Jag är full av beundran för de människor som vågar gå sin egen väg. Nåja, det gäller inte politiker förstås, då har de missuppfattat sitt uppdrag. Men i båda fallen, passar inte dessa människor in i vårt politiskt skapade samhällssystem. När det gäller bohemer som går sin egen väg, kan det om dessa får publicitet, sätta griller i huvudet på alla som lärt sig, att hålla sig inom de fastställda ramarna.

För många som pliktskyldigt går till sina arbeten, är det inte till ett jobb de helst vill ha, det är en nödvändighet för att kunna betala sina räkningar. Inte undra på att så många vantrivs på sina jobb och drömmer om att göra någonting helt annat.

Ingen verkar ha tänkt så långt, hur vårt samhälle ska kunna fungera om vi en dag står där och det inte finns så många jobb att söka. Företagare har av sossarna, facket och vänstern alltid ansetts som skurkar. Företagsklimatet i vårt land är inte det bästa. Men hela vårt samhällssystem är uppbyggt på att någon skapar jobben, som i sin tur ska dra in skattepengar till de offentliga verksamheterna. Med enbart skattefinansierade jobb, skulle landet ganska snabbt gå i konkurs.

Att jobben kan försvinna är inte alls så otroligt som det låter, vi lever i den del av världen där det börjar bli alldeles för dyrt, att tillverka produkter som ska kunna säljas på andra marknader. Men även den inhemska konsumtionen påverkas, om ett stort antal människor blir arbetslösa. Den nedåtgående spiralen har redan börjat röra på sig, frågan är hur fort det kommer att gå utför.

Den tillfälligt starka kronan gentemot euron är knappast till någon fördel, annat än för den som vill komma billigt undan på en solsemester. Men för de företag som gör långsiktiga affärer med euroländer, påverkar det företagens ekonomi. Det finns all anledning för de som jobbar inom dessa företag, att känna sig oroliga inför framtiden.

Just nu ”lobbas” det för fulla muggar, för att skaka fram pengar till skuldtyngda euroländer. Mig oroar det att regeringen tycks vara beredd att sätta invånarnas skattepengar på spel, för att få vara med och leka med de stora pojkarna. Istället borde regeringen börja titta på hur de pengar som finns i kassakistan, kan göra nytta i vårt land. Ett beslut om att stödja de som slösat bort sina pengar, utan att svenska folket får säga sin mening, kommer att ses som maktmissbruk.

 Jag tvivlar på att EU skulle lägga två strån kors för att hjälpa vårt land, om vi hamnar i kris. Vi är ju ett land som genom folkomröstning, valt att inte ha euron som betalmedel. Det har visat sig att den skepsis mot EU som hela tiden funnits, har varit befogad. När regeringen fjäskar för EU, är det stick i stäv med folkviljan. Men det är klart, svenska folket har ju inte sagt ifrån på skarpen och det tolkar väl regeringen som ett tyst medgivande för deras handlande.

Naturligtvis är jag livrädd för vad som kan komma att hända under det här året. Fattas bara annat, för det finns många skäl till att vara orolig. Tak över huvudet, kläder på kroppen och mat på bordet behöver vi alla, men pengarna har redan nu svårt att räcka till, efter alla kostnadsökningar som smugit sig på. Den sänkta restaurangmomsen, är knappast någon tröst för pensionärer, sjuka och arbetslösa.

Välbetalda politiker har svårt att kunna greppa hur de som lever på marginalen har det. För dessa personer spelar inte någon hundring hit eller dit någon roll. Enda möjligheten att få ändring på det, är att sänka heltidspolitikers löner till samma nivå som medelsvensson. För den som kan lite om ekonomi, borde dessutom politiker betala betydligt högre skatt, för att minska kostnaden för skattebetalarna.

Hur ska man då kunna ta ner maktfullkomliga politiker på jorden? Av erfarenhet vet man att makthavarna är sårbara, när de beskjuts med humor och överseende. De tycker inte om att förlöjligas, de har ju en image att försvara. Men det är väl lite väl magstarkt, att säga den lokala makthavare rakt i ansiktet: Du ska inte tro, att du är någonting. Det finns säkert gamla klasskamrater, som kan intyga att de inte varit några ljushuvuden precis. Nåja, betyg har ju ingen som helst betydelse, för att nå toppen inom de politiska partierna.

I en värld då alla måste vara lönsamma, måste politikeryrket vara en osäker födkrok. Politiker och vår omfattande politiskt skapade byråkrati, är någonting vi inte kommer att ha råd med i framtiden.