Nu närmar vi oss slutet på ett år, då vi äntligen sett lite turbulens i svensk politik. Monas avgång var väntad, men inte att SD skulle komma in i riksdagen. Med efter det som hänt, känns det som om nästa år kommer att bjuda på ännu fler överraskningar. De Nya Moderaterna, styrkt av de senaste opinionsundersökningarna, börjar bli minst sagt styva i korken. Eftersom högmod brukar gå före fall, kan man räkna med att det kommer att hända oväntade saker.

   De underliggande problemen i den svenska ekonomin, är betydligt större än vad regeringen vill ge sken av. Faktum är att på grund av överkonsumtion, halkar en stor del av befolkningen just nu fram på lerfötter. Möjligheten att komma högre upp är därför obefintlig, men risken att börja halka utför, ökar för varje dag.

   Ingen rök utan eld, brukar man säga, därför ska bankekonomers och Riksbankens uttalande om den hysteriska fastighetsmarknaden tas på största allvar. Även vår finansminister börjar se blek ut, om fastighetsbubblan spricker, blir det en sjujäkla smäll, inte minst för staten.

   Senast förra nyåret, sa den Spanska presidenten att framtiden såg ljus ut, trots att det redan då signalerades att allt inte stod rätt till. På mindre än ett år var krisen ett faktum, massvis med människor har fått gå från hus och hem och arbetslösheten ligger runt tjugo procent.

   Varför jag drar upp Spanien som exempel, beror på att för bara ett år sedan, tyckte goda vänner på Gran Canaria synd om oss. Den svenska kronan sågs som en skräpvaluta, det var dyrt att turista därnere. Nu är läget ett annat, euron tappar i värde och kronan är guld värd, när vi åker ner i nyårshelgen.

   Vad jag menar är, att det inte går att lita på vad regeringar säger. I det längsta värnar de om sin egen ställning och hoppats att allt obehagligt ska blåsa förbi. Även i Spanien fanns en fastighetsbubbla som inte sågs som något problem, visst känner vi igen oss. Det har ingen betydelse hur mycket regeringens företrädare skryter om hur duktiga de är, det är den globala värld vi lever i, som bestämmer spelreglerna.

   För vår finansminister är det verkligen ett dilemma, hur gör man med en överhettad konsumtion? Alla åtstramningar kommer att påverka konsumtionen och därmed även statens finanser. De åtgärder som ska dämpa köplusten av fastigheter och kreditköp av lyxvaror är räntor och krav på amorteringar, båda sakerna kommer att påverka den ekonomiska tillväxten. Om statens inkomster minskar, finns bara ett sätt att lindra inkomstbortfallet, att spara in på fasta utgifter.

   Varför vi alltid hamnar på efterkälken, är ett fenomen jag aldrig lyckats klura ut vad det beror på. Men faktum är att när andra länder tagit sig ur ett problem, är det vår tur att drabbas. Naturligtvis beror det till stor del på att vi som är ett exportberoende land drabbas, när nedskärningar görs i andra länder. Det är ingenting vi kan göra någonting åt, annat än att förebygga genom inbesparingar av de offentliga kostnaderna redan nu.

   När det gäller den globala uppvärmningen har det vidtagits åtgärder som ska rädda vår miljö, det får mig att tro att de makthavande börjat i fel ända. Om inte landets invånare mår bra, får miljön stryk, se bara på de fattiga länderna. Det ständiga tjatet om en global uppvärmning har gjort att SJ, kommuner med flera, redan tagit ut framtiden i förskott. Varför avsätta pengar till exempelvis underhåll och snöröjning, när vi inte kommer att ha någon snö och kyla.

    Kanske blir det så om femtio år, men fram till dess får vi vara beredda på överraskningar. Vad det hela handlar om är inte ens kvalificerade gissningar, FN:s klimatpanel har till och med klarat av att göra hårresande missbedömningar om hur fort glaciärer smälter.

   Antagligen har kärnkraftverkens ledningar invaggats i samma falska säkerhet och inte gjort sina reparationer under den tid av året elkraften minst behövs. Men det är inte bara vädret som ställer till problem, de politiska besluten ställer till större oreda än vad vädret kan göra.

   Det är ett välkänt faktum att de flesta människor måste se för att kunna tro, men vad ska människorna tro på när vi fått en ny vargavinter? Knappast att vi står inför en global uppvärmning, snarare att vi går mot en ny istid. Vad händer med vårt miljötänkande, om folk inte längre tror på de förutsägelser som präglat politiska beslut under flera år? Tänk om det visar att alla försök att förhindra en global uppvärmning, istället får en rakt motsatt effekt?

   En dag kommer de politiska makthavarna att ställas inför ett val som borde vara enkelt, nämligen att välja mellan att försöka rädda invånarna eller vår miljö. Naturligtvis måste politikerna prioritera människornas väl och ve, före vår miljö, utrotningshotade rovdjur eller sig själva. Det är bråttom, för omvärlden väntar inte på vad vi håller på med att besluta om i vår lilla sandlåda. Inte känner omvärlden någon empati för oss heller, vi får själva stå vårt kast.

   Våra politikers existens vilar på kommande beslut, men det har nog inte gått upp för våra så kallade folkvalda än. Det finns många katastrofer som väntar runt hörnet, det gäller att välja vilken eller vilka katastrofer, de politiska makthavarna absolut vill undvika.

   Inga träd får växa till himlen i vår lilla stad, men det gäller alldeles säkert i hela vårt land. Att ha en liten del av folket bakom sig, ger inte mandat att styra efter eget huvud, det misstaget gjorde Göran Persson. De Nya Moderaterna bör nog bli lite mer ödmjuka, valutgången drog bort det skyddsnät som funnits. Balanserar man på slak lina, måste man hålla tungan rätt i munnen.

   God Jul och Gott Nytt År!