Det känns tungt att vara arbetsgivare, men ändå inte ha någonting att säga till om. Alla vi invånare äger ju faktiskt de offentliga verksamheterna och är även delägare i de kommunala bolagen. Tyvärr utan möjlighet att vara med och bestämma, vilket är märkligt i en demokrati.

Vem tänker på att exempelvis politiker är anställda av invånarna? Knappast våra så kallade folkvalda, det visar de genom att tala om för invånarna hur de vill att vårt samhälle ska se ut. Om någon har en annan åsikt, ska de inte lägga sig i om de inte är politiskt aktiva. Men det är ju faktiskt så, att alla som avlönas med skattepengar, är anställda av invånarna, oavsett vad de håller på med inom de offentliga verksamheterna.

Skatter betalar invånarna för att få någonting utfört, därför kallas invånarna numera "kunder". Dessa "kunder" betalar skatt för bland annat en väl fungerande skola och sjukvård, men även försäkringspremier för ett trygghetssystem. Regeringen har i sin okunskap trott att de kan göra vad som helst med dessa försäkringspremier, det måste rubriceras trolöshet mot huvudman.

Nåja, personal i folkets tjänst behövs för att underlätta för invånarna, men varför ska skattepengar gå till den politiska lekstugan? Politiker som vänder på alla stenar för att hitta pengar kan vi vara förutan, men inte den personal som ständigt bantas bort. Om politiker tog sitt sociala ansvar, skulle de lämna sina poster och skaffa ett hederligt arbete.

För tio år sedan hörde jag en Moderat säga att om de kom till makten, skulle det rensas rejält i vår omfattande byråkrati. Skattepengarna fick inte slösas på bort på onödiga kostnader. Han nämnde även bidrag som en varböld som måste bort. Resultatet har vi sett, byråkratin har växt ytterligare och för att finansiera det, har försämringar gjorts i vårt trygghetssystem samt sänkning av pensioner.

Någon kom på den fantastiska idén att alla skulle kunna jobba, till och med svårt sjuka. Ett nytt bidrag infördes men kallades jobbskatteavdrag. De svagaste i vårt samhälle skulle avvänjas från alla bidragsformer, men resultatet blev att alla med ett arbete blev bidragsberoende. Vilket politiskt parti vågar ta bort det bidraget?

 Om ordet bidrag är någonting som anses skamligt, varför inte ge de som verkligen behöver pengar för att överleva en statlig lön. Då är det inget bidrag som kostar skjortan att administrera, vilket det gör i dag. Det skulle med andra ord bli både billigare för staten och kommunerna, dessutom skulle en massa människor slippa förnedras och administratörer slippa vända papper i all oändlighet.

Att driva ett land, kommuner eller landsting i dagens läge, kräver ett enormt kunnande om företagandets principer. Det kunnandet finns inte hos våra politiker, därför påminner  de i mångt och mycket om skräddaren i Kejsarens nya kläder. Av alla de pengar invånarna betalar in i skatter blir det i många fall inte ens en tumme.

Man ska inte blanda ihop idrott och politik sägs det, men på sikt fungerar det som regeringen gjort på samma sätt, som när ett lag på grund av höga kostnader, säljer de bästa spelarna. På kort sikt ger det klirr i kassan, men så går det utför för laget och publiken stannar hemma. Med minskade publikintäkter går pengarna åt i snabb takt och en dag är klubbkassan tom.

Efter det Borg haft att säga senaste tiden är statskassan tom och måste fyllas på med friska pengar. Det finns inte mycket av värde kvar att sälja, därför är det dags för alla som åtnjutit jobbskatteavdraget att betala tillbaka. Men var ska de sämst ställda ta pengarna ifrån?