Läste för några dagar sedan, att vårt land fått etthundratusen nya dollarmiljonärer. Nu finns det mer än en halv miljon dollarmiljonärer i vårt land, de borde kunna finansiera en förbättring av vårt trygghetssystem. Naturligtvis är de inte villiga till det, det kostar skjortan att ligga på topp.

Med en regering som ger till de rika och svälter ut sjuka, arbetslösa och gamla, går det att bli rik i vårt land. Man kan förstå att regeringen myser, bilden av vårt land som rikt och välmående är viktig. Att den bilden skymmer allt elände som skapat dessa miljonärer, viftas undan av regeringen. Men nu råkar det vara så, att betydligt fler blivit fattiga genom den förda politiken, men det skapar inga rubriker utomlands. Men även små notiser blir lästa av människor i andra länder och de funderar vad som hänt med vårt land.

Nåja, pengar och värdepapper är inte mycket värda om det skulle inträffa en global depression. I svallvågorna efter en sådan finns inte mycket kvar  av banker och finanshajar. Faktum är att om man ser det ur en teoretiskt synvinkel, kan pengar och aktier bli värdelösa i en svinblink.

De senaste veckan har det märkts att vår svenska krona har ett flytande värde. Att den tappat runt en femtioöring mot euron på några månader är ingen katastrof, men en vink om att allt inte står rätt till är det i alla fall. Men alla företag som gnällt över den starka kronan gnuggar säkert händerna.

Vår statsminister har plötsligt börjat tala om jämlikhet, att det inte ska finnas en orättvis fördelning som gör rika rikare och fattiga fattigare. Att gå från stridshingst till att visa empati för de som råkat illa ut av den förda politiken, låter lite som ett hjärnsläpp.

Jodå, de flesta har säkert insett att det kan stunda kärva tider, men regeringen har försökt hålla skenet uppe i det längsta. Sorgligt nog har regeringen invaggat svenska folket i falsk säkerhet. Trots att det varit trögflytande en längre tid, har det i alla fall rört på sig ute i världen och då har allt varit frid och fröjd.  

För alla de som inser vad en försvagning av svenska kronans värde kan innebära, börjar det pirra lite i magen. Vårt land har blivit beroende av import av varor från andra länder i alldeles för hög grad. Inte minst gäller det nödvändiga livsmedel. Maten är dyr som den är och dyrare mat slår hårt mot de som redan har det kärvt. Vår egenproducerade mat borde vara billigare, men det är den inte. Anledningen till det får makthavande politiker ta på sig skulden för.

Till att börja med vid tillträdandet för sju år sedan, var regeringen huvudmål att få bort alla bidrag. Att det skulle hjälpa människor mot utanförskap, övergår mitt förstånd. Vad vi sett är sjuka människor som mist sin sjukersättning, i många fall efter att ha förnedrats med en utförsäkring, blivit betydligt sjukare. Ett stort antal av dessa är nu socialbidragstagare och antagligen knäckta för resten av livet. De som inte är det, är fly förbannade på regeringen.

Med en regering som tydligen avskyr ordet beroende, är det märkligt att de inte insett, hur beroende vårt land blivit av andra länder. Det är svårt att se skillnad på bidragsberoende och att vårt land blivit beroende av att andra förser oss med det vi behöver. Båda sakerna är ju till för att hålla invånarna vid liv.

Genom en ofta kritiserad räntepolitik, har Riksbanken försökt hålla inflationsspöket borta. Storm i ett vattenglas har politiker tyckt, och visst har kronans värde varit stabil det senaste året, men ingenting varar för evigt. Vad som helst kan faktiskt hända i vår minst sagt oroliga värld och urholkas värdet på vår stolta krona, ställs både riksbankens och regeringens prognoser på huvudet. En svag krona medför obönhörligt att priserna på importvaror stiger och är det någonting som kan ställa till det rejält för ett land, så är det inflation. Vårt land har varit med om flera djupdykningar på grund av hög inflation.

När det finns så mycket osäkerhet vad som väntar framöver, vad är prognoser om framtiden värda? Inte ett smack vill jag påstå. Man utgår från någonting känt och gissar sig till, hur det ska bli med utgångspunkt från det. Samma sak med teorier, även om de är fascinerande att läsa. Nackdelen är att de har många år på nacken, världen ser inte alls ut som den gjorde för bara några år sedan.

Nåja, det är ju inga dumhuvuden som genom insamlat material försökt räkna ut hur deras framtagna teorier eventuellt kan fungera i verkligheten. Tyvärr är just om de fungerar i verkligheten, som är haken med det hela. Både världen och förutsättningarna ändras hela tiden.

Vilken teori som använts till att försämra sjuk- och arbetslöshetskassa, tvinga sjuka människor att stå till Arbetsförmedlingens förfogande, har jag inte kunnat hitta någonstans. Däremot hittade jag en teori om den fördyring som väntar, om inte samhället tar sitt ansvar för sjuka, arbetslösa och gamla. Vår stats- och finansminister borde leta på och läsa den teorin, det har man nämligen gjort i Amerika och budskapet sprids. För kommuner och landsting kan det spara enormt med pengar. Och det är väl vad makthavande politiker ska göra enligt gällande lag, se till att förvalta invånarnas skattepeng på bästa sätt.