Orsaken till att jag skriver i min blogg från och till, är mest för att lätta på trycket. Jag känner mig frustrerad över hur naiva många av våra politiska makthavare är, de ser inte längre än näsan räcker. Ja, det finns naturligtvis undantag, men de är få.

   Ingenting har skadat vårt land som vårt politiskt uppbyggda system, som reglerar snart sagt allt vi gör och hur vi ska leva. Det finns inte mycket utrymme för egna initiativ, våra myndigheter och anställda byråkrater är duktiga på att stämma i bäcken.

   Enda undantaget är alla som lurats till att av arbetsförmedlingen (naturligtvis efter påtryckningar ovanifrån) starta eget, det vill säga blivit egenföretagare. Visst låter det lockande att vara sin egen chef, men med det skattesystem vi har, är det sannerligen inte lönande.

   Många har inte en susning om vad de ger sig in på, för de allra flesta blir det hela en mardröm. Vi lever sannerligen inte i det papperslösa samhället, tvärtom drunknar en nybliven företagare i papper från myndigheter. Att hitta rätt i den djungel av regler som finns, knäcker efter ett tag de som tidigare varit optimister.

   Nåja, det är ett litet problem i förhållande till om företaget tar in en anställd. Om pappersarbetet för att tillgodose myndigheterna krav för enmansföretagare kan kännas betungande, är det ingenting mot vad det innebär att ha anställda. Det är nu inte bara de olika myndigheterna som ställer krav, utan även fackföreningarnas representanter. Hur många småföretag är det inte som drabbats av blockad av något fackförbund går inte att räkna på rak arm, men många är det. Anledningen kan vara att det är mycket lättare att sätta press på ett litet företag än ett stort, när facket vill visa sin makt.

   Den tigerekonomi vi nu kan se i vårt land är någonting som är tillfällig, frågan är bara hur stort fallet blir, när vi ramlar av guldkalven. Vad det handlar om är ett tillfälligt lyckorus framkallat av en tillfällig framgång, som kan ge en fruktansvärd baksmälla.

   Inte undra på att en som varit med länge och sett hur det kan svänga, börjar få ont i magen. Man vet vad man har, men inte vad man får, brukar man säga. I nuläget är det många som vet vad de har, men inte om de kommer att ha det kvar om två år. Den som lyssnat på vår finansministers uttalanden, anar att det kan röra sig om kortare tid än så.