Det var länge sedan jag skrev någonting, datorn har fått stå i skamvrån under sommaren. Har tänkt tillbaka på det jag skrivit tidigare och min oro över framtiden tycks besannas. En ny finanskris har legat på lur ganska länge, frågan var bara när den skulle utlösas.

   Europas kris är någonting som de krisdrabbade länderna själva bäddat för, samma sak med Amerika. Det går inte att ta ut framtiden i förskott hur länge som helst. Egentligen vill jag inte tänka på vad som kan hända framöver, men det går inte att undvika.

   De politiska makthavarna i krisländerna, har säkert kommit underfund med samma sak som de flesta av oss, att dagarna tycks rusa iväg alldeles för fort. Problemen har funnits där i många år, men det fanns ju all tiden i världen att rätta till problemen. Tja, om man kunnat stoppa tiden så, men det går ju inte.

    Nu vet vi att det inte bara vi äldre som insett hur snabbt tiden rinner iväg, de flesta tycks ha problem med att få tiden att räcka till. Vad beror det på, att den moderna människan varje dag tvingas kämpa mot tidsbrist? Är det priset vi måste betala för vårt så kallade välfärdssamhälle?

   Men om det gick att stoppa tiden, skulle ge oss en möjlighet att i lugn och ro, tänka över hur vi vill ha det. Som det nu är, finns inte tid till att stanna upp och börja tänka i banor om hur det skulle kunna vara, eller hur vi egentligen vill ha det. För det samhälle vi har i dag, är sannerligen ingenting att skryta över. Men när människor börjar tänka själva, istället för att lyssna till vad de politiska makthavarna har att säga, kan vad som helst hända.

   En stor del av människans drivkraft, är drömmar om ett bättre liv. Det är därför politik går ut på att skapa förhoppningar om framtiden. Men risken att saker och ting inte alls blir som makthavarna tänkt sig i vår moderna värld, är i dag oändligt mycket större, än att kunna infria de förväntningar som skapas. 

   Redan nu kan man märka en påtaglig nervositet hos vår regering, som tidigare bubblat av självförtroende. De har varit övertygade om att den politiska väg som valts är den rätta. Tja, vårt land har knallat på över förväntan, men nu börjar det hända saker, som inte alls var tänkt att hända. Meningen var att det nu skulle skapas nya jobb i parti och minut, istället kommer oroande signaler om att jobb kan försvinna framöver. En ny finanskris fanns knappast med i beräkningarna.

   Men man ska inte ropa hej, förrän man är över bäcken, sa man förr. Kanske är det så att folk i gemen trodde att faran var över efter finanskrisen och därför fortsatt konsumera som vanligt, det vill säga på kredit. Risken är överhängande att vi nu får en nedgång i konjunkturen på grund av andra länders urusla ekonomi, vilket i sin tur betyder att jobb kan försvinna igen, istället för att bli fler.

   Kanske är det så att vi måste söka lösningar inför framtiden att kunna dela på de jobb som finns. Om man väljer den enkla lösningen är det ju egentligen löjligt enkelt, det är bara att de som nu har ett jobb jobbar mindre. Nåja, det är lättare sagt än gjort, eftersom de allra flesta sitter fast i en skuldfälla. Det är enklare att låna, än att jobba ihop pengar till att betala räntor och amorteringar.

   Med den nuvarande jobblinjen som påstods skulle rädda vår välfärd, finns knappast något parti som vågar lägga fram ett förslag om att vi måste jobba mindre. Trots att det skulle påverka arbetslösheten, genom att flera skulle dela på samma jobb.

   Politiska motargument finns naturligtvis, fattas bara annat. Hur ska det gå för alla människor som dragit på sig skulder, som inte ens kan betalas under en livstid? Dessutom får hundratusentals människor nätt och jämt sin ekonomi att gå ihop med ett heltidsjobb. Tja, svaret får vi kanske tidigare än vi kan tänka oss. Land efter land har visat sig levt över sina tillgångar, vårt land är inte något undantag. Frågan är inte om vårt land kommer att drabbas, utan hur hårt det kommer att slå mot alla i vårt land. Till och med de som aldrig varit med i konsumtions- och lånekarusellen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Muskeltränaren har använts sparsamt senaste veckan men ändå har midjemåttet minskat med 1 centimeter. Istället för att använda den tre gånger per dag har det bara blivit en och hoppat över två. Känslan att kunna göra saker jag inte kunde göra tidigar...

Det har nu gått tre veckor sen jag började med muskeltränare för att komma i mina sommarbyxor. Målet var nått för en vecka sen, därför har jag slarvat lite under veckan som gått. Den enkla grejen har i alla fall visat sig både bränna fett som man säg...

Har nu använt den enkla muskeltränaren EMS i två veckor. Både mål och förväntningar var inte högst ställda, jag ville bara kommer i sommarbyxorna jag hade förra sommaren. Pandemin, en usel höst och vinter med en vår som varit både blöt och kall, har ...

Är nu inne på andra veckan med att använda en EMS muskeltränare. Om den bränner bukfett har jag inte kontrollerat än, satte som mål att vänta två veckor på om det fungerar eller inte. Vad jag däremot upptäckt är att den faktiskt stärker magmusklerna....

Pandemin har betytt att alla tvingats ändra på sättet att leva. De flesta har blivit mindre rörliga, kollat på Tv eller streamat serier.Många har börjat läsa igen, det som verkar gälla nu är e-böcker. Vädret sen i höstas har knappast lockat till prom...