Genom att inte ha några som helst partisympatier, men ändå lägga mig i det som händer på den politiska arenan, riskerar jag antagligen att ses som en besserwisser. Men fördelen med att stå vid sidan om – eller se på det som händer från ovan – är att man har ett annat perspektiv på det som våra politiska makthavare beslutar om. Nackdelen är att det inte finns några andra känslor som styr tänkandet, än den maktlöshet man känner.

Vad som än sägs, har ”vanligt” folk ingen möjlighet att påverka de politiska makthavarna. Men när de som tröttnat på den politiska styrningen av vårt samhälle blivit tillräckligt många, kommer de att utnyttja den makt de faktiskt har. Det är ganska många i vårt land som inte röstar vid valen, om den skaran växer, blir basen för politiskt styre allt mindre. Ett lågt valdeltagande är någonting de politiskt aktiva är rädda för, det hotar deras existens.

Efter Juholts avgång blir det i alla fall intressant att se vad som händer, med det en gång så stora partiet. Det är inte bara en handlingskraftig ledare partiet behöver, det är en utrensning av alla de som varit med alldeles för länge. Partiet har de senaste femtio åren levt på myten om, att vara det enda partiet som kan leda landet. När det nu visat sig att partiet som helhet istället haft svårigheter att hantera skattebetalarnas pengar, är inte det gamla gardet någonting att luta sig emot.

Socialdemokratiska makthavare har under många år skylt över felaktiga beslut gjorda av föregångarna. Taktiken att lägga locket på när det börjat koka, har sedan anammats av politiska ledningar inom landsting och kommuner. Om det berott på maktfullkomlighet, eller bara ren dumhet, får andra ha sina åsikter om.

Läste en gång för länge sedan någonting som hjälpt mig, när det inte gått att komma fram till en vettig förklaring på någonting som gnagt. Kanske är det att göra det för enkelt för sig, men man behöver egentligen bara tänka, att livet består av en massa lösa trådar. Man börjar nysta upp en sak och står plötsligt där med en trådända. Med andra ord kan vi inte vänta oss att få svar på allting, vi får nöja oss med att det är så och gå vidare i livet.

Samma sak är det för våra politiska makthavare. De söker svar eller lösningar på saker de inte borde ägna tid åt, utan istället lägga all kraft på det uppenbara. Den borgerliga regeringen har ägnat sig åt ett samhällsexperiment, som ingen i dagsläget kan säga hur det kommer att påverka vårt land på lång sikt. Som det nu ser ut har ett kortsiktigt tänkande fått styra det hela.

Effekterna av den borgerliga regeringens satsning på att få fler i arbete, har visat sig slå hårt mot de människor som råkar bli sjuka, men också arbetslösa. Allt fler auktoriteter höjer nu ett varnande finger för att vi är på väg in i en ny ekonomisk kris. En kris som kan bli betydligt allvarligare än den senaste. Om så blir fallet, hur ska den borgerliga regeringen kunna rida ut stormen? Det kan ju bli så, att vi blir ett sjunkande skepp, där livbåtarna sålts för att finansiera de löpande kostnaderna.