Jag vet inte om en gammal mans råd är någonting att följa, men ger ändå rådet att aldrig försöka leva upp till andras förväntningar. Var och en är unik, födda med förmågor som det gäller att prova sig fram vilka de är. Att ha politiken i blodet som en del politiker säger är rent skitsnack, det handlar bara om en omedveten inlärning från unga år. Som de gamla sjunga, kvittra de unga.

Visst är det så att många ättlingar hjälps in i politiken av föräldrar, de vet att "yrket" ger en trygg inkomst och en god försörjning livet ut. Människor som brinner för att förändra vårt samhälle har ett sämre utgångsläge. Glöden slocknar på ganska kort tid när dessa människor inser att de inte har särskilt stora möjligheter att påverka de politiska besluten och därför hoppar av.

Jag kan se tillbaka på många av de socialdemokratiska ledargestalterna och har full förståelse för partiets kräftgång. Partiets företrädare har sedan åttiotalet talat om vad partiet gjort, men för att leva upp till den handlingskraften har de drabbats av handlingsförlamning. Ideologin har blivit urvattnad, det är svårt att föra både de svaga gruppernas talan och samtidigt flirta med medelklassen.

Det största misstaget har varit den Palmedyrkan som visats öppet. Det har även gått så långt som till handling, inte minst av vår nuvarande utrikesminister, som än så länge har statsministerns välsignelse. Uppenbarligen gör hon precis samma misstag som Olof Palme, skaffar sig viktiga ovänner istället för viktiga vänner.

Genom vår egen hemkokade demokrati och våra politikers förvrängda syn på verkligheten, har landet hamnat i situationer våra grannländer lyckats hantera betydligt bättre. Istället för att lyssna på det stora antal som ville stänga gränserna när flyktingvågen startade, valde de gamla etablerade partierna att välkomna alla. Det kan liknas vid en föräldrafri fest med spritskåpet olåst och den förödelse som fyllslaget efterlämnar.

Läste en artikel om att en stor del av de flyktingar som kommit till vårt land, måste ses som ekonomiska flyktingar. En flykt som många familjer betalat flera hundratusen kronor för. När politiker vädjar till svenska folket att känna empati för de som kommit hit för att undvika krig och elände, måste det ändå väcka lite av eftertankens kranka blekhet. De som  mest var i behov av hjälp, hade inte pengar att kunna fly utan blev kvar i krig och elände eller flyktingläger.

De öppna gränserna och ett land där makthavare och myndigheter blev tagna på sängen, gjorde att ett stort antal människor med brottslig bakgrund kunde slinka in. I vilket annat land som helst hade polisen fått resurser att kolla upp och se till att snabbt utvisa dessa personer, men inte i vårt land. Istället har krav på hårdare tag mötts med att kalla budbärarna för rasister.

Den dag verkligheten kommer ikapp våra politiker är det för sent. Personer som avvikit från asylboenden har gjort att det finns ett "underjordiskt" samhälle där dessa personer överlever på brott som drabbar oskyldiga medborgare. Många tidigare invandrare har skapat sina egna samhällen och lever som de en gång gjorde i det gamla hemlandet.

Det här är någonting våra politiker inte kan blunda för, de måste se till att invandrare och flyktingar måste ta seden dit de kommit. Det vill säga lära sig språket och leva efter de lagar som gäller. Det avskydda IS som nu är på väg att utplånas har haft och verkar fortfarande ha ett starkt fäste i vårt land, många unga har tilltufsade kommit tillbaka utan att straffas. Men frågan är om de reste av egen fri vilja, eller om dessa unga skickats iväg av sina föräldrar eller andliga ledare.

För mig som åskådare till det här känns det minst sagt otäckt. Hur många invandrare och flyktingar bor nu i vårt land som anser att vi svenskar är mindre värda och väntar på att ta över kontrollen av vårt land? Att någonting sådant kan hända är tabubelagt att diskutera eller föra fram. Det skulle betyda att en stor del av invandrarna måste ses som rasister.

Att avfärda avvikande åsikter om invandring och flyktingmottagning som rasistiska, är ett fruktansvärt dåligt försvar av felaktiga politiska beslut. Det stora felet våra politiker gjorde var att truga på invånarna sin åsikt och försvara den med att alla emot var rasister. Det visade bara att vår demokrati inte längre fungerar eftersom ingen tog reda på vad folket ansåg i frågan.

Skulle de fråga nu, tror jag inte de skulle tycka om svaret. Varje dag kan jag se många av de flyktingar som kommit till vår stad göra sina inköp mitt över gatan. De kommer i bilar av nyare årsmodell värda från hundra och upp till runt fyrahundratusen kronor. Knappast flyktingar svenska folket ska behöva känna empati med, många av invånarna i vår stad lever under mycket knappa förhållanden.

Så länge vårt land rullar på bryr sig inte de flesta, det är när det kärvar till sig det börjar hända saker. Moderatstrateger har insett att en mycket stor del av befolkningen anser sig överkörda av "den snälla linjen". Det har gjort det betydligt enklare, att ha en åsikt om det kaos som flyktingmottagningen orsakat, på grund av Moderaternas nya hårdare linje. Ingen kallar Moderaterna för rasister, eftersom de lägger fram det som att det handlar om vårt lands framtid.

Faktum är att svenska folket aldrig fått säga sin mening, det kommer de antagligen att göra vid valet i höst. Det jäser på många ställen i vårt land, det blir lätt så när samhällen förändras. Vid ett val är invånarna anonyma och kan fritt lägga sin röst på det de anser gynna dem. Genom att inte vara ute bland folket och lyssna på tongångarna, är det flera partier som kan råka ut för en överraskning vid valet.

Men invandring och flyktingmottagning blir ingen het valfråga, det hoppas jag istället blir att sjuka människor utsätts för en förnedrande behandling och drabbas av ekonomiska bekymmer. Hos allt fler uppfattas det inte bara som en orättvisa, utan som ett slag på käften. Eller snarare att regeringen sparkar på de som redan ligger. Är det inte i första hand för dessa människor vår regering och övriga politiska partier ska känna empati? Det drabbar ju människor som valt dem att föra deras talan.

Det är dags att någon städar upp vårt land och då ska det ske uppifrån och nedåt.