Den inbyggda väckarklockan gör mig smått förbannad, den vägrar ställa om sig till vintertid. Det är inte trevligt att vakna strax efter fyra och vänta på tidningen. Men övergången till vintertid innebär ett helsike för många, har jag hört. Det som sägs, att man får sova en timme längre stämmer inte. Vad som gäller är att vanans makt är större än kroppens förmåga att klara av förändringar. Eller man kanske snarare ska säga den mänskliga hjärnan, som febrilt letar efter vad i helsike som hänt.

Vad som händer med ett stort antal människor när det är dags för vintertid är, att de enligt klockan, vaknar en timme tidigare. Klockan är lätt att ställa om, men inte det rutinmässiga som hjärnan lagrat. Samma sak gäller på kvällen, även där påverkas människorna av omställningen, eftersom det är trötthetskänslan som avgör när det är dags att lägga sig, inte klockan. För den som vant kroppen med att lägga sig klockan tio, är det nu läggdags vid nio.

Omedvetet har många blivit vanemänniskor, och att lägga sig när ett favoritprogram sänds på teve är svårt. I och med att den vanliga rutinen störts, drabbas många av problem att kunna somna. Det kan bli så om man kämpar emot den naturliga tröttheten. Eftersom klockan ställs om två gånger per år, gäller det att ställa om både om hjärnan och kroppen två gånger per år. Om det låter som en bagatell, fråga alla de som upplever omställningarna som ett stort problem.

Förändringar och störningar i människors livsrytm är någonting det inte pratas mycket om. Ändå är det ingen väl bevarad hemlighet, att människor inte mår bra av förändringar. Förändringar som sker med små steg är det lättare för människan att anpassa sig till. De förändringar som kommer som en kalldusch, startar någonting som ingen kan förutsäga konsekvenserna av.    

I vårt land har förändringarna till det sämre kommit smygande. Eftersom det pågått under så många år, har inte invånarna insett hur det undan för undan påverkat deras liv. De senaste åren har de allra flesta märkt eller känt av försämringarna, de passerar inte längre obemärkta. I sin iver att göra om vårt land, har alliansregeringen haft alldeles för bråttom. Trygghetssystemet har satts ur funktion och massvis med människor har kommit i kläm. De förändringar som gjorts har skapat rädsla och oro, vilket många människor inte klarar av, eftersom vad som behövs är trygghet i tillvaron.

Otrygghet ligger alldeles säkert bakom det växande antal människor med psykiska problem. Att även andra sjukdomar ökar, får ses som en följd av försämringen av trygghetsförsäkringarna. De tidigare långtidssjuka har blivit ännu sjukare, vilket inte förvånar. Det som var tänkt att spara pengar, kan visa sig kosta enorma summor framöver, utöver att det förstört många människors liv. Det är inte en hemkokad hypotes, utan vad erkänt skickliga personer kommit fram till. Politikers oförmåga att se konsekvenserna av sina beslut kan bli en dyr historia för vårt land.

Av någon anledning har vårt land inte följt med i den globala utvecklingen och oroväckande halkat efter inom flera viktiga områden. Att staten har gott om pengar är en sak, det är hur skattepengarna används som är det viktiga. Just nu tävlar alla politiska partier om, hur studieresultaten i skolan ska kunna förbättras.

Det löftet är som att ge bygglov till en som inte har pengar till att bygga. Det är väl så man får se kommunerna, som ansvarar för skolan. Det handlar inte bara om elevernas undervisning, det kostar skjortan med skolor också. Skollokaler döms ut som hälsofarliga för både lärare och elever, det finns ingen ände på alla bekymmer. Många kommunledningar svär ve och förbannelse över att fått ansvaret för barnens skolgång av staten, det finns varken kompetens eller resurser till det. Trots inbesparingar som påverkat både lärare och elever.

Vad politikerna måste förlita sig till är den kompetens som finns ute i skolorna. Själva kan de inte förbättra någonting annat än arbetsmiljön. Faktum är att om politiker ska hålla i trådarna när det gäller undervisningen, kommer eleverna att hamna ytterligare på efterkälken.

Att vårt land hamnat i en ohållbar situation när det gäller skola, vård och omsorg, bevisar att politiskt tillsatta personer saknar de kunskaper som erfordras för att kunna fatta beslut. Allt det negativa som hänt i vårt land, är konsekvenserna av tidigare felaktiga beslut. Ansvaret för detta vilar helt på de politiska partierna, som utser de personer som ska väljas. Så kan det gå, när man försöker koka soppa på en spik åt folket och själva slevar i sig ur köttgrytorna.