Märker att jag fastnat i ett tänkande som inte leder någonstans. Det går inte att ändra på det politiskt skapade maktsystemet oavsett regering, det har sina finmaskiga trådar i hela vårt samhällssystem. De ministrar som träder fram och gör uttalanden kan inte uppfattas annat än som patetiska, vad de säger har ingen verklighetsförankring.

Det som oroar är uttalanden att Sverige går som tåget. En dålig liknelse eftersom tågtrafiken inte är någonting att skryta över på grund av åratals bristande underhåll. Det behövs pengar till snart sagt allting och Socialdemokratins ledande, har än en gång lyckats övertala en finansminister att sluta använda förvärvade kunskaper, hjärnan och sunt förnuft.

Precis som i Frankrike är Socialdemokratin någonting som sakta kommer att tyna bort. Anledningen till det är de ständiga löftena om ett rättvisare samhälle som aldrig infrias. Partiet ses av de äldre som kroniska löftessvikare och i takt med att ingenting händer kryper det längre ner i åldrarna. En gång i tiden fick partiet massorna med sig, genom sin ideologi att värna om de svaga i samhället. Den nu förda politiken , vänder sig till de som har ett jobb. Över två miljoner i vårt land har inte det och de blir de som kommer att stjälpa Socialdemokraterna.

Men det finns betydligt mer som ligger Socialdemokraterna i fatet. Det känns vemodigt att höra hur inte bara Löfven, utan också övriga företrädare för partiet talar om den svenska modellen och att vår välfärd måste försvaras till varje pris. Socialdemokratins företrädare var de som en gång mer eller mindre tvingade fram den urbanisering vi i dag kan se har splittrat vårt land. De beslut som en gång fattades har verkligen tagit död på det bondesamhälle vi en gång var.

Med en befolkning som snabbt har ökat genom alla flyktingar som kommit hit, hade vårt land behövt alla de bönder som försåg landet med sina produkter. God hjälp har regeringar genom åren haft av böndernas egna företag där det pratats vinster och expansion istället för böndernas överlevnad. Visst finns det fortfarande bönder kvar i vårt land, men det är knappast lukrativa företag de driver.

Förändringen till ett hårdare och känslokallare samhälle har växt fram de senaste åren. Vårt land är inte längre ett idylliskt landsortsreservat dit tiden inte når. Den politiskt skapade svenska modellen har sina rötter i en helt annan tid och i ett helt annat samhällsklimat. Pressen på de unga har fått dem att revoltera mot de krav som ställs på dem.

Konkurrensen är stenhård redan vid unga år, det blir inte bättre efter avslutad skolgång. Kravet på utbildning diskvalificerar tidigt en mycket stor grupp, de med läs- och skrivsvårigheter, men också de med koncentrationsproblem som får myror i kroppen av att tvingas göra någonting de inte vill. De vill hålla på med någonting vettigt att sysselsätta sig med. Den flumskola politiska beslut lade grunden till för runt femtio år sedan, måste ses som en nationell katastrof.

Den utökade skolgången istället för att de unga utan läshuvud slussades in via lärlingsjobb, har gjort att många gamla hantverksyrken är på väg att försvinna. Vi förlitar oss numera till de hjälpmedel ny teknik erbjuder, men vad händer om vi tvingas klara oss utan dessa hjälpmedel? Tyvärr kan det bli som det nu blivit med politiker som fattat kortsiktiga beslut men saknat visioner om framtiden.

Hur kommer då framtiden att se ut? Har läst alldeles för mycket förutsägelser av ekonomer som med stöd av gamla teorier tror sig ha rätt. Men gamla teorier har visat sig vara just teorier som när de omsatts i praktiken inte fungerar. Mycket har det att göra med att förutsättningarna ständigt ändras, nu inte minst genom Donald Trump.

De flesta av våra makthavande politiker har svårt att tänka sig att robotar och smarta maskiner tar över monotona jobb som sliter ut människorna. Företagen ser betydande besparingar i att använda maskiner i en värld där människan slits ner fortare än en maskin eller robot, som dessutom går att reparera om de går sönder.

De hårdare direktiven till Försäkringskassan gör inte folk friskare, det blir istället till en tickande bomb. Och det är nyckelpersonerna i vårt välfärdssystem som slits ut, nämligen läkare, sjuksköterskor och lärare. Vi har blivit tio miljoner invånare, men det tar många år, att kunna ersätta de som slits ut och kastas på sophögen. Att våra politiker samtidigt gräver sin egen grav är en annan historia.

Att de äldre i vårt land har urusla pensioner är ingen nyhet, men nu kommer larmrapporter om nytillkomna pensionärer som inte får pengarna att räcka till trots ett långt yrkesliv. Än så länge har inte pensionärerna insett att de är en maktfaktor som kan fälla hela det politiska etablissemanget, men det kommer. Frågan är bara när ett Pensionärsparti blir verklighet.

Att vara politiker i dagens läge börjar nu likna de som jobbat och fortfarande jobbar på papperstidningar. Något framtidsjobb är det inte för de som satsat på fel parti. Inte ens de gamla partiernas företrädare kan känna sig säkra, när ett samhällssystem som vårt faller ihop, finns ingen plats för personer som inte kan annat än den politiska processen.

Den dagen är inte långt borta då valda makthavare tvingas skära ner på politiska uppdrag av kostnadsskäl. Att avlöna politiska företrädare med pengar som behövs till annat är inte försvarbart, det är alltså en naturlig följd av de neddragningar som gjorts av det invånarna betalar skatt för att få utfört. När ett skepp får slagsida måste all barlast lämpas överbord för att inte sjunka och våra politiker har blivit en barlast som orsakat slagsidan.