Veckan ser ut att bli blöt, men man vet aldrig. Allting svänger så fort, både vad gäller väder och allting annat. Därför är det dumt att se in i framtiden, det blir för det mesta ändå inte som man tänkt sig. Men om det råkar bli som vi tänkt oss, blir vi ändå smått besvikna. Det är en sak att ha någonting att se fram emot, men världen hinner förändras på ganska kort tid, precis som de egna värderingarna. Det som gällde en gång, gäller inte längre.

Ju äldre man blir, ser man alla onödiga prylar som borde slängas, eftersom de inte längre används. Men de gamla sakerna fungerar, det är därför de sparats. Annat är det med de slit och slängvaror vi nu kan köpa. De saker som är absolut nödvändiga, går sönder så snart garantitiden gått ut.

Naturligtvis har det här växt fram för att hålla hjulen igång, men att det är ett slöseri med jordens tillgångar, har setts som ett framtida problem. På samma sätt har politiska makthavare tänkt och skjutit akuta åtgärder framför sig. Någonting som många trodde skulle lösa sig av sig självt, finns fortfarande kvar och till och med blivit sju resor värre.

Med naturliga avgångar skulle ungdomsarbetslösheten inte bli några framtida problem, men så började både företag och de offentliga verksamheterna skära ner på verksamheterna. Drömmen om att det gamla industrisamhället skulle ersättas av ett tjänstesamhälle, visade sig vara just en dröm. De nya jobb som skapats har inte alls kunnat hålla jämna steg, med de industrijobb som fortsätter att försvinna.

Som det verkar har den politiska väg som togs när den borgerliga alliansen tog över, inte nått ända fram. Alla borde vid det här laget ha varit i arbete, till och med de sjuka. Många frågar sig hur det kan vara möjligt, att de politiska företrädarna kan ställa omänskliga krav, utan att själva drabbas av dem. Lugn bara, det kommer.

Naturligtvis kommer även de att drabbas, vårt land är inte längre stabilt. För visst beror de nu pågående oroligheterna på politiska misstag. Det som händer i Stockholms förorter kablas ut över världen, den skapade bilden av vårt land som en idyll och ett välfärdssamhälle, gick upp i rök samtidigt som de brinnande bilarna. Vad vi ser hända är resultatet av en politik som skapat klyftor istället för att ena ett folk.

Chockade politiker kan inte fatta, att sådana här saker kan hända i ett välfärdssamhälle som vårt. Nåja, de har inte varit ute i verkligheten under alldeles för lång tid, därför har de inte kunnat se annat än paradgatan. Bakom de vackra fasaderna sprider sig slummen, det är därifrån "huliganerna" kommer . De som aldrig fick en chans i skolan och som efter skolan, hamnat i en gråzon där de inte finns. Alla vill synas, veta att de finns till och nu gör de det.

Många gånger har man hört politiker säga att vi måste vara i framkant, istället är vi nu bland de sämre inom många områden. Vi har många förlorade år att ta igen inte minst inom skolan, men ser man dessutom hur regeringen använder invånarnas försäkringspengar till annat än vad de är ämnade för, har det gått för långt. Vem har exempelvis betalat en stor del av jobbskatteavdraget? Svaret är de arbetslösa, sjukpensionärer och vanliga folkpensionärer. Tacka fan för att det jäser i vårt land och värre kan det bli om inte de största orättvisorna rättas till.

Med Moderaterna vid rodret skulle det bli ordning och reda på allting. Man började med statens finanser och har fortsatt med det. Allt det andra är ju så krångligt, för om man ändrar på en sak, blir det fel lite här och var. Det skulle satsas på polisen och rättsväsendet, men så visar det sig att den organiserade brottsligheten blomstrar. Korruption som vi ansetts vara befriade ifrån finns till och med inom polisväsendet, migrationsverket, ja, den finns nog överallt inom vår byråkrati. Jodå, nog ligger vi framkant alltid, åtminstone när det gäller att förstöra ett land.