Kan inte låta bli att känna en djup sorg över vad som hänt med det socialdemokratiska partiet. Sedan många år tillbaka har partiet febrilt sökt en ledare som skulle kunna peka ut färdriktningen, det finn ju en gammal tillförlitlig karta att gå efter. Den brydde sig inte Göran Persson om, utan styrde partiet efter en helt ny karta som inte stämde med verkligheten. Persson talade ofta med dubbel tunga, den som sätter sig i skuld är inte fri sa han till svenska folket, blev godsägare och det köpet var knappast kontant. Men man kan förstå varför han var mån om att förbättra för bankerna och de rika.

Nåja, många av arbetarklassens företrädare har blivit kapitalister och lever i en helt annan värld än de som lojalt röstat på partiet. Ett flertala av dessa har till och med fått anställningar vid privata företag, men knappast kunnat tillföra dem någonting annat än gräddfil till beslutsfattarna. Det är kontaktnätet som är intressant för företagen och de anlitas för att bli deras lobbyister. Jerry Williams hade rätt, många sossar är brackor.

Naturligtvis har det retat invånarna, de vet att det handlar om personer ur de egna leden som definitivt inte är klyftigare än någon annan. Det finns alltså en förklaring till varför många gamla trogna väljare hellre nu röstar på SD. Men det enda SD har att komma med är att lova det som inte sossarna kunnat hålla och så snart SD får inflytande inser folk att de är lika tandlösa och inte heller klarar av att hålla sina löften.

Det har att göra med det politiskt uppbyggda kontrollsamhället som är så oorganiserat att den ena verksamheten inte vet vad den andra gör. Mest ovetande är de makthavande som blir tagna på sängen när någonting nystas upp och hamnar på löpsedlar folk passerar och kastar en blick på. Det är alltså inte en tillfällighet att Försäkringskassan, skolan, vården och polisen hamnat i kris, det är det politiskt skapade oorganiserade kontrollsystemets fel.

Det här är ett dilemma för våra politiker, men det är ju politik för fasiken. Välbetalda förtroendeuppdrag utan ansvar är någonting alla partier inte vill se förändras. De har blivit det köttberg Nudel en gång kallade pensionärerna, men med betydligt större årsinkomster och väntande pensioner. Kan förstå att det finns en rädsla för att den moderna människan genomskådat det politiska etablissemanget och kräver ett modernare styrelsesätt.

Eftersom pengar styr allt är det inte omöjligt att vi får se en förändring och maktförskjutning när sötebrödsdagarna är över. Det här med att det skapats en global värld var inte så lyckat, sett med politiska makthavares ögon. Det har gjort att många länder glömt bort betydelsen av självhushållning men nu fruktar att även det kan bli en het potatis. Böndernas betydelse för ett land har underskattats tack vare att de inte kunnat rulla sig i överskott som de kunnat ta ut i form av utdelning. Av den anledningen finns inte så många bönder kvar i vårt forna bondesamhälle.

Anledningen till det är nyliberala experiment och inte minst då tron på urbanisering, vilket är lika korkat som att tro på nyliberalism. Har minnen av hur det såg ut i Detroit innan och efter att bilindustrin kollapsade och flyttlassen gick söderut. Fortfarande har inte Detroit hämtat sig från den åderlåtningen eftersom det var de sämst ställda som blev kvar. Och det är så det fungerar när någonting gör att en storstad klappar ihop, det är ett luftslott.

Samma sak kan hända våra storstäder, med fibernät ute på landsbygden blir glesbygder lockande för företag där de kan spara enormt med pengar bara på hyreskostnaderna. Någonting som hörs allt oftare är att människor börjat tala om livskvalitet och det hittar man inte i storstäder. För de unga finns nöjen men det kostar pengar och ung är man bara under en kort tid av livet.

Visst ligger det någonting i att man skall passa på att leva medan man är ung, men ungdom varar ju inte för evigt. Tvärtom börjar krämpor komma redan i medelåldern när det fortfarande är en bra bit kvar till pensionen. Den nya folksjukdomen psykisk ohälsa visar att hela vårt samhälle är sjukt och sjukare kommer det att bli. Det måste alltså satsas på ett nytt samhälle där människans väl och ve sätts i första rummet.

När människor blir sjuka av sina jobb är det ett allvarligt samhällsproblem, inom många offentliga yrken får de anställda mig att tänka på fastkedjade galärslavar. Spariver hos ledningarna gör att färre måste göra fleras jobb och det inser var och en att det är ohållbart. De som fortfarande kan stå på benen blir byråkrater och chefer, men till vilken nytta för invånarna?

En fråga de politiska makthavarna måste börja ställa till sig själva: Vad kan vi göra för invånarna? Det är bråttom att rädda vår miljö kan man läsa, men ännu mer bråttom att fatta beslut som gör vårt land mänskligare. Det finns inte utrymme att ägna sig åt problem som inte rör förbättringar för invånarna. Pengar som kastas bort på att subventionera elbilar är ju  invånarnas pengar som istället behövs till de svagare grupperna. Till dess SD seglade upp och nu slåss om att vara största parti, har inte det politiska etablissemanget brytt sig om invånarna.

Det skälls på SD, men partiet behövs verkligen för att sätta skräck i de övriga för att få dem inse att det är invånarna som bestämmer. Om någonting skall subventioneras, varför inte sänka momsen på mat och de förnödenheter invånarna behöver för att överleva. Många beslut har gjort att pengarna gått åt fel håll, genom SD har invånarna hittat en blåslampa att sätta i baken på makthavarna. Det är ju det många har insett och hotar därför i opinionsmätningar att rösta på SD.

Nåja, rädsla brukar fungera och SD har verkligen skrämt skiten ur de övriga partiledarna. Förhoppningsvis har de insett att deras situation försämras i samma takt som SD går framåt. Nu krävs en vändning under galgen och så långt skulle det inte behövt gå.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Muskeltränaren har använts sparsamt senaste veckan men ändå har midjemåttet minskat med 1 centimeter. Istället för att använda den tre gånger per dag har det bara blivit en och hoppat över två. Känslan att kunna göra saker jag inte kunde göra tidigar...

Det har nu gått tre veckor sen jag började med muskeltränare för att komma i mina sommarbyxor. Målet var nått för en vecka sen, därför har jag slarvat lite under veckan som gått. Den enkla grejen har i alla fall visat sig både bränna fett som man säg...

Har nu använt den enkla muskeltränaren EMS i två veckor. Både mål och förväntningar var inte högst ställda, jag ville bara kommer i sommarbyxorna jag hade förra sommaren. Pandemin, en usel höst och vinter med en vår som varit både blöt och kall, har ...

Är nu inne på andra veckan med att använda en EMS muskeltränare. Om den bränner bukfett har jag inte kontrollerat än, satte som mål att vänta två veckor på om det fungerar eller inte. Vad jag däremot upptäckt är att den faktiskt stärker magmusklerna....

Pandemin har betytt att alla tvingats ändra på sättet att leva. De flesta har blivit mindre rörliga, kollat på Tv eller streamat serier.Många har börjat läsa igen, det som verkar gälla nu är e-böcker. Vädret sen i höstas har knappast lockat till prom...