Det har gått så långt att man inte vill tänka på alla akuta problem som på något sätt måste lösas. Om ingenting görs går allt åt helsike, men vem eller vilka skall ta tag i dem? Ena hälften av regeringen försöker på alla sätt skylla på andra, den andra hälften ser långt fram i tiden för att förtränga verkligheten. Man kan förstå att de båda stödpartierna C och L såg chansen att föra fram sina hjärtefrågor. Det slet verkligen sönder det som tidigare fått det politiska etablissemanget att hålla ihop mot invånarna, nämligen att vara politiskt korrekta.

Genom de politiska uppdragen har de suttit i samma båt som varit stabil tidigare, men nu blivit minst sagt ranglig och därför instabil. Det som nu händer skapar oro hos alla politiskt aktiva, tidigare har alla suttit stilla i båten, men nu gungar den betänkligt och riskerar att kapsejsa. Det behövs inte mycket för att det skall bli ett faktum.

Av naturliga skäl finns ett växande missnöje hos befolkningen, nu visar även politiskt aktiva utanför riksdagen sitt missnöje och kräver ändring. Att Löfven ifrågasätts ute i landet förvånar knappast någon, han fungerar mer som en vindflöjel än landsfader. Visserligen säger han aja baja, så gör man inte åt allt som händer, men mer blir det inte. Han har fullt upp med att klamra sig fast vid makten och få mingla med de stora ländernas ledarna ute i Europa.

Men vad skall han med makt till när han inte vet hur han skall använda den? Svenska folket är inte betjänt av en regering som skjuter akuta problem framför sig genom att tillsätta utredningar. Vad som krävs är omedelbara åtgärder som visar invånarna att det finns någon som vågar ta tag i problemen. Det kan inte nuvarande regering och jag har svårt att se en kommande som kan göra det.

Det är så mycket som privatiserats vilket har försvarats med att allt skulle bli smidigare och mer lättillgängligt för invånarna. Hur det blivit har många blivit smärtsamt medvetna om, det har i alla fall inte blivit billigare för invånarna. Det finns massvis med företag som driva drivs med invånarnas pengar i form av friskolor med mera, men fortfarande har vi bypolitiker som fattar besluten och fördelar invånarnas pengar.

Många äldre brukar komma till mig för att vädra sin oro och kan inte begripa hur allt kunnat bli så fel. Egentligen inte så konstigt eftersom det politiska maktsystem som skapats, inte förutsåg det vi nu kan se. Det är inte längre en fråga om att vara största parti och därmed makt att plocka in "stödtrupper" för att kunna förändra vårt samhälle, det förutsätter att alla agerar politiskt korrekt.

Vad som nu händer är att oppositionen inte längre är politiskt korrekt, men också att invånarna  insett att det inte finns något parti som kan säga sig ha mandat att regera. Det hänger ihop med att till och med det största partiet har en förkrossande majoritet av invånarna emot sig. De små partierna med bara några ynka procent borde alltså inte ens få ingå i en regering, men kan bevisligen ändå påverka landets invånare. Som jag ser det, ett hot mot vår omtalade demokrati, vad som finns kvar av den.

Fler måste man vara, till detta är de stora partierna nödd och tvungen, det vill säga plocka in flera småpartier för att kunna fatta majoritetsbeslut. Inte ens det räcker för tillfället och följden har blivit kompromisser och urvattnade beslutsunderlag, eller som nu när oppositionen fått blodad tand och kan stoppa allt som läggs fram. Ja, till och med riva upp det som beslutats. Vi har alltså nått vägs ände för de politiska vägarna.

Förhoppningsvis inser alla partier att de nu balanserar på slak lina, om de misshagar invånarna får de betala ett högt pris. Tidigare har små intressegrupper kunnat styra regeringars beslut, nu har grupper som vill någonting helt annat tagit ton. Invånarna vill ha valuta för sina pengar, till och med socialministern har insett att politiska ledningar inte skall styra sjukvården, det skall heller inte bypolitiker göra när det gäller skolan. 

Partiet som skapat myten om att vara det enda parti som kan regera har inför öppen ridå visat motsatsen. Löfven har till och med lyckats göra SD populärt bland många genom ständigt smutskastande. Men det är som det sägs, den som slänger skit i fläkten blir själv nerstänkt.

Minns den gamla VPK- ledaren C-H Hermannson som på en partistämma sa: "Nån jävla ordning måste det i all fall vara i partiet." Nu är svenska folkets uppmaning till Löfven, att nån jävla ordning måste det i alla fall vara i en regering. Frågan är om januariöverenskommelsen ens är laglig och har mandat att bestämma någonting. Våra politiker talar ofta om att vi måste ligga i framkant och det gör de när det gäller dumhet.

På sätt och vis är det fel att spy galla över våra nuvarande politiker, de gör som man gjort tidigare och anser det vara social kompetens. Dagens problem kan vi hitta orsaken till långt tillbaka och eftersom ingenting gjorts har det blivit som att skjuta ett berg framför sig. Det är av den anledningen det är en omöjlighet att politiker är de som skall lösa dagens problem. Det måste tillsättas utomstående skickliga personer med perspektiv på varför landet inte längre fungerar som det skall. 

För invånarna gäller att brottas med vansinnigheter regeringen beslutat om och som de säger sig inte ha beslutat om, det vill säga Försäkringskassans förnedring av sjuka. Vad har vi en regering till som inte ens kan rätta till så att det är läkarnas sjukintyg som gäller eller att lärarna är de som bestämmer i klassrummen? Utan politiker kanske polisen stävjat det växande brottsligheten, sjukvården och skolan fungerat. Det har ju provats politiska lösningar och de har inte fungerat utan tvärtom förvärrat. I framtiden skall vi kanske ha ett politikerfritt samhälle, det kan i alla fall inte bli sämre.