. Det fick mig att tänka på hur det skulle vara att redan nu, så smått styra över till Medborgarlön.

Hur mycket pengar som kommer att ösas ut genom Arbetsförmedlingarna och socialkontorens försorg är svårt att uppskatta, men det rör sig om åtskilliga miljarder. Än så länge har vi inget grepp om hur många hundratusen arbetslösa det kommer att bli och hur många av dem som saknar a-kassa. Som lök på laxen vet vi inte heller hur många av dessa som en dag får komma tillbaka till sitt gamla arbete.

Men det räcker inte med de arbetslösa som hamnat (eller kommer att hamna) i en prekär ekonomisk situation, vi måste även räkna in andra grupper. En stor grupp man inte tänker på i första taget är den drygt en miljon människor inom de offentliga verksamheterna som får sin lön från de gemensamma skattepengarna. Vad blir det av dem när skattepengarna inte längre rinner till i strid ström?

Och så har vi alla de som uppmuntrade av styrande politiker och banker, förköpt sig på både det ena och andra. Vårt moderna samhälle är uppbyggt kring en hög konsumtion, ett måste för tillväxt i ekonomin, det sägs till och med i dagsläget. Oron för den sjunkande konsumtionen lyser igenom i de flesta politiska uttalanden.

Nåja, många av de som tagit dem på orden och konsumerat för glatta livet sitter nu på pottkanten, eller snarare sitter de fast i kronofogdens klor. Räcker inte tillgångarna till att betala skulderna väntar privat konkurs. De tragedierna drabbar även de som gett frikostiga lån och krediter. Faller en dras andra med i fallet.

Den kedjereaktionen har vi inte sett slutet på, men man kan befara att många små och medelstora företag på grund av sämre betalningsförmåga i sin tur hamnar hos kronofogden och kanske tvingas i konkurs. Vi är inne i en ond cirkel som blir svår att ta sig ur.

Situationen är inte ny, men den liknar inga tidigare kriser, därför finns ingen statistik att ta hjälp av. De politiska makthavarna är ute på hal is och utan ett på förhand känt program, så det blir friåkning som gäller.

Att ändra på vårt nuvarande stelbenta samhällssystem är inte gjort i en handvändning, ändå är det vad som kommer att krävas av inte bara vår nuvarande alliansregering, utan även av den nybildade vänsteralliansen om det blir ett maktskifte vid nästa val. Inget av de båda politiska blocken kan vädra morgonluft, däremot känna lukten av svavelångor från helvetet.

För vår finansminister gäller det att snabbt räkna ut vad som kommer att bli billigast för staten som har huvudansvaret, kommunerna får klara sig själva så gott det går. Landstingen däremot är ett känsligt kapitel, enda chansen kan vara att de läggs ner och verksamheterna privatiseras. Allting pekar på att det skulle bli betydligt billigare. Enbart den politiskt styrda administrationen, slukar enormt med pengar som så väl behövs inom vården.

Det är ingen vild gissning att vår finansminister även kommer fram till att administrationen för att hjälpa de arbetslösa, tar alldeles för stor del av de pengar som finns för ändamålet. Eftersom han så här långt fungerat som en kamrer och hållit hårt i pengarna, kan man förvänta sig att han letar billiga lösningar som kan stabilisera ekonomin.

Direktvägar av stödpengar till de drabbade invånarna är inte politiskt korrekt, men ändå det som sparar både tid och pengar. Istället för att socialkontoren belastas med en omänsklig arbetsbörda som dessutom är fruktansvärt dyr att administrera, räcker det att inte ha någon inkomst för att erhålla ett som det kallas i folkmun, överlevnadsbidrag. Kostnad eller besparing räknar man inte ut i en svinblink, men en gissning är att det kommer att visa sig kunna bli en rejäl inbesparing för staten. I all sin enkelhet kan det hela organiseras på kort tid.

