Någonting är på väg att hända och många oroar sig för hur det kommer att påverka deras liv. Vad jag kan påminna mig, har aldrig varningssignalerna hörts så tydligt som nu, men ska man tro på dem eller inte? Professorer i ekonomi vid kända universitet i Amerika och Europa har lagt sig i det politiker inte vill att de ska göra, nämligen att påpeka vilken skör tråd ekonomin hänger i ovanför ett bråddjup.

De oroar sig knappast i onödan, risken för en ny finanskris är uppenbar på grund av inte bara de låneskulder många dragit på sig, utan också för att ingen vill dra i nödbromsen. Inte ens de som var med om finanskrisen för tio år sedan, har ägnat en tanke åt vad som orsakade krisen. De som råkade illa ut fick sig en läxa, men frågan är om de lärde sig någonting av det. För mig verkar det inte så, inte ens de politiker som var med vid den tiden.

Läget är nu ett helt annat än för tio år sedan, svenska folket har lånat så mycket pengar att de sitter i ett ekonomiskt skruvstäd. Det får inte hända någonting som försämrar deras ekonomi, då riskerar de förlora allt. I alldeles för många fall gäller oron om de skall bli sjuka och det gnager naturligtvis för sjuk kan alla bli, det hör till själva livet.

Vi vill inte tänka på att livet innebär att vara frisk ena dagen och vakna upp i en sjukhussäng nästa dag. Många har råkat ut för det, till och med unga människor. Det går inte att ta någonting för givet, allraminst gäller det hälsan. Alla är vi med i livets lotteri, men vilken lott vi fått vid födseln har vi inte en aning om.

Egentligen är det fruktansvärt hur många människor som får, men som också fått nitlotter som gjort att de avlidit vid unga år. De flesta har säker kommit i kontakt med att någon vän eller bekant hastigt ryckts bort genom en sjukdom alldeles för tidigt, som man säger vid dessa tillfällen. Tyvärr tänker alldeles för många att det händer inte mig och känner inte ens tacksamhet över att kunna gå vidare i livet.

När någonting händer kommer det för många som en chock, de har inte varit förberedda på att någonting skulle hända. Bland folk i gemen är det inte många som sparat ihop till en buffert att ta till, det sjukliga dråpslaget följs av ett ekonomiskt. Många äldre som sparat pengar för en trygg ålderdom, skinnas av kommunerna om de hamnar inom äldrevården i livets slutskede. Vi äldre trodde faktiskt på de politiska makthavarna på femtiotalet, att ett skyddsnät skulle byggas upp. Det är också vad politiker under åren har försvarat vårt lands höga skatter med, trygghet kostar pengar.

På nittiotalet började invånarnas skyddsnät monteras ner av inte minst Göran Persson. När vi nu kan se det som händer med de gamla, sjuka, sjukpensionerade och andra oförmögna att arbeta, har vi ett bevis för att det inte längre finns någon trygghet för invånarna. Skandal är ett alldeles för milt uttryck för det våra så kallade förtroendevalda företrädare har gjort, det är ett svek som en ständigt växande grupp aldrig kommer att glömma.

Det mest effektiva skulle vara om invånarna vägrar att gå till valurnorna, men det finns hundratusentals människor som fått sina jobb genom partiböcker. De politiskt skapade jobben har skapat en lojalitet hos många, de vill ju inte bita den hand som föder dem. Men det har gjort att de mest vansinniga beslut har kunnat fattas och skyddats av lojala personer inom vår byråkrati.

På senare år har det visat sig att av de lojala byråkraterna, har ett flertal av dem i brist på kontroll av de politiska makthavarna, kunnat ta sig friheter. Vårt kontrollsystem har blivit så invecklat att inte ens de styrande har någon kontroll över det. Invånarnas tjänare har uppfattat sig själva som betydande personer och utövat maktmissbruk. Vårt land har blivit lika korrumperat som de länder våra politiker föraktfullt kallat Bananrepubliker.

Den grävande journalistik som släpar fram alla oegentligheter i dagsljuset är ovärderlig för svenska folket. Det är många lager dynga journalisterna tvingas gräva sig igenom för att nå fram till de som utnyttjat sina möjligheter att sko sig. Att ta hand om de sina har makthavande politiker varit duktiga på. Massvis med personer som haft politiska uppdrag finns kvar i lönerullorna utan att ha någon egentlig uppgift, något som är vanligt förekommande inom landstingen.

Dessa avdankade politiker men även chefer, sägs ha hamnat på hatthyllan, vad som nu menas med det. Vad man måste utgå från är att dessa personer inte kunnat beredas någon arbetsuppgift. Många politiker har levt på den "pension" de är berättiga till fram till folkpensionen, chefer som anställts men sedan visat sig inte passat in i bilden, måste avlönas två, kanske tre år eller längre. Om någon skulle börja gräva i det här skulle svenska folket göra uppror, för det är inte lite pengar det handlar om.

Man brukar säga att politiker inte kan skapa arbeten, de kan bara underlätta för företagen genom sina beslut. Men felaktiga beslut är det som verkligen är avgörande för en snabb förändring, minsta misstag kan vara ödestiget. Bostadsbyggandet har dragit med sig andra branscher under de senaste åren, en avmattning av bostadsbyggandet kommer därför att få oanade konsekvenser. På något sätt känns det som att vi passerat toppen och nu börjat vår resa utför.

Hur långt det är ner till botten vet vi inte, varken ekonomer, politiker eller "vanliga" människor heller för den delen, har varit med om någonting liknande tidigare. Kan förstå de ekonomer som grubblar över vad som kan hända, om räntorna höjs från historiskt låg nivå och inflationen samtidigt tar fart. Hur snabbt måste räntorna höjas för att hålla inflationen runt två procent? Varje fördyring för med sig obehagliga överraskningar för vår regering och de sämst ställda grupperna.

Under många år har regeringar stirrat sig blinda på ekonomisk tillväxt, men den ekonomiska tillväxten är bara ett bevis på att konsumtionen blivit högre för varje år. Hur långt tid kommer det att ta innan minskad konsumtion börjar märkas? Tja, ekonomiska prognoser är lika osäkra som de väderlekstjänsterna kan ge oss, därför är det bäst att bara ta en dag i taget och föröka njuta av den.

Vi vet helt enkelt inte hur vårt lands ekonomi kommer att se ut om ett år, det är bara en vild gissning. Eller snarare hoppas alla att ingenting skall hända, men ett halmstrå är den enda räddning som kan erbjudas, något skyddsnät finns inte. Våra politiker, men även invånarna har invaggats i falsk säkerhet, det finns nämligen inga garantier, att det skall kunna fortsätta rulla på.