Bara 7 grader kallt i dag, men det känns ändå inte lockande att gå ut. Jag känner mig minst sagt kluven, när det gäller den globala uppvärmningen. Ska man se det kalla och snöiga vädret som en framgång för bekämpandet av uppvärmningen, eller är det Moder Natur, som visar vem som bestämmer? Lyssnar man på vad experterna har att säga, blir man inte ett dugg klokare.

   Går man tillbaka i tiden och granskar de saker som det lagts både tid och pengar på att rädda, blir man orolig. I en del fall har det lyckats över förväntan, men tyvärr påverkat människors vardagssituation. Sälarna i Bottenviken räddades, men är på väg att ta död på kustfiskarna. Kommer försöket att rädda utrotningshotade rovdjur att orsaka glesbygdsdöd? Risken finns eftersom ingen lyssnar på glesbygdsbefolkningens protester där vargreviren finns, de som klagar ses mest som ett irritationsmoment hos de styrande.

   Vad som än ska räddas, verkar det som att det slår tillbaka mot människan och det kan väl knappast vara meningen. Risken finns alltså att en räddningsaktion som går snett, en dag utrotar människan.

Miljökämpar vill att vi ska lära oss leva med naturen och på naturens villkor. Låter vackert, men är det möjligt? För att den drömmen ska bli verklighet, innebär det att vi måste ta ett stort steg tillbaka, men hur många är villiga att göra det. Vad jag kan förstå skulle enda möjligheten vara att avskaffa pengar som betalmedel. Det skulle tvinga människorna att ägna sig åt självhushållning och byteshandel.

   Jag håller inte för otroligt att vi kanske tvingas till att ändra vårt sätt att leva, men går det för fort, kommer miljarder människor att dö av svält. Vad det hela handlar om i vår moderna värld är att vi får ta det som det kommer. Den som försöker tvinga fram en förändring, kommer att få obehagliga överraskningar.

   Frågan är om vi redan nu pressar på alldeles för hårt, ett bakslag kan komma snabbare än vad vi kan tänka oss. När det gäller vår miljö, är det bara ett fåtal länder som verkligen försöker göra den bättre, men de stora folkrika länderna, ser i första hand till att deras invånare överlever de närmaste åren. I och för sig alldeles riktigt, eftersom invånarna är ett lands garant för att det ska överleva.

   Tyvärr glöms människan alldeles för ofta bort vid politiska beslut, vilket naturligtvis kommer att straffa sig framöver. Behandlas människor omänskligt, ger de tillbaka med samma mynt. Den regering som inte ser till att invånarna mår bra, kommer inte heller att tillåtas regera vidare.

   Vår nuvarande regering som styrs hårt av moderaterna, är dömd att falla sönder och samman, eftersom de inte har svaret på, vad som är bäst för invånarna som helhet. De borgerliga partierna FP, KD och Centern, men även MP som blivit partiet i ingenmansland, måste profilera sig i kontrast till moderaterna. Med moderaterna som huvudmotståndare, är en allians mellan S, FP, KD, C och MP inte alls otänkbar. I grunden har dessa partiers ideologier mer gemensamt, än vad första anblicken ger sken av. Ja, det vill säga om S går tillbaka till sina grundvärderingar och inser att de längre inte är det största partiet.

   Människors drömmar om framtiden, stämmer inte alls överens med de politiska målen. Vad vill de flesta ha, egentligen? Läser man bloggar som unga skrivit, är det trygghet de söker. Samma sak med äldre människor. Det bevisar att ett samhälle som förändras alldeles för fort, också skapar otrygghet.

   Jag minns inte sammanhanget, jag har bara skrivit ner ett längre citat för länge sedan, som stämmer bra in på dagens Moderater och dess ledning. Vissa anklagar dem för att ha blivit styva i korken och det ligger nära till hands. Kanske borde de tänka till och försöka bli lite ödmjuka.

   Hursomhelst lyder det jag skrivit ner: Har vi makt över någon, eller skapat ett beroende, ligger maktspråkets frestelse nära. Varje tvångshandling kränker medmänniskans medfödda och oåterkalleliga rätt som individ. Att missbruka övertag mot en annans övertygelse eller särart betyder därtill att invalidisera hans livsduglighet och spänna en fjäder som slår tillbaka. Samlevnadens riddarregel är: ju större makt, desto varsammare händer.

   Jag hade inte kunnat säga det bättre själv. Det slog tillbaka mot socialdemokratin, så det kommer att hända igen. Makt går lätt över i maktmissbruk, det gäller därför för invånarna, att visa vem som bestämmer.