Man kan inte annat än ge en eloge till alla som bekämpar den globala uppvärmningen, de ser verkligen ut att ha lyckats. Maken till regnig, kall och blåsig försommar var det länge sen vi hade, det liknar mest en eftersläng av istiden. Vår alliansregering har dessutom lyckats skapa ett lika kyligt samhällsklimat, vad nu det ska vara bra för. För min del får det vara nog nu, med både det ena och andra.

Kanske är det vädret som gjort mig minst sagt sur, men den största orsaken är nog ändå de som kallas våra politiska företrädare. Det sägs att det är skillnad mellan folk och folk, men skillnaden finns inte i hur folk ser ut eller vad de gör, utan det är folks dumhet. Någonting för våra politiker att tänka på.

Under åren har vi blivit uppmärksammade på att det finns en politisk kultur. För att någonting ska kunna få benämningen kultur, måste det finnas en stor grupp sluter upp kring någonting och det finns det ju onekligen när det gäller politiker. Det är mycket som lockar nya medlemmar, bland annat att det inte finns något krav att kunna någonting.

Den politiska kulturen en märklig företeelse som folk blivit chockartat medvetna efter de senaste utspelen om höjda pensioner till riksdagsledamöterna. Ja, till det kan vi också lägga fördubblingen av EU-representanternas löner.

Inom fackföreningsrörelsen är det lika illa. Det hela sker tydligen inte medvetet, om man ser till hur bland andra högsta hönset inom LO reagerat. Vad hon gjort är i själva verket vad som alltid gjorts och ingen har ifrågasatt om det varit rätt eller fel.

Antagligen är det samma sak med riksdagens ledamöter. Hur mycket som gjorts inom det politiska etablissemanget och aldrig ifrågasatts får vi väl aldrig reda på. Men börjar man tänka i de banorna kan man förstå varför det skapats jobb för lojala partikamrater och att avdankade politiker erhållit strategiska reträttplatser.

Från början (när vi ett tag var en enpartistat) var de strategiska reträttplatserna säkert tänkt att de tillsatta skulle kunna jäklas vid ett maktskifte, sen övergick det till att bli en del av den politiska kulturen. Medlemmarna inom den kulturen och vad de kostar skattebetalarna, har idag växt till någonting som inte går att överblicka. För alla de som lyckats nästla sig in i den politiska kulturens innersta krets, är det nämligen en livslång försörjning som väntar.

Jag har nog aldrig i mitt tämligen långa liv verkligen försökt förstå hur komplicerat och snårigt vårt lands samhällssystem är uppbyggt. Lasse Ekstrands bok Arbetets död och Medborgarlön fick mig att lusläsa åsikter som skrämde upp mig rejält. Vem tänker så långt att motsättningar som skapas kan bli orsaken till ett inbördeskrig till och med i vårt land?

Rubriker om människor som slagits ner på öppen gata och liggande fått ta emot sparkar har blivit vardagsmat, vilket betyder att första steget redan är taget mot någonting ännu värre. Politiker och poliser står maktlösa, de har ju inte ens kunnat ana att någonting sådant här kunde hända i vårt förträffliga land. Ja, egentligen är det ju polisledningen som välvilligt följt politiska beslut att hålla nere kostnaderna som ställt till oredan.

Naturligtvis är det ingen som vill ha en polisstat, ändå kan det bli följden när politiker i sin iver att få ned brottsligheten, fattar beslut om fler poliser. Många poliser som jobbar ute på fältet anser att de på grund av en bedrövlig organisation, inte kan utföra sitt jobb som de skulle vilja göra. Tänk vad politiska beslut och byråkrater kan ställa till med.

Det stora problemet med ett litet land som vårt är att vi inte har resurser att vara bättre än andra länder, men våra politiker har kört på ändå, det ska gudarna veta. Nu råkar det vara så att allting inte längre handlar om politik, nu handlar det om vilka som är närande och tärande. De gemensamma skattemedlen räcker inte till på långa vägar, det måste göras inbesparingar på saker som minst skadar vårt samhälle.

Vad är det då för förändringar som minst skadar vårt sönderfallande samhällssystem? Det första jag kom fram till var att vi inte behöver heltidsanställda politiker, de kan utföra sina förtroendeuppdrag ideellt om de brinner för att förändra och förbättra vårt samhälle. Att som nu besluta om besparingar av det folket betalar skatt för att få, borde normalt sett påskynda processen att avskaffa politikeryrket. Det har med både prioritering av hur skattepengarna ska användas, men också att förtroendevalda måste ta sitt samhällsansvar när pengarna inte räcker till.

Den senaste tidens oroande uttalanden från vår finansminister, har rent ut sagt skrämt skiten ur mig. Med sänkta pensioner och allt fler arbetslösa kommer ingenting att bli sig likt igen. Att det finns minst sagt duktiga idioter som propagerar för ökad konsumtion för att hålla tillväxten uppe, visar bara att de inte har förstått någonting av det som nu händer.

Svenska folket har för en gångs skull börjat tänka på egen hand, utan att lyssna till vad auktoriteter har att säga. Jag hör ofta ungdomar komma med frågor som exempelvis varför man måste ”ha nytta” av någonting. Eller, varför måste allting vara lönsamt? Skit samma om man har nytta av saker eller inte, det räcker att veta att det finns.

Våra offentliga verksamheter skola, vård och omsorg skapades för att vara till för folket, inte för att vara lönsamt. Om utgångspunkten varit lönsamhet, hade vi inte behövt betala så höga skatter. Men eftersom vi nu betalar höga skatter utan att få full valuta för pengarna, måste det vara fel på hela vårt samhällssystem. Det är dags att vi frågar oss om vi är villiga att betala skatt för en sekunda vara.

Piratpartiet har visat att det går att få ungdomarna engagerade, de har fått blodad tand av framgången. Det bådar gott inför valet nästa år för alla som är trötta på det förmyndarsamhälle vi tyvärr har idag.

Ett tips till den som vill starta ett nytt parti med alla möjligheter att komma in i riksdagen, starta ett parti som vill införa Medborgarlön i landet. Det ligger inte bara i tiden, partiet kommer dessutom inte bara att ha en enda fråga att falla tillbaka på, det kommer att matas med förslag till förändringar som spänner över hela fältet. Allt från människors frihet över sina liv, till en grundtrygghet som öppnar spännande möjligheter att skapa ett blomstrande land. Maken till valfläsk har vad jag vet, aldrig någonsin satts framför näsan på svenska folket.

Doften av det valfläsket, överträffar den äckliga lukten av vattvälling (som de etablerade partierna har att erbjuda sina väljare) med hästlängder.