Det sägs att människan är den enda intelligenta varelsen på jorden, ändå styrs världen av dumhet. Men det beror i sin tur på att de allra flesta av jordens befolkning, inte använder mer än ungefär en tredjedel av sin hjärnkapacitet. I en värld där jakten på att endera överleva, jaga pengar till statusprylar, eller skaffa sig en maktposition, ges inte mycket utrymme för att tänka. Livet är kort, varför oroa sig över framtiden, det gäller att ta dag för dag som de kommer.

   Oavsett om vi vill det eller inte, tvingas vi i dag tänka kortsiktigt. Saker och ting händer runt om i vår omvärld som påverkar oss, utan att vi kan göra någonting åt det. Om man går tillbaka runt sjuttio år i tiden, var vårt land mindre sårbart än det är i dag. Inte minst när det gäller livsmedel. Det som ransonerades under kriget var till största delen importvaror.

   Landsbygdens folk klarade sig bättre under kriget än de som bodde i städer av naturliga orsaker. De hade inte bara de baslivsmedel som krävdes för att överleva, de hade också enklare vanor. Med den omflyttning av folk från landsbygder som medvetet gjorts av politiska makthavare under åren, skulle en liknande situation innebära katastrof. Den lilla klick av lantbrukare som finns kvar, kan nätt och jämt föda sig själva, mycket mindre hjälpa till att föda andra.

   Nu varnas för att 300.000 jobb inom bilindustrin kommer att försvinna från västvärlden, det är i Asien och Kina, de nya industriländerna med lägre löner tillverkningen kommer att finnas ett tag framöver. Men även där börjar problemen dyka upp, ett ökat välstånd skapar inflation som äter upp det löntagarna får mera i plånboken.

   Som tur är, har vi inte någon bilindustri att tala om, men ett flertal EU-länder har det. Även om skadan skulle bli liten i vårt land, får vi ändå en släng av sleven. Vi har inga helägda svenska storföretag, vi kan inte räkna med att de tar något socialt ansvar när det kärvar till sig.

   Våra stora exportföretag har funnits på plats några år där den nya industrivärlden växer upp, det är bara en tidsfråga, innan de flyttar ut stora delar av sina verksamheter från vårt land. De måste ju finnas så nära den stora marknaden som möjligt, inte tusentals mil ifrån. För företagen gäller att ge avkastning till aktieägarna och att överleva, det är den bistra verkligheten.

   Det enda våra politiska makthavare kan göra är att hålla tummarna, det som skulle behöva göras för att undvika det hela, kan mest liknas vid ett politiskt självmord. Vad som skulle behövas är att byråkratin skärs ner till ett minimum, det gäller också alla politiskt skapade jobb. Anledningen är att vårt samhälle är alldeles för byråkratiskt utformat, det är mera inriktat på kontroll än att hjälpa landets invånare.

   Vi måste gå från en politiskt styrt samhälle till ett mer flexibelt, där människorna är de som sätter spelreglerna. Det enda som kan rädda vårt land i framtiden är att underlätta för människor och företag, istället för att försvåra för dem. I ett sådant samhälle är politiker överflödiga, men det är de ju faktiskt även i nuläget. De fungerar ju bara som beslutsfattare av ärenden, som tjänstemän och konsulter tagit fram underlagen till. Det betyder dubbla kostnader för skattebetalarna, det har inte svenska folket råd med i framtiden.

   För varje gång jag hör en politiker försvara sitt eget skinn, att de är en garant för vår demokrati, tänker jag: Tomma tunnor bullrar mest.