Vart tog Socialdemokratin vägen? Den frågan är befogad när partiets företrädare inte reagerat på den ökande fattigdomen, de politiskt skapade samhällsklyftorna, eller lyssnat på de klagomål om de orättvisor som finns i vårt samhälle. Den ideologi som en gång fanns gäller inte längre i praktiken, men väl i den retorik som företrädarna lägger fram för sina eventuella väljare.

Socialdemokrater talar ofta om de gamla ledarna för partiet och vad de uträttat för svenska folket. Jag växte upp i ett samhälle där en förkrossande majoritet var Socialdemokrater. SSU anordnade danskvällar som lockade de unga och Folkparkerna var en naturlig samlingsplats för många, men också ett monument över det stora partiet. Den sammanhållanden länken var ändå att alla hade lika dåligt ställt eftersom lönerna var låga.

Per-Albin Hansson framhålls ofta av partiets företrädare och han var den som förde fram tanken om Folkhemmet redan i slutet på trettiotalet, det vill säga för åttio år sedan. Ja, egentligen var det en högerpolitiker som lanserade Folkhemmet redan i början på nittonhundratalet, men bara Per-Albin nappade på idén.

Men det beslutades aldrig om att Folkhemmet skulle införas, även om de flesta trodde det vid den tiden. Detta samhällsexperiment fick ändå till följd, att statens makt ökade och individens frihet minskade. Redan då urholkades vår så omtalade demokrati och grunden för vårt kontrollsamhälle skapades. Det finns med andra ord en förklaring till, varför invånarna kan köras över genom beslut som går stick i stäv med folkviljan. De makthavande (oavsett partifärg) tror sig ha mandat att göra det, för så har gjorts sedan långt tillbaka.

Per-Albin gick bort 1946 och den som tog på sig rollen att föra Folkhemstanken vidare var Tage Erlander. Budskapet var enligt Per-Albin ett samhälle där alla är lika och alla hjälps åt, det trummades in i invånarna hur viktig solidaritet var. Tyvärr sprack drömmen om Folkhemmet redan på sextiotalet men har av antagligen nostalgiskt skäl, funnits kvar sedan dess inom partiet.

För några år sedan skulle jag skrivit att det Sverige som fanns under Per-Albin Hanssons tid, inte på något sätt kunnat jämföras med dagens, men så fel jag då haft. Det samhälle vi nu har, är inte bättre än det Per-Albin ville förändra, om man ser till de orättvisor och inkomstklyftor som finns. Till och med klassamhället har återuppstått. Per-Albins dröm var att klassamhällets Sverige skulle ersättas av Folkhemmet, som skulle präglas av samförstånd och jämlikhet.

Det skulle inte finnas några privilegierade kelgrisar och ingen skulle kunna skaffa sig fördel på andras bekostnad och den starke skulle inte kunna trycka ner och plundra de svaga. Tyvärr är det precis så vårt samhälle blivit, människor i maktställning skor sig på andras bekostnad och med hjälp av Försäkringskassan och vår byråkrati, trycks de svaga ner och plundras.

När jag ser tillbaka på det Per-Albin sa, är det ett underkännande av det politiskt skapade samhälle vi fått. Hur långt är vi inte från hans ord: Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnader avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de arbetande beredes andel även i det ekonomiska förvaltandet, demokratin genomföras och tillämpas även socialt och ekonomiskt.

Men på samma sätt som världen förändrats, har även vårt land gjort det. Även människornas värderingar är i dag helt annorlunda än för sextio år sedan. Och tacka för det, mycket vill ha mer och helvetet blir aldrig fullt. Girigheten finns till och med bland de så kallade förtroendevalda, det gäller att sko sig så länge det går. En demokrati är vi bara i den politiska retoriken, folket får välja vart fjärde år, det är allt folket har att säga till om.

Nu oroar sig många hur länge det kommer att hålla, man kan ana att sötebrödsdagarna är över och kärvare tider väntar. Det kontrollsamhälle som byggts upp i stället för det Folkhem Per-Albin förespråkade, kostar enormt med pengar att administrera. De fasta kostnaderna har ökat för varje år och staten har därför tvingats använda pengar som är invånarnas. Och värre kommer det att bli innan det hela kollapsar.

Någonting som kan rädda ansiktet på våra politiker är de smarta maskinerna, som genom att bearbeta fakta presenterar lösningar som inte färgas av ideologier eller politikers godtycklighet. För många socialsekreterare i Sydsverige har den tekniska utvecklingen kommit som en chock, en maskin klarar av deras rutinjobb både snabbare och säkrare. Antagligen har inte många reagerat över detta, ändå är det vad många kan vänta sig framöver, att maskiner som kan jobba dygnet runt om så behövs tar över.

Vi är nu så långt ifrån det goda medborgarsamhället som det går att komma. Det finns politiker som anser att vi är ett jämställt och jämlikt land, men sanningen är att en stor del av invånarna lever under helt andra förhållanden än andra. De rika har blivit rikare, de fattiga fattigare och dessutom finns en gråzon med människor som är skuldsatta upp över öronen, men ingen har ens försökt uppskatta hur många det är. Klassamhället framstår tydligare i dag än på Per-Albins tid, vilket måste ses som ett underkännande av de politiker vi haft under åren.

Jag ser fram emot att smarta maskiner tar över och följer de lagar och regler som fastställts. Inte minst att den av EU angivna fattigdomsgränsen efterföljs så att ingen ska tvingas leva under den. Dessutom kanske dessa maskiner kan skilja på vad som är statens och invånarnas pengar, så att pengar inte kan tas från trygghetsförsäkringarna. Pengar finns, det är ju vad vi ofta får höra från regeringen, så varför ta invånarnas försäkringspengar? Nåja, just nu finns det pengar, men hur länge kan ingen svara på, mycket kan hända på kort tid.

Vad man redan nu kan se är att kostnadsläget är på väg att bli högre än "vanligt" folk har råd med. Naturligtvis kommer det att påverka konsumtionen, vilket i sin tur kommer att påverka hela vårt samhälle. Staten, kommuner och landsting kommer att tvingas skära ner på kostnader som inte påverkar verksamheterna, det betyder minskning av administrationen. Ju tidigare det görs dess bättre, eftersom tidsödande byråkrati och pappersarbete ändå att kommer att ersättas av snabba smarta maskiner.

Vad tänker Socialdemokraterna göra åt det? Det enda beskedet Löfven har gett är att det löser sig självt, genom att nya jobb kommer att växa fram. Vad jag kan förstå betyder det att regeringen håller tummarna för att ett under ska ske. Men Löfven är inte ensam, alla partiledare har i ivern att tala om hur de ska lösa landets omfattande kris, inte tid att tänka på vad nya tekniker kommer att innebära för vårt land. Det får tydligen bli som det blir, någon annan slutsats går det inte att komma fram till.