Det går inte att styra ett land utan att använda hjärtat. Visst sägs det att man inte ska tänka med hjärtat, men hjärnan är lika oberäknelig, det blir aldrig som man tänkt sig. Vår nuvarande regering har satt kronor och ören i första rummet, det har med inlärda teorier att göra. Men att se krasst ekonomiskt på saker och ting, brukar straffa sig i slutändan. Talar man ständigt om ekonomi, hur viktig den är för landet, står man och faller med att allting rullar på utan störningar.

   Vem kunde bara för ett år sedan ens ana att kriser skulle radas upp på löpande band och än har vi inte sett slutet på det hela. Eftersom allting hänger ihop i dagsläget, har vi fått en global oro över världsekonomin. Vem vet, kanske vi får en ny finanskris på halsen redan under hösten.

   Det har pratats mycket om det hållbara samhället, men ingen har lyckats förklara hur vi ska kunna skapa ett sådant. Med den senaste krisen i färskt minne, har det visat sig att folk runt om i Europa och Amerika, inte lärt sig ett dugg. Ytterst ansvarig är naturligtvis de som styr dessa länder, men de går som regel skadelösa genom kriser och invånarna får ta smällen.

    Vad jag kan förstå kommer det hållbara samhället aldrig att bli verklighet, så länge som det styrs av personer med politiska ideologier. De flesta ideologier som styr de politiska partierna är minst sagt föråldrade, även om de tvingats moderniseras till viss del. Man kan väl säga att politiker fungerar efter en manual som gäller för en gammal modell och inte alls för den nya hypermoderna.

   Har lyssnat på många ekonomer från skilda delar av världen och den slutsats som kunnat dras av deras visdom är, att ingenting stämmer med de gamla teorierna. Hur lång tid tar det att få fram nya teorier som stämmer med verkligheten? Nåja, det sägs att man måste nå botten och kunna göra avspark för att komma upp till ytan igen och kanske är det så.

   Optimism brukar straffa sig, kanske har vi för få realistiska makthavare numera. Den långa högkonjunktur som föregick finanskrisen och lågkonjunkturen gjorde tyvärr många regeringar fartblinda. Alla stirrade sig blinda på den ekonomiska tillväxten, budskapet till folket var hela tiden att vi måste konsumera för att hålla tillväxten (och därmed också välfärden) vid liv.

   Det känns nästan overkligt att höra människor som tidigare handlat först och tänkt efter sedan säga att de måste hålla igen. De har börjat jämföra priser och handlar där det är billigast. Om trenden håller i sig, kommer det att bli lite si och så med den ekonomiska tillväxten. Det verkar som om de senaste veckornas uttalanden av vår finansminister och en hel drös med oroade ekonomer, fått folk att inse allvaret, i det som nu är på väg att hända.

   Men egentligen ska vi inte gnälla, det gäller ju bara att rätta munnen efter matsäcken och ligga lågt ett tag. Vi äldre har varit med om det här förr, men det är svårare för de som aldrig varit med om en riktig kris, den senaste var bara en förvarning om någonting mycket värre. Som vanligt är det realisterna som kommer att klara sig bra och optimisterna som kommer att få ta största smällen. Det sorgliga är att även de försiktiga realisterna, får vara med och betala notan i slutändan.