En människas ansikte speglar många saker, trötthet, besvikelse, ilska eller som man så ofta ser numera uppgivenhet. Just uppgivenhet ser man alldeles för ofta när människor med hängande huvud och tom blick förstrött plockar med varor i mataffären med ett trilskande barn i vagnen, eller en äldre människa som letar rödmärkta varor. Varje gång jag ser det här vill jag trösta, men vad säger man?

Människorna har blivit främlingar för varandra, det är knappt att grannar känner varandra annat än till utseendet. Det verkar som om folk helt tappat förmågan att prata med varandra, det förekommer till och med inom familjer. men om alla sluter sig inom sitt skal, vad händer då med vårt samhälle? Alla behöver varandra på ena eller andra sättet, men ingen har listat ut på vilket sätt.

Kan inte slå bort tanken på alla som tar sina liv, som inte längre ser något skäl till att fortsätta leva. Försöker förstå hur mobbare känner sig när de får höra att ett av deras offer tagit sitt liv. Är säker på att de inte kan slå bort det, det kommer att gnaga livet ut att bli utpekad som orsaken till den tragiska händelsen.

Man talar om den förlorade generationen, de unga som utsätts för konkurrens redan på dagis och det fortsätter skoltiden ut. Nästa prövning blir pressen att få ett jobb och tjäna pengar, det är ju vad de fått lära sig att bli nyttiga medborgare. Hur skall de unga klara konkurrensen med de skilda förutsättningar människor tyvärr har?

Tror inte våra politiker fattat grymheten i det som drabbar många unga, att tidigt slås ut av ett oförstående samhällssystem. Vad händer med de barn som på grund av fattiga föräldrar hamnar på gatan? Hur kommer deras framtida liv att se ut? Frågor ingen kan ge ett svar på utan framtiden får utvisa.

Vad har hänt med vårt samhälle när antalet hemlösa ökar i en tid då ekonomin går på högvarv och de makthavande slår sig för bröstet och talar om hur bra det går för landet? Får mig att tänka på läkarens uttalande att operationen lyckades men patienten dog. Vårt lands ekonomi har kommit i balans på bekostnad av många människors liv har förstörts.

I min ungdom fanns fortfarande minnen av den fattigdom de flesta levde i före andra världskriget, vilket gav förståelse för när de makthavande yrkade på att vi måste vara solidartiska med varandra. Det var tanken med Folkhemmet som så här i efterhand måste ses som en önskedröm. Ändå ville invånarna så gärna att det skulle bli verklighet att vi skyddas från vaggan till graven och var beredda att betala för det.

På den tiden var politisk företrädare ett hedersuppdrag, de hade till och med kontakt med sina väljare. Alla de tusental som ideellt politiskt aktiva byggde upp Socialdemokratin genom att föra vidare det som upplevdes som problem ute på arbetsplatserna. När leden av ideella krafter sinade började också det stora partiet sin kräftgång. Det uppfattade eller helt enkelt lyssnade inte på de signaler om att beslut togs ovanför huvudet på invånarna. Företrädarna hade berusats av makten att kunna bestämma över invånarna istället för att följa folkviljan.

När de ideellt arbetande premierats med politiskt skapade jobb tappades också kontakten med väljarna ute på arbetsplatserna. Partitoppen skapade sina egna önskelistor om hur vårt samhälle skulle se ut, men hade totalt glömt bort den ideologi som byggt upp det hela. Det forna arbetarpartiets framstående personer hade helt enkelt bytt socialgrupp och blivit medelklass. De svaga grupperna och de gamla väljarna som stöttade det parti de alltid gjort försvarades inte längre, det var ett enormt misstag som aldrig kommer att kunna repareras.

Precis som Merkel i Tyskland kommer Socialdemokraterna att tappa röster framöver, som det verkar till SD som ger de löften Socialdemokraterna skulle ha presenterat. Att det händer har alltså ingenting med rasism att göra, utan att partiet svikit sina trogna väljare. Det är sorgligt att ett parti som en gång i tiden kunde lyssna på sina väljare valde att gå sin egen väg.

Nu är risken så stor att SD tillsammans med KD helt kan utmanövrera de rödgröna, där inte minst MP lever farligt efter uttalandet att blockera allting om de inte hamnar i en regering. Ett parti som retat upp en så stor del av befolkningen och till och med sina egna sympatisörer har knappast en chans vid nästa val. Alla partier säger sig nu värna om vår miljö och MP har i flera fall i regeringssamarbetet visat att miljön inte varit det viktigaste.

Har en känsla av att de klimatförändringar vi nu kan se har sin naturliga förklaring, vår jord har upplevt likande saker många gånger tidigare. Med hundratusentals år mellan gångerna visserligen, men ändå. Många forskare har tystats ner när de påpekat hur solens aktivitet ökat och utstrålar mera värme. Jösses, solen är ju vad som håller vår planet levande, utan den värmekällan hur skulle det då se ut?

Länder som dränks av vattenmassor, stormar som förstör allt i sin väg i kontrast till fnösketorra landskap som står i lågor och det varmare vattnet i de stora haven, vad kan ha orsakat det? Hur svaret på den frågan kunnat bli koldioxid och växthusgaser har jag svårt att fatta, men jag är ju bara en gammal gubbe som drar egna slutsatser.