Har vaknat från och till av regnet under natten, vid fyratiden väckte en störtskur mig för gott. Börjar bli trött på allt regnande, vad vi skulle behöva nu är sol, annars kommer många inte att ha motståndskraft mot den förväntade influensan.

Fasiken vet om det inte är en naturens hämnd på mänskligheten. Vad som händer är ju att människan lägger sig i och försöker styra någonting som naturen själv är van vid att ta hand om. Det har fungerat i miljontals år, nu är det osäkert hur det kommer att gå.

Förändringar är någonting som bör komma med små steg i taget för att människan ska kunna anpassa sig till dem. Sker ändringarna för snabbt uppstår ett motstånd som växer i takt med de negativa effekterna. Det gäller i allra högsta grad politiska beslut som påverkar människors liv.

Man brukar säga att den som oroar sig, åldras i förtid. Om det stämmer är det många som åldras snabbt just nu. Människor med runt tio år kvar till pensionen oroar sig över om de ska tvingas jobba längre, de medelålders om de ska få någon pension eller inte. De unga arbetslösa som dragit på sig skulder, oroar sig över pengar och om det kommer att finnas några jobb när krisen en dag är över. Det finns ingen hejd på vad folk oroar sig över. 

Inom det politiska etablissemanget tycks problemet med en arbetstrött äldre befolkning inte alls tas på allvar. De förutsätts jobba på som vanligt om de så ska stupa på kuppen. Det är de unga friska och starka och som fortfarande har ett välavlönat jobb som ses som landets framtid och måste strykas medhårs för att de folkvalda ska kunna få ha kvar sina förtroendeuppdrag.

Beklagligt nog är vårt bräckliga samhällssystem uppbyggt att så många som möjligt måste jobba för att försörja alla som inte arbetar eller avlönas med skattepengar inom de offentliga verksamheterna. Enbart pensioner till fullt arbetsdugliga före detta politiker kostar enorma summor varje år.

Men det finns en rejäl hake i de politiska makthavarnas tänkande, den ständigt stigande ungdomsarbetslösheten. Hur ska alla dessa ungdomar kunna försörjas fram till den dag de eventuellt kan komma ut på arbetsmarknaden? Vi vet ju inte ens om det kommer att finnas en framtida arbetsmarknad inom de traditionella industrijobben.

Att staten trycker på AF att puffa för startandet av egna företag är rena vansinnet och kommer att kosta samhället enormt med pengar inom bara några år. Eget företagande måste få växa fram genom idéer som testas i liten skala för att se om de fungerar eller inte. Kalla det hobbyverksamhet eller vad som helst, men det är därifrån det måste börja för att se om idéerna har bärkraft för framtiden. Den politiska lösningen som provas är kortsiktig och dömd att misslyckas.

Eftersom ungdomsarbetslösheten är ett jätteproblem, varför inte låta de äldre arbetströtta gå i pension i förtid. Varför inte se till att de blir kvar en kortare tid för att lära ut vad de lärt sig under ett långt arbetsliv. Att föra över kunskaper till de unga är någonting hela vårt samhälle skulle få nytta av i framtiden. Ingen är bekänt av utarbetade gamlingar som vill, men märker att de inte längre orkar med den stress som plågar så många idag.

Ingen tycks heller tänka på att det är en tung börda som läggs på de unga, alldeles för stor om man lyssnar till vad de har att säga. Vad de vill göra är att förverkliga sina drömmar, inte andras. Om det betyder att de blivit mer själviska än föräldrar och förfäder är svårt att säga, de har kanske bara blivit klokare. I en hektisk värld tvingas människorna nu prestera mera än vad de orkar med, det bäddar för framtida problem.

De senaste åren har man ofta hört människor säga att de vill ha livskvalitet, med andra ord kunna njuta av sina liv. Många har redan gjort allvar av sina planer och accepterat en standardsänkning. Allt tal om vår miljö har fått människor att längta bort från storstädernas stressande miljö för att få uppleva stillheten och naturen på nära håll.

Miljötänkandet som just nu genomsyrar de politiska besluten har inneburit någonting som olyckskorpar kraxat om men ingen lyssnat, nämligen att hela vårt samhällssystem kommer att förändras. Ju fler som lär sig den ädla konsten att vara nöjda med vad de har, desto fortare kommer förändringen att ske. Om vår miljö är så viktig, varför kasta bort tid på att arbeta och tvingas betala för resor till och från jobbet för att rädda vårt vacklande välfärdssamhälle och vår miljö. Det låter inte riktigt klokt helt enkelt och är det inte heller.

Ju mer miljömedvetna människorna blir, desto snabbare sjunker konsumtionen som har så stor betydelse för den ekonomiska tillväxten. Vem kunde tro att människor med politiken som yrke genom sina beslut att rädda vår miljö, kommer att göra sig själva arbetslösa. Det blir nämligen följden när invånarna frivilligt eller genom politiska beslut tvingas sänka sin levnadsstandard. På sätt och vis känns det snopet att det är så enkelt, men krånglar man till det i onödan blir även de enklaste problemen svårlösliga.

Förändringen av vårt hispiga nutida samhälle är faktiskt redan igång med satsningar på vindkraft och en övergång till fordon som drivs med el istället för fossila bränslen. Oljebolagen har upptäckt det, men i sin iver att krama ur så mycket som möjligt ur konsumenternas plånböcker, påskyndar de utvecklingen. Just nu stressas ändringen fram av makthavande politiker och det blir alldeles säkert kattskit av alltihop som vanligt.

Några folkbilar i stil med de småbilar som tillverkades efter kriget kan vi inte räkna med skall ersätta de vi nu har och elbilar är inte på långa när färdigutvecklade. Att de dessutom är fruktansvärt dyra att köpa, gör inte det hela bättre. Men man kan konstatera att förändringen kommer vid alldeles fel tidpunkt, endast ett fåtal kommer att ha råd med att tyst susa fram på vägarna i elbilar. Ingen tycks ha tänkt på att det kommer att förändra människornas levnadsvanor på ett sätt ingen kan förutsäga resultatet av.

Eftersom vårt samhälle utformats så att transportfordon är en nödvändighet, kommer därför människorna att tvinga fram ”närlösningar”, det vill säga att butikerna måste komma till kunden och inte tvärt om. Att exempelvis matbutiker ska ligga inom bekvämt gångavstånd för alla boende i ett närområde. Det är kommunledningars uppgift att hålla tummen i ögat på de stora matkedjorna istället för att hjälpa dem. En storbutik i ett ytterområde i utbyte mot en mindre centralt är ett bete de blir tvungna att svälja. Vad det beror på att det inte är så, är vad invånarna borde ställa kommunalpolitikerna till svars för.

Jag är skeptisk till klimathysterin av den anledningen att den sätter fokus på annat än de stora samhällsproblem som finns. Är verkligen vår miljö viktigare än en fungerande skola, vård och omsorg? Jag tycker inte det och är inte heller villig att betala hög skatt för att förtroendevalda ska ha kvar sina jobb när den offentliga servicen försämras. Eftersom det kommer att bli ont om skattepengar för staten, kommunerna och landstingen de närmaste åren, är det nödvändigt att inbesparingen sker så snabbt som möjligt. Det politiska skyddsnätet måste bort, det kostar alldeles för mycket och fräter på de allmänna medel som inte kommer att räcka till det de är avsedda för.