Som ni säkert märkt luktar mitt förslag Medborgarlön lång väg. Kanske är det så att man måste börja någonstans med grundskyddet och därifrån låta det hela växa fram. Vad det betyder för de arbetslösa förstår säkert alla, men lika mycket betyder det säkert för alla de som vill studera att erhålla ett grundskydd istället för att ta studielån. Ensamstående föräldrar kan genom grundskyddet ges en chans att vidareutbilda sig på distans för att finnas till hands för sitt (eller sina) barn och ge dem en trygg uppväxt. Ja, det finns säkert tusentals drömmar som människorna i vårt land vill förverkliga under sina korta liv och som kan uppfyllas genom ett ekonomiskt grundskydd.

Eftersom svenska bankers vansinnesutlåning i Baltikum lagt ett nytt bekymmer på vår stackars finansminister, finns det ytterligare ett skäl till att vårt samhällssystem ändras. Just nu verkar det som att han kan få ytterligare ett problem på halsen, nämligen samma sak de borgerliga råkade ut för i början på nittiotalet, att den svaga svenska kronan attackeras. Historien upprepar sig alltid brukar man säga, men det brukar inte vara så tätt på given.

Vi har själva valt att inte ha euron som betalmedel, mest på grund av att ingen talade om vilka konsekvenser det kunde få. Det är därför så många nu vill ha euron som betalmedel. Men för vår del har det handlat om att det vi förlorat på gungorna, har vi tagit igen på karusellen. Tyvärr har karusellen pajat och drar nu inte in några pengar. 

Allt sammantaget som sker just nu kan vara början till slutet för vårt oerhört komplicerade samhällssystem som inte bara kostar alldeles för mycket att hålla igång, utan även motarbetar en utveckling mot ett mindre byråkratiskt och människovänligare samhälle.

Man kan kallt räkna med att viljan till en sådan förändring inte finns hos de politiskt aktiva, det är alltså upp till landets övriga invånare att ta ställning. Blir de tillräckligt många och högljudda kan de framtvinga ett nytt samhällssystem. Eftersom vi redan nu kan säga att arbete åt alla är en utopi, eller rättare sagt en politisk ideologisk dröm som aldrig kan gå i uppfyllelse, vad har svenska folket att förlora på införandet av Medborgarlön? Egentligen.

Ja, möjligtvis då att ändelsen lön kan sticka i ögonen, men det är ju faktiskt fråga om en ersättning från staten för att medborgarna finns till och bor i landet. Kanske är det inte det första man tänker på, men de som får denna ersättning kommer att konsumera upp den inom landet och håller därmed den behövliga penninggrytan kokande oavsett om de har ett jobb eller inte. Tänker man så är alltså även de som inte har ett jobb samhällsnyttig. Tänk vilka slutsatser det går att komma fram till, om man verkligen ger sig tid att leka med de möjligheter som står oss till buds.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Muskeltränaren har använts sparsamt senaste veckan men ändå har midjemåttet minskat med 1 centimeter. Istället för att använda den tre gånger per dag har det bara blivit en och hoppat över två. Känslan att kunna göra saker jag inte kunde göra tidigar...

Det har nu gått tre veckor sen jag började med muskeltränare för att komma i mina sommarbyxor. Målet var nått för en vecka sen, därför har jag slarvat lite under veckan som gått. Den enkla grejen har i alla fall visat sig både bränna fett som man säg...

Har nu använt den enkla muskeltränaren EMS i två veckor. Både mål och förväntningar var inte högst ställda, jag ville bara kommer i sommarbyxorna jag hade förra sommaren. Pandemin, en usel höst och vinter med en vår som varit både blöt och kall, har ...

Är nu inne på andra veckan med att använda en EMS muskeltränare. Om den bränner bukfett har jag inte kontrollerat än, satte som mål att vänta två veckor på om det fungerar eller inte. Vad jag däremot upptäckt är att den faktiskt stärker magmusklerna....

Pandemin har betytt att alla tvingats ändra på sättet att leva. De flesta har blivit mindre rörliga, kollat på Tv eller streamat serier.Många har börjat läsa igen, det som verkar gälla nu är e-böcker. Vädret sen i höstas har knappast lockat till prom...