Från åskådarplats ruskar man på huvudet åt det våra politiker håller på med, det som händer är inte värdigt ett land som vårt. Man hör ofta politiker försvara sina höga löner med det ansvar de har, men efter att tjänstemännens ansvar togs bort verkar ingen ha det övergripande ansvaret.

Det borde vara enkelt att vara makthavande politiker om de följt med hur vårt land förändrats till det sämre. Partistrateger kliar sig i huvudet över SD:s framgång och funderar över varför så många äldre och de svaga grupperna lägger sin röst på ett rasistiskt parti. De borde naturligtvis granska vad de själva håller på med så skulle svaret vara uppenbart, de stöter bort alla dessa människor.

Som gammal svetsare borde Löfven vara medveten om att en hållbar svets bara kan uppnås genom att vara följsam med materialet. Det fungerar definitivt inte att försöka få materialet att anpassa sig till svetsningen, men det är precis vad Löfven försökt göra. Att ens försöka pressa ner arbetslöshetssiffrorna är samma sak som att försöka tvinga materialet att ändra sig.

Ulf Kristersson har ingenting att falla tillbaka på när det gäller yrkeskunskaper, han har inte ens lärt sig av de ekonomiska katastrofer han orsakat.. Tydligt är att hans hjärna fungerar som en dåligt synkroniserad automatlåda på en bil, någonting som kan ha orsakats av alla taxiresor i storstadstrafik. Hur skall annars kunna förklaras att han fortfarande tror att a-kassan och trygghetsförsäkringarna är bidrag. Enbart detta diskvalificerar honom som politiker överhuvudtaget.

Centerns Annie Lööf blir jag aldrig klok på, det fungerar inte att anfall är bästa försvar, det trillar in baklängesmål hela tiden. Att vara en duktig pratkvarn men dålig lyssnare är knappast en fördel i långa loppet, hon har verkligen hamnat rejält i klistret hos svenska folket. Det är inte bra när äldre människor säger att de inte tål att se henne, det är verkligen ett bottenbetyg. Men när inte ens bönderna som utgjorde grunden för partiet varken gillar hennes ledarstil eller politiska budskap är det verkligen illa.

Jan Björklund med bakgrund som militär är ett kapitel för sig och det är svårt att förstå hur han kunnat sitta kvar som partiledare så länge. Precis som Fridolin ansåg han sig kunna få skolan på fötter, men slog undan benen på lärarna istället. Måste kännas genant att ha pekat ut riktningen med hela armen men stått i alldeles fel riktning. Även om partiet har sin alldeles egna lilla nisch, är det ingenting som tilltalar den stora allmänheten.

Åkesson kanske jag skulle ha sparat till sist, men hans skadeglädje över att vårt land nu skall följa en M och KD budget som drabbar de sämst ställda kommer att kosta ifråga om sympatier. Från att ha varit en slagpåse åt de andra partierna ser SD ut att bli många invånares slagpåse. Det här var knappast det besked många av missnöjesröstarna väntat sig, så om det blir ett nyval får vi se hur många har reagerat. Kanske blir det som i fallet Trump där många nu börjat vända honom ryggen.

Miljöpartiets språkrör för en envis kamp och hoppas på att de skall få sitta i en regering igen. De borde aldrig suttit i en är en förkrossande majoritets åsikt. Ett parti som ömmar mer för miljön än de människor som har det svårt i vårt land skall inte ens sitta i riksdagen. Ju fattigare människorna blir desto mer tar miljön stryk, det är så det fungerar i verkligheten.

Att  KD hamnar sist i det här beror helt enkelt på att partiet ger mig krypningar och känner olust. Om inte partiet fått stödröster hade de inte varit kvar i riksdagen, det är inte av egen kraft de finns kvar än så länge. Vid ett nyval tvivlar jag starkt på att de kommer att klara spärren. Små män med stora ambitioner och maktgalna fruntimmer skall man akta sig för läste jag en gång för länge sedan och just den kombinationen kan komma att styra vårt land. Gud välsigne Amerika brukar presidenten i det stora landet avsluta sina tal, men vi verkar vara ett land som Gud glömt bort.