Att våra politiker lägger sig tidigt i startgroparna är ovanligt, men nu har de tjuvstartat nästan ett och ett halvt år i förväg. De flesta partistrategerna trodde säkert att valet skulle handla om jobben, men det är långt ifrån säkert att det blir så. Plötsligt börjar stora grupper människor göra sig hörda, inte minst de som drabbats av den försämrade a-kassan samt Försäkringskassans tolkning, om vilka som kan arbeta eller inte.

Ytterligare försämringar är på väg, om det är regeringens direktiv eller Eliasson på Försäkringskassan som vill smöra för regeringen får vi nog inget svar på. Den alltid strikt klädde Kristersson tiger som muren, antagligen vet han inte ens vad han ansvarar för. Eller vilka som är hans arbetsgivare, som kommer att ge honom "kicken" efter valet nästa år.

Det är minst sagt märkligt att en så kallad folkvald regering, kan göra så här mot en stor del av befolkningen. Utförsäkringar har och har haft förödande inverkan på många människors liv, inte minst på grund av bristande förståelse för deras sjukdomar. I ett uppmärksammat fall, ville en handläggare vid Försäkringskassan till och med ha besked om, när en person trodde sig lämna jordelivet. Är detta verkligen en verksamhet i invånarnas tjänst?

Utförsäkringen av långtidssjuka är så absurd, att inte ens djävulen själv kunnat hitta på någonting liknande. Stackars de anställda vid Arbetsförmedlingen, som ska försöka göra en utvärdering om de sjuka personerna överhuvudtaget kan jobba eller inte. Att skaffa fram jobb till allvarligt långtidssjuka människor, är för den som har sjuk humor, rent ut sagt skrattretande. Arbetsförmedlingen klarar inte ens av att hitta jobb till fullt friska människor och har inte gjort det på många år.

Det är naturligtvis inte Arbetsförmedlingen fel, de kan bara fördela de jobb som anmäls lediga. Att det gnälls på Arbetsförmedlingen är därför inte rättvist, de gör så gott de kan. Med de nya politiska målen som våra politiker satt upp, att alla ska kunna få ett arbete, blir intressant att följa. De senaste fyrtio åren har regeringar försökt hitta lösningar på att folk inte ska kunna gå arbetslösa. Antagligen skulle det blivit betydligt billigare, att låta människorna få betalt för att söka jobb på egen hand.

Storstäderna börjar bli överfulla, det är ont om bostäder som trissar upp hyror, priset på hyresrätter och fastigheter. Vad händer om det hela stannar upp, att det inte längre blir fler jobb utan färre? Det vimlar av företag i storstadsregionerna, de flesta är beroende av att kunna sälja tjänster. Vad händer om kunderna inte har råd, eller börjar hålla hårt i plånboken?

Men utflyttningen från landsbygden sätter djupa spår i de små kommunernas ekonomier. Politiska beslut skulle se till att hela Sverige skulle kunna leva genom skatteutjämningen, som antagligen var tänkt att gynna mindre de ofrivilligt avfolkade orterna. Nu visar det sig att det istället gynnat de folkrika storstäderna, man vet inte om ska skratta eller gråta.

Den senaste tiden har inte minst vår statsminister visat, att det är bättre att tiga än att säga någonting. Man kan förstå honom, vad säger man när det visar sig att allt blivit alldeles år helsike. Naturligtvis hade han inte ens kunnat ana att det skulle kunna bli upplopp med bilar satta i brand och stenkastning, det händer ju inte i vårt välfärdsland.

Men hade han tänkt efter före, skulle arbetslinjen aldrig införts. Regeringen skulle naturligtvis ha börjat med att med att se till att det fanns jobb i överflöd, till och med till de med allvarliga sjukdomar., annars fungerar det ju inte. I teorin kanske, men det har ju visat sig tidigare att teori och praktik är två vitt skilda saker.

Statsministern kan bara beklaga att det blev en regeringsperiod för mycket, men det kommer säkert inte att upprepas. Den som inte inser att människorna måste sättas i första rummet, ska inte heller ha ansvaret för ett folk. När dessutom ungdomarna känner att de inte existerar, måste de hitta på något sätt att visa att de finna till. Visst hade de kunnat hittat på någonting fredligare, men desperata människor går det inte att tala förstånd med.

Nåja, vår regering kan i alla fall ta åt sig äran av att visa den rätta bilden av vårt land. Det är ingen idyll eller ett välfärdssamhälle vi lever i, det vet övriga världen nu. Tyvärr är det alldeles för lång tid fram till valet, den nuvarande regeringe hinner ställa till med mera elände än vad som kan repareras. När alliansen tillträdde skulle alla gamla fel rättas till, vem ska rätta till de fel som gjorts senaste åren? Det är dags att skrota den politiska styrningen av vårt land, innan det går under.