Läste i en intervju med Stefan Löfven, i vilken han sa att nu skall hela Sverige vara med i satsningen på framtiden. Det är inte storstäderna som är framtiden, det är de mindre orterna ute i landet med betydligt billigare tomtmarker och driftigare människor. Det är ute i landet de innovativa finns (eftersom de tvingats till det för att kunna bo kvar) och de behöver den service som staten, bensinmackar, banker, Posten med mera tagit ifrån dem.

Trevligt att i alla fall att statsministern så här i slutändan på mandatperioden, kommit underfund med att det inte är storstäder som är motorn som driver vårt land, utan det är de som åker snålskjuts på övriga landet. De storstadsproblem vi kan se är bara början, det blir värre runt hörnet.

Löfven gör samma misstag om och om igen, han försöker nämligen vara alla till lags och då blir det fel. Att han blev partiledare såg jag en förklaring om som fick mig att skratta, han hade inte någon politisk belastning. I och för sig rätt tänkt, de personer som tidigare lanserats, har verkligen kastat ett löjes skimmer över partiet. Kanske just därför är återväxten i partiet i det närmaste obefintlig.

Istället för politiker var Löfven istället en man från arbetarrörelsen, som arbetat sig upp från svetsare till fackliga uppdrag. Men hans uppdrag som partiledare och statsminister var dömt att misslyckas, eftersom de som utvalts att stötta honom som ministrar, istället ställt till det för honom genom både uttalanden och handlingar.

Av det forna arbetarpartiet och försvararna av de sämst ställda grupperna, har blivit ett medelklassparti. Partiets företrädare kan på grund av väl tilltagna löner leva under helt andra ekonomiska förhållanden än de som röstat på dem. Den här klassresan har ändrat synen på många av företrädarna och visar genom bristen på förståelse för fattigdom att de skäms över sina rötter. Detta trots att det varit fattiga hårt arbetande människor som legat bakom att partiet kunde styra landet under så många år. Visst märks det när dessa kvarvarande gamlingar vänder partiet ryggen.

Trots att partiet krympte i takt med att de gamla trogna väljarna gick ur tiden, trodde företrädarna för partiet att det var en tillfällig svacka. De fortsatte påminna väljarna om vad partiet en gång gjort, vilket de unga inte ens hört talas om. Socialdemokraterna är det parti som har svårast att locka unga väljare och det har jag full förståelse för, det finns ingen som kan tala ungdomarnas språk.

Magdalena Andersson må vara en välutbildad ekonom, men det är svårt att vara det i ett parti som inte begriper sig på ekonomi. Till största delen klamrar sig de gamla socialdemokraterna kvar med näbbar och klor, för att inte mista sina välavlönade uppdrag. Räcker inte pengarna till måste skatterna höjas, det är vad vi äldre lärt oss att socialdemokrater hanterar ekonomin. Och vi kan se långt tillbaka i tiden.

Många unga som satsat på politisk karriär inom partiet har efter en tid hoppat av. De har inte fått gehör för sina moderna åsikter. Det är alltså de som varit med under många år som vill att allting skall vara som det alltid varit. Har till och med hört personer som mest skall ses som inventarier i maktens korridorer än företrädare för sina väljare säga, att deras sociala kompetens behövs. Är ganska säker på att dessa personer inte vet mer eller är smartare än en femteklassare.

De gamla trogna väljarna har tröttnat på dessa gamla företrädare som under alla år lovat betydligt mycket mer än vad de kunnat hålla. En gammal bekant påminde mig om hur Socialdemokraterna varje val ända sedan slutet på sextiotalet talade om att det skulle bli förbättringar för de lågavlönade, men efter valen förklarades det att politiker inte skulle lägga sig i löneförhandlingar.

Jag kan förstå de som ifrågasätter hur Annika Strandhäll kunde få en så ansvarsfull ministerpost. Hon är inte vuxen uppgiften, det borde de anssvariga inom partiet insett. Om det var partiet som låg bakom avskedandet av Försäkringskassans generaldirektör som i vida kretsar anses vara oerhört skicklig får vi nog aldrig klarhet i. Men det kommer för all framtid att vara Strandhäll som får stå med hundhuvudet, eftersom generaldirektören följt sina order till punkt och pricka. 

Det är här man kan se skillnaden mellan politiska amatörer och välutbildade proffs som vet hur verksamheter skall organiseras och drivas. För Socialdemokraterna och Strandhäll är det här inte bara en prestigeförlust, många chefer inom både statliga verk och övriga verksamheter, kommer fram till valet att ha en stram hållning till både Strandhäll och regeringen. Strandhäll kommer själv att fram till valet få stå för de beslut hon tagit, tror knappast Löfven kommer att hålla henne bakom ryggen..  

Ett starkt socialdemokratiskt parti behövs som vågmästare inom svensk politik, men när runt tre fjärdedel av väljarna inte har något som helst förtroende för partiet, bäddar det för politiskt kaos. Det är de båda tidigare dominerande partierna som får ta på sig skulden, de har varit mer intresserade av kampen om makten, än vad som skulle vara bäst för invånarna. Det har gått så långt att snart vill invånarna själva bestämma hur vårt samhälle skall vara.

Våra politiker har gjort misstaget att underskatta vad invånarna verkligen kan göra för att förändra både det politiska styrelsesättet och det havererade välfärdssamhället. För havererat har det och en kriskommission innehållande experter av alla de slag borde redan vara i fullt arbete. Löfven pratar om hur många poliser det skall finnas om sex år och folk hånler, det är nu de behövs.

Både när det gäller poliser, sjuksköterskor eller lärare, skulle de funnits i dag om våra politiker följt med i det som hänt. Problemen skapades redan på nittiotalet, men det har istället lagts fram de mest idiotiska förslag om hur en kommande naturkatastrof skall kunna undvikas. Skolproblemen Lille Fridolf skulle lösa på hundra dagar är nu hundra gånger värre. Tänk om lika mycket tid, pengar och kraft lagts ner på att utbilda poliser, sjuksköterskor och lärare!

När nu det en gång så stora partiet ser ut att gå mot ett svidande valresultat, kan man hoppas att det är det gamla gardet som städas bort och partiet förnyas. Eftersom social kompetens är samma sak som erfarenhet av det som hänt tidigare, finns det ingen plats för dem i det nya samhälle som är på väg att växa fram. När S kommit att stå för Svikarpartiet för de svaga grupperna, är det dags att byta både folk och logga. Rosen har visat sig ha alldeles för många vassa taggar som gör illa människor.