Att en del av de små partierna fått en liten uppgång och de tidigare två stora partiernas gått kräftgång, har gjort att vår en gång så omtalade demokrati är ett minne blott. Ja, egentligen började det för rätt så många år sedan men det är nu folk fått upp ögonen hur illa det är. Med flera partier inblandade har vi fått en ny benämning på beslutsfattandet, i odemokratisk ordning fattade beslut. Hur man än vänder och vrider på det är svenska folket som helhet emot de beslut som fattas, om man ser till procenten. Och det vill ju partierna att vi skall göra.

Det gäller inte minst nuvarande regering där pyttelilla MP:s inflytande ses som ett svek mot svenska folket och då inte minst mot de sämst ställda. Det är fullt naturligt att massvis med människor är förbannade och helst ser att vi inte bara får en ny regering utan också en helt ny styrelseform istället för den politiska maktstyrning vi har. För det är i kraft av makt beslut kan fattas som skadar många människor och i förlängningen kommer det att leda till anarki. Det finns inte något förtroende för det politiska system vi har och som det utvecklats till att fungera.

Aftonbladet har grävt i hur riksdagsledamöter tagit sig friheter som inte en normalt funtad "Svensson" skulle våga sig på. Känslan av att inte behöva bry sig om vad lagar och förordningar säger försvinner lätt av maktens berusning. Nåja, misstagen visar med all tydlighet att det varit fråga om en form av berusning, men det kan ju också vara enbart dumhet.

Länge trodde de flesta att vårt land var förskonat från korruption som andra länder haft ett helsike med, men så började det nystas upp att vänskapskorruption kostar invånarna en enorm massa pengar. Samtidigt har vi fått en ständigt ökande grupp människor som tvingas leva under fattighetsgränsen. Man kan förstå hur de känner det när deras politiska företrädare lever som välavlönade chefer inom det privata näringslivet. Problemet är att politikernas löner betalas med skattemedel som skall räcka till många åtaganden staten, kommunerna och landstingen har.

Skatter är nämligen en betalning för tjänster som skall utföras, det var knappast meningen att en stor del av skattepengarna skall gå till politiker, byråkrater, administratörer och övriga politiskt skapade jobb. Det är här vi kan hitta vad vänskapskorruptionen ställt till med och det rör sig om miljarder av skattebetalarnas pengar. Färre politiker fler lärare, sjuksköterskor och poliser kanske blir ett slagord vi får höra 1:a maj.

Undanflykter och bortförklaringar från så kallade förtroendevalda har jag full förståelse för, väntar att någon politiker skall säga: Försök göra det bättre själv. Eftersom våra politiker är ett tvärsnitt av folket kan vi inte förvänta oss att politiker är klyftigare än genomsnittet, det är när politiker visar att de inte når upp till genomsnittlig intelligens som det politiska styrelsesättet ifrågasätts. Vi ser det alldeles för ofta numera när dumheten lyser igenom.

Vår finansminister gör så gott hon kan, eller snarare vad hon tillåts göra av den högsta partiledningen. Kan faktiskt se lite av Gunnar Strängs sätt att tänka, han som hade både livrem och hängslen. Orsaken kan vara att det fortfarande finns många mäktiga i bakgrunden på partiert som växt upp med Spara och Slösa. Göran Persson på sin tid sa ju till och med att den som sätter sig skuld blir aldrig fri.

Så rätt han hade men ingen lyssnade. Inte ens han själv och skaffade sig ett gods med lånade pengar. Persson klarar sig alltid men alla de med ett vanligt jobb och miljoner i skulder för att kunna bo och ha en statusbil på tomten vad kommer att hända med dem? Jobba till döddagar kan man förmoda om inte deras jobb försvinner inom de närmaste åren.

Det har pratats mycket om vi kanske måste dela på jobben i framtiden utan att tala om konsekvenserna. Att dela på jobben skulle betyda att dela på lönen och vi har ju sett vad deltidsjobb orsakat för de som gått i pension senaste åren. Naturligtvis skulle hela vårt samhälle ändras och fastighetsägare skulle tvingas sänka hyrorna och affärerna sänka priserna. Det handlar om en anpassning till vad invånarna har att röra sig med.

Ett långt steg före om ett friare samhälle utan lönetvång var tanken om Medborgarlön, vilket nu diskuteras i många länder som insett faran med den snabba tekniska utvecklingen. Synen på ett jobb kommer att förändras för på sikt kan vi se ett samhälle där de människor som jobbar finns inom skola, vård, omsorg och polisen. Man kan kalla det samhällstjänst eller vad som helst men de som utövar dessa yrken gör det för att de trivs med dem.

VI kan redan se att det är inom dessa yrken det kommer att behövas folk, inte inom de stora industrierna och tjänsteföretagen. Folk kommer att ha tid att fixa saker och ting själva eller byta jobb med varandra. Vad kan då vara vettigare än att alla har en statlig grundlön som samhället och affärsidkarna måste anpassas sig till. Priser anpassas alltid efter vad kunderna har råd med, så är det bara.

Det jag kommit fram till är inte fantasier utan snarare vad man kan se är en naturlig utveckling av ett samhälle som helt misslyckats med att se till invånarnas bästa. Det är bara att beklaga att inte de som brunnit för att förändra vårt samhälle istället bränt ner det som en gång byggdes upp. Att de kommer att tvingas leva på samma pengar som alla andra är ett pris de kommer att få betala. Egentligen skulle de inte ens vara berättigade till en statlig grundlön efter allt de ställt till med. De flesta har säkert sett till att placera pengar av sina väl tilltagna ersättningar, för ordet lön är inte relevant när det gäller förtroendeuppdrag.