Det samhälle vi har är effekten av vad man brukas säga droppen som urholkar stenen, det nöter långsamt ut människorna. Att det kunnat bli så här beror på att makthavande politikerna inte varit medvetna om eller helt enkelt struntat i de demokratiska spelreglerna. Förändringar är nödvändiga, vi måste anpassa oss till en värld i ständig förändring, men förändringarna får inte innebära negativa konsekvenser där invånarna kommer i kläm. Det misstaget får alla politiska partier ta på sig och borde skämmas över hur människofientligt vårt land blivit.

Orsaken till att alldeles för många människor kommer i kläm beror på dåligt genomtänkta beslut, beslutsfattarna har helt enkelt inte insett konsekvenserna.  Ett lands framgång och välfärd kan bara uppnås genom att ena folket, inte splittra som politiska beslut tyvärr gjort. Det är svårt att överblicka hur stor skada det har orsakat vårt land och om det överhuvudtaget går att reparera.

Nuvarande regering har gett med ena handen och tagit tillbaka med ränta med den andra. De små justeringar som gjorts för de sämst ställda pensionärerna upplevs av många som ett hån, eftersom fördyringar knaprat på den redan tidigare urusla pensionen. Man får förståelse för de som en gång utvandrade från vårt land i stort antal för att fly fattigdom, många skulle säkert gör det om de hade råd. De som nu flyr landet är personer med väl tilltagna pensioner eller mycket pengar på kontot efter försälning av bostäder.

Det går naturligtvis inte för sig i ett land där varje skattekorona är intecknad i förväg. Inte förvånande gav vår nuvarande finansminister klara besked att det skall försvåras för pensionärer som flyttat, eller tänker flytta till andra länder med bättre levnadsvillkor. Behovet av skattepengar är enormt, men istället för att jaga skattepengar skulle det ses över vad som kan sparas in på. Enbart genom att lägga ner ett antal statliga verk som bara fungerar som hantlangare av EU-beslut skulle innebära att miljarder sparas in.

När det misshushållas med invånarnas skattepengar och de offentliga verksamheterna ser invånarna som kunder, har förtroendet för det politiska maktsystem vi har körts i botten. När invånarna tappar förtroendet för sina politiska företrädare, hamnar vi i en situation där våra politiker måste ta skeden i vacker hand, eller att det hela urartar i att saker händer som påverkar alla. Vad händer om SD blir största parti efter valet?

Arbetslinjen har nått vägs ände, ungdomskriminaliteten visar vad som händer när unga som inte kan få ett jobb straffas istället för att tas om hand. Men det som är det allvarligaste problemet är hur samhällen förändrats genom invandring och flyktingmottagning. De som försvarar att flyktingar och tiggare som kommer hit skall tas om hand, bortser helt från de som skapat landets välstånd genom hårt arbete. Många av dessa försvarare gör det i ungdomlig dårskap och kommer säkert att bittert ångra sig en dag, men det är så dags då.

Ett land som inte kan ta hand om att de gamla med urusla pensioner eller de stackare som bränt ut sig för att vara solidariska med sina arbetskamrater, vad skapar det för signaler? Att människor känner sig icke önskvärda och att deras problem inte ens kommer i andra hand av beslutsfattarna. Det är bäddat för enorma konflikter framöver. 

Med politiker som fortfarande tankemässigt lever kvar i det gamla industrisamhällets dagar och förlitar sig till den Svenska modellen, har delat upp invånarna i socialgrupper. På toppen finns de rika och de med ett arbete, de ser ingen gemenskap med de sämst ställda utan ser allt som vi och dem. Men utan de sämst ställda skulle vårt samhälle falla sönder och samman, det är nämligen de som tvingas spenderar varje krona på att överleva.  

Den som ser tillbaka inser att det är de äldre som med världens högsta skattetryck byggt upp det samhälle som nu tyvärr är på väg att falla sönder och samman. Våra politiska företrädare och en minoritet av invånarna säger att vi måste känna empati för de hitkommande flyktingarna, men är de villiga att betala för det? Hos dessa människor finns tydligen ingen empati för de gamla och alla som av skilda anledningar har det svårt.

Partierna bjuder nu över varandra för att få ut de hitkommande i jobb, men invånarna är inte dummare, än att de begriper att det är deras skattepengar som används. Pengar som behövs för att höja pensioner och sjukbidrag i första hand. Jag har tidigare föreslagit att de som kommit hit kan utföra jobb som inte kräver kunskaper i svenska, att hålla rent på gator och torg. Fortsätter nedskräpningen har vi fått tillbaka det lortsverige vi en gång hade.

Men det är ändå inte det stora problemet, det är den handlingsförlamning som drabbar statliga verk så snart någonting händer. Skogsbränderna som tog ansvarig myndighet på sängen och som yrvaket funderade vad ända in i helsike som stod på. Jordbruksverket hade definitivt inte räknat med den torka som nu är på väg att slå ut många bönder.

Löfven var snabb ut och lovade att bönderna skulle kompenseras, men hur det skall gå till när Jordbruksverket ligger tre år efter med utbetalning till bönderna på grund av IT-problem är svårt att förstå. Hur deras system kunnat räkna ut att innehålla en viss procent vid tidigare utbetalningar är också svårt att fatta, det luktar bortförklaring lång väg.

Men att byråkratiseringen av vårt land en dag skulle ställa till det rejält är ingenting nytt. Våra makthavare har under flera år blivit informerade om att läkare, sjuksköterskor, lärare och de sista åren även polisen, inte hinner med vad de utbildats att göra på grund av administrativa uppgifter. Statistik är bara svart på vitt vad som hänt och i många fall tydliga bevis på att allt inte stått rätt till, därför sopas många utredningar under mattan.

Man kan undra över vitsen med att ha ett politiskt skapat kontrollsamhälle för att hålla reda på invånarna, när själva kontrollapparaten inte kan hålla reda på vad den gör. Många har varnat men våra politiker har inte lyssnat, därför kommer de att gå till botten tillsammans med vår byråkrati. Är vi på väg att gå samma öde till mötes som det forna DDR?