Det var inte meningen att sätta mig ner och skriva, det bara blev så. Vaknade halv fem på grund av axeln som fortfarande krånglar. Att tänka på annat brukar fungera, så jag skriver väl ner det som dyker upp i huvudet efter hand.

Att solen tittar fram just nu känns riktigt trevligt efter all kyla, regn och rusk de senaste dagarna. Den svenska kronan är lika instabil som vädret och det kostar skjortan att fly undan till varmare och soligare länder. Ibland känns det som att ha blivit född i fel land.

Vad beror det på att vi pendlar mellan ytterligheter? Gäller det inte ekonomin så är det vädret. Det svänger verkligen i vår moderna värld, kanske för mycket så att allting råkat komma i obalans. De tidigare rika ländernas frontfigurer lovar idag vad som helst för att hålla skenet uppe av att fortfarande vara rika. Pokerspel på hög nivå och alla sitter med dåliga givar. Tänk om någon får för sig att syna, vad händer då?

Lyssnade på en amerikansk penningplacerare som varnade för att dollarns värde är uppblåst och kan tappa luften närsomhelst. Om så är fallet har vi bara fått ett litet smakprov på vad en finanskris kan innebära. Vad som då händer med vår lilla flytande valuta vill jag inte ens tänka på.

De som fortfarande har en maktposition i vårt samhälle tycks vara medvetna om att någonting är på gång och att även de kan komma att drabbas. Det är väl en av anledningarna till att de försöker sko sig så mycket det går medan det ännu är möjligt. Om man ser till alla bonusaffärer och pensionsavtal, verkar det ha blivit en tävlan om att den som lyckas skrapa ihop mest, dör lyckligast.  

Hur mycket de än kan lyckas skrapa ihop, kommer de inte att ha någon användning för alla pengarna. Eller kan det vara så att de vill lämna efter sig så mycket som möjligt för att bli ihågkomna? Storsvindlare brukar hänga med längre i historieskrivningar än före detta politiker och koncernchefer för stora exportföretag. De giriga vet att det enda som sker är att deras handlande får braskande rubriker på löpsedlar, som några dagar senare hamnar i glömska.

Jag vill minnas att Woody Allen (på nytt aktuell i dagarna) blev tillfrågad om alla filmer han gjort, var ett sätt att bli förklarad odödlig. Woody svarade: Om jag ska förklaras odödlig, är det för att jag inte kan dö. Och naturligtvis hade han alldeles rätt, den dag vi dör är det bara de allra närmaste som kommer att minnas oss. I det stora hela är vi inte mer än dagsländor, det klokaste vi kan göra är att ta vara på det korta liv vi fått möjligheten att leva.

I vår moderna värld är inte människans väl och ve det viktigaste, det är vår miljö. Varför det blivit så att dagens politiska makthavare fått för sig att de ska rädda världen från en framtida miljökatastrof är lätt att förstå. De akuta problemen, finanskris, lågkonjunktur, arbetslöshet och en välfärd som hela tiden urholkas, fordrar åtgärder som är politiskt omöjliga att genomföra.

Att satsa alla resurser på att rädda mänskligheten från en förmodad framtida miljökatastrof, är ett bergsäkert sätt att få blickarna riktade åt annat håll än den stigande arbetslösheten och den försämrade välfärden. Dessutom kommer antagligen ingen nu levande att få veta, om alla försök att rädda vår miljö lyckades eller inte.

Det får vara hur det vill men baktankarna, men ibland får jag en känsla av att alla pekpinnar om att vi måste rädda ett krassligt klimat verkligen fastnat i människors medvetande. Många har börjat köpa närproducerade varor, källsorterar lydigt sitt hushållsavfall och cyklar till jobbet om det är möjligt, allt för en bättre miljö. Vem kunde tro att hotet om en framtida klimatkatastrof skulle tas på större allvar, än att vårt välfärdssystem kunde falla sönder och samman. Men det är klart, den faran var det ju ingen politiker som varnade för, förstås.

När nu människorna insett att precis vad som helst kan hända på grund av att någonting händer ute i stora vida världen, kommer ingenting att bli detsamma igen. Vi har börjat inse att det inte är en självklarhet att ha ett jobb och att ansvaret för våra liv helt och hållet vilar på våra egna axlar. Den som inte insett det, behöver bara lyssna på vad våra så kallade folkvalda har att säga.

