Att skriva korta inlägg är inte min styrka precis, snarare har jag svårt att få stopp på det som rinner till. Ofta vinglar tankarna iväg när jag skriver, det kan bli så när det finns ett överflöd av idiotier som trycker på. Men det är svårt som åskådare till det spektakel som utspelas att få folk att förstå att jag i mina nedskrivna tankar inte har några sympatier för något av de politiska partierna.

Det var en som frågade mig vilken sida jag egentligen tillhör politiskt, rödgrön eller blå. Kanske gjorde jag honom besviken över att jag har min alldeles egna hemkokade ideologi, men är för den skull inte färglös. Efter ett långt liv vet man vad som fungerar och inte gör det. Allt det som vi äldre var med och byggde upp är numera rykande ruiner, på grund av politiker som brunnit för att förändra vårt samhälle.

Hur det kunnat barka åt helsike med vården, skolan och att polisen verkat tappat greppet blir jag inte klok på. Skomakare bliv din läst är ett gammalt uttryck som om man tänker närmare efter är mycket klokt sagt. naturligtvis skall folk syssla med det de kan, inte försöka göra det de inte kan. För de flesta politiker som eventuellt har ett yrke att falla tillbaka på, skulle de hållit sig till det. Om de var duktiga på det vill säga.

Med de lönsamhetskrav som ställs på de offentliga verksamheterna, krävs en högre utbildning inom inte minst ekonomi. Men att det bevisligen inte finns politiska makthavare som begriper sig på ekonomi, visar just lönsamhetskravet på de skattefinansierade verksamheterna. Istället skulle det ställas krav på att förtroendevalda politiker, måste kunna hantera de skattepengar som kommer in.

Det våra politiker kallar ett välfärdssamhälle, skapar istället fattigdom och elände. Min förhoppning är att vi nu står inför en vändpunkt då människorna börjar bli rädda om varandra. Ser man tillbaka på de våldsamma perioderna med krig och elände, har ett varmare samhälle växt fram tack vare att invånarna fått helt nya värderingar. Om vårt land drabbas av kärvare tider, kommer nya värderingar att växa fram.

Behöver vi ett mjukare, tryggare och människovänligare samhälle? Eftersom alla skulle tjäna på det, unga, gamla, män och kvinnor, vad finns för alternativ? Dagens samhälle är ingenting för gammaldags romantiker precis, de har inte en chans mot den moderna kvinnan med krav som måste tillfredställas. Har full förståelse för att till och med unga killar måste knapra Viagra för att fungera i sänghalmen, men vad kommer efter det här omänskliga samhället?

I de yrken som domineras av kvinnor har det blivit kölista till att drabbas av utmattningssyndrom och naturligtvis påverkar det även de närstående. Har därför full förståelse för att sjuksköterskor hoppar av vansinneskarusellen, det är inte bara dem själva det gäller.

Man kan se att ju mer pressade de politiska ledningarna blir när personalen slutar, desto vansinnigare blir de beslut som fattas. De skenande kostnaderna för inhyrd personal kan bara stoppas genom att personalen får sätta sig ner och lägga upp hur de skall kunna få det att fungera. Politikernas och anställda chefers roll skall minimeras till att verksamheterna får de pengar och resurser som behövs för, men det är inte pengar som är det egentliga problemet, det har de flesta insett.

Problemet är den byråkrati som tillåtits växa tack vare inkompetenta politiska företrädare. Anställda högre chefer har kunnat omgärda sig med ja-sägare i form av chefer på alla möjliga nivåer. När de politiska ledningarna inte haft förmågan att styra de tillsatta cheferna har de tvingats hålla dessa bakom ryggen för att inte helt förlora ansiktet.

Att de har gjort det ändå beror på att invånarna kan se de ständiga försämringar som drabbar dem. Det är ingen vild gissning att vi nu kan se slutet på politiskt styre av de för invånarna viktiga samhällsfunktionerna. De pengar politikerna kostar måste läggas på kvalificerade anställda istället, annars finns risk att hela vårt samhälle faller sönder och samman.

Om staten tar tillbaka ansvaret för vården och skolan måste åtgärden bli att kvalificerade personer får ta över ansvaret att rekonstruera verksamheterna efter de anställdas råd om vad som fungerar eller inte. Det visar inte minst regeringars försök att lägga sig i och bevisligen inte fungerat, det måste till opolitiska kvalificerade personer som vet hur man organiserar och kortar av beslutsvägar. Om det betyder rationaliseringar, kanske till och med nedläggningar av vissa verk och verksamheter, är det vad som krävs för att få vårt land på fötter.

I en framtid kan vi räkna med att folk finns det gott om, men jobb kommer det att bli ont om. Egentligen ingenting för "vanligt" folk att oroa sig för, det är då de nya värderingarna växer fram och vi förändrar vårt levnadssätt. Som det nu är utnyttjar vi inte vår tid på jorden, vi slösar bort den på arbete och att skaffa saker som vi inte får med oss i graven. Så grymt är livet.

Leonardo Da Vinci hade tankar om det en gång för länge sedan och det här citatet kommer från honom: Låt oss använda tiden som om den vore kort och dyrbar och därför måste fyllas till brädden av positiv, skapande och tjänande gärning – utan hets men också utan uppskov. Då blir tiden vår tjänare och livet vår vän.  

Vem vill vara ovän med tiden genom att missbruka den?