Den ökade brottsligheten, ungdomsligor som skjuter på varandra är ett politiskt skapat problem kunde jag läsa i en artikel. Det handlar om ungdomar som oförskyllt hamnat i en gråzon och redan tidigt slagits ut av vårt skolsystem, sedan av Arbetsförmedlingen och Socialkontoren. Istället för tacksamhet för i bästa fall överlevnadspengar, känner de ilska över att bli behandlad som skit. Att inte ses som de människor de faktiskt är. Därför känner de ingen som helst samhörighet med det samhälle våra politiker skryter om.

De är inte ensamma, många har mistat tron på det politiskt skapade samhället som inte kan leverera vad det tar betalt för genom skatter. Ministrar visar sig i teve och i jagform säger att de fel som blivit ska de rätta till. Lite märkligt med sådana uttalanden, varje beslut måste dras i demokratisk ordning (långbänk), eftersom en majoritet måste ställa sig bakom förslaget.

Det är alltså lätt för en minister att lova, men kan sedan skylla på att inte andra ställt sig bakom när det hela går i stöpet. Lagledaren Löfven har trasslat in sig i en olöslig situation genom att tvingas ta hjälp av MP och V. Någon lösning på vårt lands växande problem kan vi knappast vänta oss före valet i höst, det som skulle behöva göras möter alldeles för stort motstånd.

Samma sak kommer att hända en borgerlig regering om det blir en sådan efter valet. Det som behöver göras kan nämligen ses som ett politiskt självmord, att drastiskt skära ner inom vår enorma byråkrati. Ändå är det vad makthavande politiker kommer att tvingas till i en inte alltför avlägsen framtid. De har nämligen inte mandat av en majoritet av invånarna att besluta om det som är bra för staten, men inte för invånarna.

Det har pratats länge om regioner, det vill säga sammanslagningar av län, men det har inte vunnit gehör. Man kan inte rita om vårt lands karta utan att ta hänsyn till invånarna, istället för centralisering måste det därför ske decentralisering, invånarna måste få närmare till det de betalar för att få utfört genom sina skatter.

Vi har under åren tagit efter Amerika, inte minst de enorma köpcentra som byggts utanför städer. I Amerika har dessa köpcentra hamnat i utförsbacken, inte på grund av miljöskäl utan att det innebär resor som tar tid och att drivmedel har blivit dyrare. Närköpsbutiker har öppnats som komplement till att handla matkassar på nätet.

När vi nu kan se stora butikskedjor slå igen är det en varningssignal de makthavande måste ta på allvar. I jakten på lönsamhet är anställda inte bara en stor utgiftspost, utan innebär också dyrbar krånglig administration. Det man kan se i många livsmedelsbutiker är att kunden gör allt själv genom scanning av varorna och betalning med kort som sker via en bildskärm.

Dessa butiker räknat kallt med att någon vara inte blir inslagen, kontroller kommer därför allt tätare i början. Men även om det slinker igenom någon vara, blir det billigare än den personal som sparas in. Redan i slutet av det här året kommer vi att se vidden av det som händer inom handeln och det kommer knappast att glädja våra makthavande politiker. De är för långt från verkligheten för att fatta vad som händer.

För långt från verkligheten är de också i andra frågor. Till och med folk på gatan begriper att genom tvång få ner sjukskrivningarna genom beslut om hårdare regler, kommer att innebära fler sjukskrivna. Dessutom kommer sjukskrivningarna att bli långvarigare, genom att många tvingas arbeta ör länge med sin sjukdom. I samband med personalindragningar kommer därför enorma problem att uppstå för sittande regering, oavsett block.

Skådespel för folket i kärva tider fungerade en gång i tiden, men när som nu politiker står för underhållningen fastnar skrattet i halsen. Många beslut som fattats strider mot de mänskliga fri och rättigheterna, det senaste är pensionssänkningarna för runt etthundrafemtio tusen offentliganställda. Vad händer om det prövas rättsligt och det visar sig att det är olagligt? Att ta pengar från trygghetsförsäkringar måste då anses vara precis lika olagligt.

Men det är inte det enda våra makthavande politiker har att oroa sig för, problemen hopar sig för varje dag som går, Nu har ett upprop startats av förskollärarna, som inte längre klarar av sitt jobb på grund av alldeles för stora grupper. Det kommer fler upprop om bedrövliga arbetsförhållanden, men också grupper som känner sig överkörda av beslut som aldrig skulle ha fattats, var så säker. Och det kommer naturligtvis att sätta press på de politiska partierna. För de politiska partierna går det inte att hitta en nisch, nu krävs ett helt batteri med lösningar inom flera områden

Det är mycket som blivit sämre i vårt land och problem inom sjukvården, skolan, förskolan och polisen är de saker som är intressant för de flesta av väljarna. Orättvisorna för pensionärer och sjukpensionärer kvarstår, den lilla ökning de med lägsta pensionerna fått, kan bara ses som ett slag i ansiktet. Den politiker som inte tror att det kommer att påverka väljarna i slutändan, har verkligen valt fel "yrke".

En smutsig valrörelse kan få till följd att ett stort antal inte kommer att rösta, alla partier kommer att förlora på det. Politiska misstag har lett till att vi kan få se samma sak som vid valet i USA, men också vid den Engelska Brexit omröstningen. Utgången av någonting sådant vet vi, och det borde skrämma livet ur det politiska etablissemanget.

Istället för att partierna säger vad de vill göra, måste de inse vad de är tvungna till att göra. Alla partier måste gå samman på enad front för invånarnas bästa, inte vad som är bra för staten. Ingen kan förutsäga vad missnöjet med dagens Sverige kan ställa till med och samma sak gäller det som händer i vår omvärld.

Trump är en oberäknelig person som kan ställa till det bara genom sin klantighet. Han kan rent av få ett infall att trycka på den röda kärnvapenknappen innan någon hinner hindra honom. Det här gör våra politiker till småpojkar som leker i sin alldeles egna lilla sandlåda. Men leken de håller på med påverkar alla landets invånare och det är verkligen skrämmande.