Våren har fört med sig att Sverige brinner igen lite här och var. Kanske är det bara början på en period då svårsläckta bränder blossar upp. Hursomhelst har en myt klätts av igen, att det inte brinner två gånger på samma ställe. Ja, samma ställe är det ju inte, det är nya områden som drabbas men samma land. För myndigheten som skall hålla i trådarna uppstår nya problem med trovärdigheten. Samma sak gäller de politiska makthavarna.

Vad som kommer i dagen när bränder blossar upp lite varstans är hur mycket pengar som försvinner på saker invånarna inte betalar skatt för. Eller omfördelning som politiker har som favorituttryck när pengar tagits där de funnits och lagts där de fattats. Fundamentet för invånarnas villighet at t betala skatt är ett väl fungerande samhälle, men pengarna slösas bort på reformer som går ut på att köpa partisympatisörer.

Hela vårt politiskt styrda samhälle är korrumperat eftersom vårt styrelsesätt går ut på att skydda makten och därmed också de som ser till att makten behålls. Det är inte invånarnas väl och ve som sätts i första rummet, det är det politiska spelet om makten. Vad som nu sker är att invånarna blivit kritiska i bedömningen av vad välbetalda politiker egentligen gjort och kan göra för dem. Nästa steg kan bli ännu mer förnedrande för de som tagit på sig rollen som politisk företrädare.

I och med bränder blottas vårt lands svaghet när det gäller den beredskap som  finns. Vi kan inte lita på att andra länder skall komma hit och flygbomba. De miljoner egna plan skulle kosta behövs ironiskt nog till jobbskatteavdraget och alla de människor som kommit till vårt land av skilda anledningar. Vi har ju dessutom till och med politiker som avslöjats med att fiffla och de är antagligen inte ensamma. Många bäckar små blir till stor å, brukar man säga.

Redan när flyktingströmmen vällde in i landet fanns små notiser om hur mycket pengar det kostat att komma till vårt land. Inga småsummor precis så redan då kunde man med säkerhet säga att de fattiga och mest behövande var de som blev kvar i krisområdena. En stor del av de som kommit hit kan anses vara ekonomiska flyktingar, om man ser till antalet nya bilar de färdas i rör det sig inte om små summor de haft med sig. Är även dessa bevisligen välbeställda flyktingar berättigade till stöd med statliga eller kommunala pengar?

Det kan aldrig bortförklaras att ganska många av de våldtäkter som blivit allt vanligare och den ökade brottsligheten har ett samband med de människor av olika nationaliteter som kommit till vårt land. De gamla partiernas oförmåga att inse vad de ställt till med genom sitt aningslösa agerande, kommer så småningom att leda till hårda tag. Har de verkligen kurage nog att göra vad som måste göras?

Enbart de senaste två åren har världen förändrats till stor del tack vare en enda man, nämligen Donald Trump. Han har stor del i att människorna inte längre litar på de samhällssystem som funnits under alla år. God hjälp har han haft av den högteknologiska utvecklingen där missledande information blivit vardagsmat. Trump ifrågasätter allt utom sig själv men ser man tillbaka på historien kommer han att falla inom en snar framtid.

På väg att ta över det stora landet i väster finns en hel hög med unga kvinnor som kan använda de sociala medlen bättre än Trump. Vårt land har samma problem, de politiker vi har är inte kompetenta att kunna anpassa vårt samhälle till den högteknologi vi kommer att tvingas leva med. Vad som saknas i vårt land är att de unga högutbildade inte ser politiken som lockande, de vet att de skulle bli motarbetade om de skulle göra det.

Att vi ser slutet på konsumtionshysterin har många ekonomer upptäckt, men hur det skall bemötas går åsikterna isär. En sak tycks de ändå vara enhetliga om, att det måste ske en omfördelning av befintliga pengar. I takt med att jobb försvinner när de smarta maskinerna av kostnadsskäl börjar användas av företagen i större utsträckning än i dag, kommer antalet fattiga att öka oroväckande. Det i sin tur kommer då också att drabba de i dag rika, vilket till och med en femteklassare kan räkna ut.

Det är de unga som insett att de blir de som kommer att tvingas förändra hela vårt styrelsesätt och samhällssystem. Knappast genom att bli politiskt aktiv utan genom grupper av likatänkande. I en värld då pengar styr det mesta är politiska företrädare de absolut sämsta att leda och fördela de gemensamma medlen. Det måste helt enkelt bli så att varje viktig verksamhet tilldelas pengar för att täcka behovet, vad som blir över är också vad politiska företrädare och administrationen får kosta.

Det skall inte finnas någon "anställningstrygghet" för den som känner för att aktivt verka inom politiken. Tvärtom skall det vara ett fritt val att inte ha någon trygghet utan personerna själva måste se till att ha någonting att falla tillbaka på när deras uppdrag tar slut. I många fall är en mandatperiod för lång, man måste därför se till att de väljs in med två års mellanrum. Det utesluter de som den långa vägen av rövslickande kan få välbetalda förtroendeuppdrag genom lång lojal trogen tjänst. Sådana personer är landets stora kostnadsproblem, inte de som av skilda skäl tvingas leva på bidrag.

De flesta politiker är fullt friska arbetsföra personer men vad de sysslar med är inte ett arbete, utan en hobby som av någon anledning blivit en form av "yrke". Detta visar hur vårt land med förutsättning att blomstra kunnat bli som det blivit. Man brukar säga ha bocken som trädgårdsmästare, men vi har haft personer som brunnit för att förändra och därmed lämnat efter rykande ruiner. Nuvarande politiker är precis lika brandfarliga.