Eftersom jag inte grubblat över alla tokigheter våra politiker ställer till med under ganska många veckor nu, har det inte känts viktigt att skriva någon blogg. Ja, blogg förresten, snarare är det ju bara mina tankar och funderingar som skrivs ner.

   Jag tröttnade helt enkelt på att påtala hur vansinnigt vårt samhälle blivit. Men den senaste tiden har det bubblat fram en vrede över hur människor numera behandlas i vårt land, faktum är att jag skäms över att vara svensk.

   Politiker har jag alltid undrat över varför de överhuvudtaget finns. Men många politiker anser sig vara förmer än sina väljare. Vad deras uppdrag går ut på tycks det inte vara många som tagit reda på, istället ser de sitt politiska uppdrag som en social existens, av betydande egenvärde. Men i folkets ögon blir de allt mindre värda för var dag som går..

   Varför ska politiska företrädare föra väljarnas talan, när de ändå inte gör det?De säger istället att de fattar beslut som är bra för vårt samhälle, men ser samtidigt till att själva hålla i trådarna, för att de inte ska bli lottlösa. Faktum är att en helt vanlig människa, utan några andra kunskaper än att kunna rövslicka, kan komma långt inom politiken. Och gör det också!

   Varför jag fått en känsla av att det snart kommer att hända saker, är svår att förklara. Statens finanser är goda sägs det, men vår finansminister har numera ett nervöst fotarbete när han siar om framtiden. Antagligen vet han inte vilken fot han skall stå på, den realistiske ekonomens, eller går det så går det.

   Naturligtvis kommer inte landets invånare att konsumera i samma takt som gjorts senaste åren. Ytterligare ett jobbskatteavdrag kommer antagligen inte att kunna drivas igenom och tur är väl det. Till en början klingade extrapengarna muntert i plånboken, nu funderar många vart pengarna tar vägen. Drivmedel, el, hyror, ja, det mesta har blivit dyrare och pengarna försvinner snabbare än de kommer in.

   Vad som händer, eller vilken effekt en avmattning av konsumtionen kommer att få är svår att säga. I ett första skede kommer det inte att märkas så mycket, men jobben kommer inte att bli fler, det kan vi vara övertygade om. Man får en känsla av att vår regering, varit lika överoptimistisk som Muller var om SAAB:s framtid.

   Någonting som människor har svårt att ta till sig är förändringar, om de inte kommer smygande, nästan omärkligt. Vår regering försöker ändra på det mesta och varit alldeles för het på gröten. När det gäller arbetslinjen, har många bittert fått känna på de negativa konsekvenserna. Men till och med de som sett fördelarna med jobbskatteavdraget, börjar tveka om de vill ha ett samhälle som blivit rent ut sagt människofientligt.

   Socialdemokraterna plockar poäng för varje dag som går, även de som har ett arbete att gå till börjar må illa av hur arbetslösa och sjuka människor förnedras. Kommer det att räcka med att visa medmänsklighet vid nästa val? Jag tror det.

   Jag har läst många teorier om hur ett hållbart samhälle kan skapas, men aldrig hittat någonting, som inte sätter människan i första rummet. Ett gammalt talesätt är, att det inte är de stora inkomsterna som gör någon rik, utan de små utgifterna. I en sak är ekonomerna eniga, den offentliga sektorn får aldrig växa sig för stor, då barkar det åt helsike. Beviset för att det är så, hittar vi hos de länder som nu befinner sig i kris.

   I vårt land ser politiker till att folk på golvet inom de offentliga verksamheterna sparkas när inbesparingar skall göras. När inte den möjligheten längre finns, vad händer med alla de som har politiken som levebröd? En intressant fråga, som vi säkert får svar på en dag.