Det var ett tag sedan jag satte mig ner för att skriva, men tankarna har inte stannat av för det. Under tiden nere på Gran Canaria, har jag av spanska vänner fått höra, hur allt blivit sämre på många sätt. Det vi svenskar kan lära oss av deras sätt att tänka är, att det inte är någon idé att se bakåt, det är tiden framför oss vi måste göra det bästa av.

Det första jag kunde läsa efter hemkomsten var att priset på bostadsrätter och fastigheter är på väg nedåt. I Spanien har priserna fallit med bortåt tjugofem procent och enligt de jag talat med, är inte botten nådd ännu. Möjligen kan det vända om sisådär en tre till fem år framåt i tiden, men det är ingen som med säkerhet kan säga att det blir så.

Här hemma talas det tyst om att det kan gå lika illa, vår finansminister är istället optimistisk, det som händer på andra ställen ska inte beröra oss. Men det är klart, precis som på andra ställen ute i världen, kan det ändra sig snabbt. Allt är ju faktiskt beroende av hur arbetsmarknaden kommer att se ut under året. Istället för en långsam korrigering av priserna på bostadsmarknaden, kan en snabbt ökande arbetslöshet sätta lavinen i rullning.

Ekonomer ute i Europa är pessimistiska, de befarar att en ny finanskris kommer att slå hårdare än den förra. Just nu har svenska folket stort förtroende för den borgerliga regeringen, men det kan ändra sig snabbt om en ny kris slår till. Den politik som förs är ju helt beroende av tillväxt i ekonomin. Med det försämrade sociala skyddsnätet kommer nya kostsamma problem att dyka upp, det gäller ju att hålla invånarna vid liv till den dag det kanske vänder.

Problemet för vårt land är den politik som drivits för att få så många som möjligt i arbete. Arbetslinjen står och faller med att det skapas nya jobb och då inte inom de skattefinansierade offentliga verksamheterna. Om tusentals jobb försvinner inom våra stora exportföretag uppstår en snedbalans, som för med sig neddragningar inom de offentliga verksamheterna. Men även de tjänsteföretag som tillkommit senaste åren kommer att drabbas. Det är lite som katten på råttan, råttan på repet osv.

Jag vet inte vad det beror på, men borgerliga regeringar har vid flera tillfällen på något sätt dragit till sig problem. Antagligen därför att på lång sikt, fungerar aldrig en moderat politik, det är Amerika ett utmärkt exempel på. Hur man än vänder och vrider på statens balans- och resultaträkning, kommer man fram till att skattesänkningar bara fungerar en kort tid, sedan börjar problemen hopa sig.

Vad värre är, den moderata politiken skapar inte ett enat folk, istället uppstår en indelning i socialgrupper, eller närande och tärande om man så vill. I spåren av ett allt svagare skyddsnät för invånarna, uppstår ökad brottslighet som drabbar landets invånare. I förlängningen kan då hända, det som händer på många ställen i dag, nämligen folkresning mot regeringen.

Socialdemokraterna är ett utmärkt bevis på att det som en gång gjorts, inte är värt ett dugg. Med ett modernt uttryck är det nu att leverera som gäller. Glöm gamla meriter, det är vad som görs i nuläget som gäller. För den borgerliga regeringen gäller samma sak, det är vad de kommer att göra under det närmaste året som är avgörande.

Vad jag kan förstå räcker det inte att sossarna gör sig av med Juholt, de får förlita sig till de misstag den borgerliga regeringen kommer att göra fram till valet. Det var ju så den borgerliga regeringen kom till makten, eller rättare sagt kunde de tacka Göran Persson för det.

Vår statsminister har börjat använda samma taktik som Persson. Det är en urgammal taktik att börja en strid, med att förvirra fienden, men risken finns, att även de egna leden blir yra i huvudet. Anfall är inte alls bästa försvar som det sägs, det har många fått lära sig den hårda vägen.