Den höga arbetslösheten har satt fingret på allvarliga samhällsproblem orsakade av felaktiga politiska beslut. Man kan fråga sig vad de styrande tänkte på när de godkände att köpcentrum placerades långt utanför stadskärnorna. Resor till och från för att handla är dyrt med det höga bensinpriset för de arbetslösa, men resorna är också ett problem för vår krassliga miljö. Inom landstingen har politiska beslut inneburit att sjuka människor tvingas åka själva eller transporteras långa vägar för att få hjälp. Så långt i tankegångarna inser man att dagens miljötänkande, mest framstår som en form av panikåtgärd, som kullkastar all tidigare planering av vårt samhälle. Hur allt det här ska rättas till på relativt kort tid, måste ses som en omöjlighet.

För att få en ändring till stånd är det folket som måste ta initiativet, de politiska företrädarna har målat in sig i ett hörn. För att låna några kloka ord från en legendarisk indianhövding, kan man säga att våra politiska företrädare talar med dubbel tunga. Det vill säga de säger en sak, men menar någonting helt annat.

Man kan förstå att de talar i egen sak när de uppmuntrar till konsumtion, som inte bara är viktig för den ekonomiska tillväxten, utan också för vårt välfärdssamhälle. Tacka för det, hela vårt politiskt uppbyggda samhällssystem är beroende av en enorm massa skattepengar och ett blomstrande privat näringsliv. Därför är det som nu hänt med våra tidigare så framgångsrika exportföretag, ingenting de politiska makthavarna önskat sig precis. Effekten kan vi redan se i form av nedskärningar av anställda inom skola, vård och omsorg, de offentliga skattefinansierade verksamheterna är en ständig förlustaffär där underskottet växer för varje år.

I takt med att människorna blir mer medvetna om hur de lever, inser de också nödvändigheten av att själva kunna styra sina liv. Varför slita ut sig på ett jobb som de inte trivs med och i många fall inte har fallenhet för, när det finns saker de istället skulle vilja göra och har anlag för. Det har med livskvalitet att göra, därför borde det vara en självklarhet. Var och en sig själv närmast är inte egoism, det är ett sätt att kunna leva sitt liv fullt ut.

En människa som trivs med sig själv är en som kan ge otroligt mycket av sig själv till andra. Låter enkelt, men ändå är det så fruktansvärt svårt att förverkliga, eftersom vårt politiskt styrda samhällssystem inte tillåter oss att tänka på oss själva.

Den många gånger utskällda politiskt skapade flumskolan är vad som kommer att ändra på alltsammans. Ett skolsystem som skapat massvis med ungdomar som med svårighet kan läsa och skriva är inte mottagliga för och fattar inte heller den retorik som vänder svart till vitt som politiker använder sig av vid debatter. De unga tittar bara på hur de har det och hur vårt samhälle inte fungerar, sen får de politiskt aktiva säga vad de vill. Vad ungdomarna inte kunnat tillgodogöra sig i skolan, får de efter varje dust med AF och andra offentliga myndigheter vad politiker kallar social kompetens den hårda vägen och de kommer att ge igen med samma mynt.

Den sista spiken i den politiska kistan kan man befara är det senaste påfundet att arbetssökande måste söka sig från hemorten, annars mister de sin a-kassa. Vi behöver bara se oss omkring för att upptäcka det faktum att politiker som brinner för sin sak, bara lämnar efter sig rykande ruiner av det vi en gång hade.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Muskeltränaren har använts sparsamt senaste veckan men ändå har midjemåttet minskat med 1 centimeter. Istället för att använda den tre gånger per dag har det bara blivit en och hoppat över två. Känslan att kunna göra saker jag inte kunde göra tidigar...

Det har nu gått tre veckor sen jag började med muskeltränare för att komma i mina sommarbyxor. Målet var nått för en vecka sen, därför har jag slarvat lite under veckan som gått. Den enkla grejen har i alla fall visat sig både bränna fett som man säg...

Har nu använt den enkla muskeltränaren EMS i två veckor. Både mål och förväntningar var inte högst ställda, jag ville bara kommer i sommarbyxorna jag hade förra sommaren. Pandemin, en usel höst och vinter med en vår som varit både blöt och kall, har ...

Är nu inne på andra veckan med att använda en EMS muskeltränare. Om den bränner bukfett har jag inte kontrollerat än, satte som mål att vänta två veckor på om det fungerar eller inte. Vad jag däremot upptäckt är att den faktiskt stärker magmusklerna....

Pandemin har betytt att alla tvingats ändra på sättet att leva. De flesta har blivit mindre rörliga, kollat på Tv eller streamat serier.Många har börjat läsa igen, det som verkar gälla nu är e-böcker. Vädret sen i höstas har knappast lockat till prom...