Ett återfall igen, vaknade före fem. Förhoppningsvis ska det inte bli en vana. Ja, både vad gäller att vakna tidigt och sätta mig ner och skriva. Men det börjar hända saker i riksdagen, det var sannerligen på tiden.

   Regeringen fick på tafsen vid omröstningen, det var uppiggande. Jösses, vilken dålig förlorare vår statsminister tycks vara. Varför ska oppositionspartierna ta ansvar för hur SD röstar? Det är faktiskt moderaterna som satt ribban för att det måste sparas in på saker, som kostar invånarna pengar. Dessutom är det sittande regering som påtalat alla missförhållanden inom sjukförsäkringssystemet och a-kassan. Den borgerliga alliansen har däremot inte snålat med att förstärka sin maktposition. Nu skipades rättvisa, så ser nog de flesta det som hände.

   Hur många som fått lida av den politik som förts de senaste fyra åren är svår att överblicka, men många tragedier har utspelats på grund av politiska beslut. Det pratas om samhällsklyftor har skapats, men de har funnits i många år. Med det politiska system vi har, kommer det aldrig att bli ett rättvist och mänskligt samhälle.

   Men det finns en ljusglimt, SD har visat att med ett budskap de flesta kan förstå och sympatisera med, går det att locka väljare. Skulle inte förvåna mig om ett nytt parti växer fram till nästa val och ställer till det för de etablerade. Ja, om det inte blir nyval redan under nästa år, förstås.

  De eftergifter C, FP och KD tvingas till, gynnar knappast dessa småpartier. För sympatisörerna räcker det inte att deras företrädare får sola sig i glansen, de vill att deras hjärtefrågor ska drivas igenom. Även om FP har rätt när det gäller skolan, att den är bedrövlig, har de inte hittat rätt utgångspunkt att förändra den.

  Det första som borde hända med skolan, är att staten tar över ansvaret, annars riskerar det hela att bli ett fiasko. Alldeles för många kockar blir inblandade och resultatet blir också därefter. På något underligt sätt liknar vårt skolväsende SJ, som tycks leva kvar i sextiotalet. Det blev helt andra saker som prioriterades, allt blev politik. Inte ens gamla sossar minns vad det var som skulle prioriteras, det blev flum av allting.

   Tyvärr är det inte bara våra järnvägar som det duttats med, se bara på vårt vägnät hur nerslitet det är. Vad jag kan förstå är det nu för sent att tigga EU om pengar för att rusta upp vår infrastruktur, som många andra länder gjort. Men det är klart, de länder som fått hjälp har aldrig skrutit med sin plånbok, som vårt land gjort. Man ska aldrig skryta över sin egen plånbok, då blir den bara tunnare.

   Med tanke på hur många människor behandlas sedan förändringens vind svept över vårt land, känns det vemodigt. Att det nu ska sparas in trehundra miljoner på regeringskansliet är bara en droppe i havet, det går att spara in mycket mer. Vi kan utan att det påverkar invånarna skära ner riksdagens ledamöter till hälften, samma sak inom kommuner och landsting. Först då kommer vår så omtalade demokrati att fungera.

   Ska verkligen vårt land behöva se ut som det gör? Vi ska inte behöva ha skola, vård och omsorg i kris, vi är ju ett rikt land. Eller är det bara på papperet?Människor ska inte behöva komma i kläm när det gäller våra så viktiga grundstenar. Ändå är det de svaga grupperna som drabbas hela tiden. På sätt och vis önskar jag, att jag varit en övertygad moderat, då hade jag inte behövt bry mig om andra människors känslor eller elände.

   Till vår statsminister och de övriga i regeringen vill jag bara säga efter nederlaget vid omröstningen: Välkomna till verkligheten. Nu är det dags att ställa undan de dyra skorna och börja tassa fram i ullstrumpor. Det gäller att blidka inte bara SD, utan alla invånare i vårt lilla hemvävda land.