Sandviken är en märklig stad på många sätt, inte minst när det gäller politiskt ställningstagande. De allra flesta som är runt sextio år och uppåt, präglades av föräldrarna att rösta på sossarna och har så gjort under alla år. Men för runt tio år sedan började det hända saker och sossarna började tappa sympatisörer.

   Till stor del berodde det säkert på den dåvarande kommunledningen som körde sitt eget race och inte brydde sig ett dugg om invånarna. Faktum är att kommunens ledande inte brydde sig om gällande lagar heller, det var lagarna det var fel på. Kommunledningens agerande fick missnöjet att växa sig allt starkare, det var invånarnas framtida skattepengar som sattes på spel.

   Att politiker inte står högt i kurs, är ingen väl bevarad hemlighet bland ”vanligt” folk. Men det har kanske inte nått våra så kallade folkvaldas öron. Eller så lyssnar de helt enkelt inte vad som sägs, de har fullt upp med det som händer inom deras egna lilla värld.

   Men efter valet har deras lilla värld ruskats om, nu måste det forna stora partiet kämpa med näbbar och klor för att få behålla makten. Och värre kommer det säkert att bli, det jäser bland befolkningen, inte minst bland de äldre.

   På samma sätt som landet i övrigt, är det invandringen som diskuteras. Att det öppet börjat diskuteras beror naturligtvis på SD, ett parti som dragit skam över vårt land, om man ska tro de etablerade partierna. Folk på gatan däremot ser SD som en räddare av vår demokrati, det hörde jag själv en gammal man säga för ett tag sedan.

   Naturligtvis frågade jag honom varför, i mina öron lät det minst sagt underligt. Han förklarade sin ståndpunkt med att om ett stort antal av väljarna röstar på ett parti, ska det respekteras av alla inblandade. Som det nu är sa han, mobbas (i en del fall idiotförklaras) alla de som lagt sin röst på SD, det har ingenting med demokrati att göra.

   Tänker man efter är det ju faktiskt så, att SD valts in i riksdag, kommuner och landsting av en väldigt stor grupp väljare. Om det så bara är en enda sak SD lockar sympatisörer med, verkar det vara tillräckligt. Istället för att nedvärdera de väljare som lagt sin röst på SD, borde de etablerade partierna titta närmare på vad det var som lockade väljarna.

   Nåja, tillbaka till den gamle mannen. Jag är inte rasist, sa han, men det börjar bli alldeles för många invandrare i vår lilla stad. Vissa dagar är det så många invandrare på gatorna, att man tror sig ha hamnat i ett annat land. Jag kunde bara ge honom rätt, Sandviken är i dag oigenkännligt för de äldre.

   Eftersom vi har yttrandefrihet i landet (än så länge i alla fall), är det möjligt att smutskasta politiska motståndare i våra media. Lite grävande journalistik kan leta fram smaskiga saker, men det är vardagsmat i vårt land numera. Inte ens Kungafamiljen går säker. Men när det gäller invandrare däremot, gäller helt andra regler vad som får skrivas och sägas i våra media. Varför får man en känsla av, att en större skandal än Kungens eskapader skulle hamna i rampljuset?

    Det som sagts och skrivits om SD har inte skadat partiet, snare har det haft en rakt motsatt effekt. Men det är ju så att även negativa saker, fungerar alldeles utmärkt som en form av reklam. Numera syns verkligen SD, på grund av alla negativa uttalanden och skriverier. De behöver inte ens föra fram sina åsikter längre, det gör de andra partierna åt dem.

   Vad SD har att komma med är egentligen ett lättfattligt budskap, om hur de vill att vårt land ska se ut i framtiden. Det är mer än man kan säga om de övriga partierna. Vad SD dessutom gör, är att tala till svenska folket på svenskarnas språk, inte det fikonspråk som används av övriga partier. De försöker inte linda in sitt budskap, utan pang på rödbetan bara.

   I grunden är vi svenskar ett enkelt folk med enkla vanor, dessutom dåligt utbildade i förhållande till många andra länder. Vad som är orsaken finns det många teorier om, kanske är det så enkelt att svenska folket blivit dummare. Om så är fallet, måste det bero på den medvetna politiska satsningen på det som i folkmun fått namnet flumskola. Antagligen ligger det därför i tiden, att de politiska budskapen ska vara enkla och lättförståeliga, för att de ska nå fram.

   Grogrunden för ett missnöje mot hur politiska beslut kör över invånarna finns det gott om. Kanske är det så att SD fått en massa missnöjesröster, men det visar i så fall, hur allvarlig den politiska krisen är. Det visar att övriga partier inte vågar ta i en het potatis eftersom de kan bränna fingrarna. Det finns många saker som är tabubelagda inom svensk politik för den som vill vara politiskt korrekt, vilket tydligen inte SD är.

   För mig är det hela rena rama hyckleriet, det finns massvis med människor i vårt land som är kritiska mot vår invandringspolitik. Vad som måste till för att rensa luften, är därför att invandringen tas upp till debatt, både i riksdagen och i våra media. De styrande måste ge besked om hur mycket det kostar, att ta hand om alla flyktingar som vill hit. Likaså måste invånarna få svar på om det finns några fördelar med invandringen, vilka de är och varför vår omvärld inte har samma syn.

   Just ifrågasättandet om på vilket sätt invandringen är bra för vårt land, är vad SD lockat till sig alla de, som upplevt invandringen som någonting negativt. Det politiska etablissemanget har hela tiden ansett att de inte behövt gå i svaromål, invånarna måste finna sig i att den politiska linjen är den rätta. Varför ska svenska folket bry sin hjärna med någonting de inte begriper sig på, det är så många tolkar tystnaden kring invandringen.

   Eftersom de folkvalda egentligen inte har betalt för att tänka i egna banor, utan ska koncentrera sig på att utföra invånarnas önskningar, är det hela en demokratifråga. För visst är det väl så en demokrati ska fungera?

   Risken finns antagligen att jag stämplas som rasist efter det här, ändå är det jag skrivit i dag, det som diskuteras på arbetsplatser, på gator och i hemmen. Om inte en debatt om invandringen kommer igång med det snaraste, kommer SD att växa ytterligare. Det är bara att lyssna på vad ”vanligt” folk har att säga, att lyssna på rövslickarna inom de etablerade politiska partierna, är knappast rätt väg att gå.

   Mona Sahlin utdelade en saftig kritik mot de mäktiga inom partiet, det behövs fler som ryter till. Det är inte bara sossarna som måste anpassa sig till verkligheten, det gäller alla övriga politiska partier.