Det märks att inte våra politiker tagit invånarnas oro på allvar, eller så har de inte följt med i det som skrivs på sociala medier. Som politiska företrädare skall de eliminera orättvisor som uppstår, inte förvärra dem genom ogenomtänkta beslut. Det har nu gått så långt att våra politiker ställts inför att rädda det som räddas kan, vilket innefattar även deras existensberättigande.

I ett land som fungerar skall det inte kunna uppstå kris i de viktiga samhällsfunktionerna skola, vård och omsorg, det är vad som skall prioriteras både vad gäller behov av pengar eller personalresurser. Med de miljarder budgetar handlar om numera känns det overkligt att partiernas nominerade personer utses utan krav på högre utbildning (helst ekonomisk), eftersom det är de som genom beslut fördelar skattepengarna.

Ett bevis på vad som kan hända när den politiska ledningen saknar den kompetens som krävs är någonting jag har på nära håll, nämligen Region Gävleborg. Regionen har en PR-avdelning, hyr kontor i Stockholm och har anordnat resor till Amerika för chefer och administratörer, det har ansetts viktigare än en personalpolitik som varit under all kritik i många år.

Den politiska ledningen har använt skattepengar till saker som ligger långt från vad Regionen har som huvuduppgift. Av vilken anledning behöver en verksamhet som har som huvuduppgift att ge vård till invånarna en PR-avdelning? Folk blir sjuka och vet vem de skall kontakta, det behövs ingen reklam bara personal som tar emot och behandlar dem.

Men det märkliga styrelsesätt vi har, visar sig även inom kommuner. Precis som landstingsledningar har kommunledningar svällt sedan det behövts fler än ett parti för att kunna fatta majoritetsbeslut. Det vimlar av landstingsråd och kommunalråd och dessutom oppositionsråd som naturligtvis kostar pengar för invånarna. Många av de tidigare kommunstyrda verksamheterna har övergått till att bli aktiebolag som skall drivas i vinstdrivande syfte.

Det är inte lite kostnaderna har ökat för invånarna på grund av detta, istället för att vinsten ograverat går in i kommunernas kassor, försvinner en betydande summa i kostnader för chefer, styrelser och utökad administrativ personal. Men det värsta är att invånarna inte längre äger sina rättmätiga tillgångar betalade med skattepengar. Hur det kan vara lagligt är för mig obegripligt.

Men priset för att de politiska makthavarna tagit sig friheten att besluta efter vad de själva anser invånarna behöver, kommer att bli mycket högt. Majoritetsbeslut i kraft av att samla ihop över femtio procent blir mer avlägset för varje år. Istället får vi vänja oss vid minoritetsregeringar vars förslag kan röstas ner om det inte faller de politiska motståndarna på läppen. Vad det har med demokrati att göra är svårt att fatta.

Hörde en aktiv politiker säga att det som nu händer är SD:s fel, de sprider lögner om både invandring och att vårt rättsväsende inte längre fungerar. Med sådana verklighetsfrånvända politiker är det inte undra på att vårt samhälle blivit som det nu är. Vad SD gör är att påpeka det folk i gemen ser med egna ögon, det är enda hemligheten med partiets framgång.

Våra politiker under åren har haft det alldeles för lätt, de har inte mött något motstånd från invånarna. När det nu händer står de inte bara handfallna, utan också handlingsförlamade. Vad har de gjort fel som fått svenska folket att misstro deras kunnande?

Orsakerna är många, men det antagligen största misstaget var att försvaga grunden för ett välfärdssamhälle genom försämringen av trygghetsförsäkringarna. Om inte invånarna kan känna trygghet sprider sig oron om hur framtiden kommer att se ut. En mycket stor del av invånarna har köpt hus eller bostadsrätt genom att ta stora lån. Utan trygghet om någonting händer, blir det de politiska makthavarnas göranden som hamnar under lupp.

Sjukdom kan drabba alla, just nu vill ingen tänka på att vi om några år kan få massarbetslöshet, det finns alltså många om och men för invånarna. Risken att förlora allt vid sjukdom eller arbetslöshet har ökat dramatiskt, en högkonjunktur ersätts alltid av en lågkonjunktur. Lägger man dessutom till invånarnas ändrade köpvanor, kan vi räkna med en samhällsförändring våra politiker inte ens kunnat tänka sig.

Och så har vi det här med en åldrande befolkning. Läste att Expressens ledarskribenter anser att Kristerssons löfte om lägre skatt för pensionärer var idiotiskt. Det angavs att en mycket stor del av pensionärerna inte alls kunde klaga. Nej, visst är det så, men de pensionärerna har endera haft höga befattningar inom både näringsliv och offentliga verksamheter. Vi hittar även före detta förtroendevalda bland de med pensioner i klass med de som arbetar.

Kristersson kan alltså begränsa skattesänkningarna till de som har usla pensioner som ligger under EU:s fattigdomsgräns, då blir kostnaden betydligt mindre. Resterande pengar kan han sedan använda till att reparera den skada jobbskatteavdraget orsakat, det blev betydligt fler än vad Borg räknade ut skulle drabbas. Det är inte de gamla pensionärerna med usla pensioner det skall klankas på, det är de beslutsfattare som inte insett vad deras uppdrag går ut på i invånarnas tjänst.

Amerika visade sig ha ett "rostbälte" som desperat ville ha en förändring och lite av det kan man även se i vårt land så här inför valet. Vi har en landsbygd som helt negligerats av de styrande som varit helt storstadsfixerade. Levnadsförhållandena är helt annorlunda utan tunnelbana, pendeltåg och bussar som går var tjugonde minut. Ute på "landet" som storstadsbor säger, kostar det både tid och pengar att ta sig till jobbet.

De gamla etablerade partierna har inte insett att de skapat ett omänskligt samhälle där missnöjet växer. Inte heller de stora dagstidningarna som ständigt hoppas på en "kioskvätare", som man kallade en sensationell nyhet för förr i tiden. En sådan nyhet hinner de inte ens vara först med längre.

Kanske en smart dator kommer till en annan åsikt än det Expressens ledarskribenter kommit fram till, när den med utgångspunkt från fakta skriver det våra journalister gör i dag. Även tidningarnas ledningar börjar i dag bli desperata över den förändring som vi bara sett början på.