Av en händelse råkade jag lyssna på Lars Ohly i ett morgonprogram. Tyckte nästan synd om honom, eftersom han nu tvingas avgå. Under sina år som partiledare, han hann ju aldrig med att förklara för svenska folket vad Vänsterpartiet egentligen åstadkomma. Men å andra sidan, vad kan V egentligen göra för vårt land? Partiet nådde sin topp under ledning av Gudrun, men det var knappast partiets ideologis förtjänst.

   Vi har inte varit tydliga när det gäller den politiska vägen, sa Ohly. Han ska vara glad för det, för de flesta har lärt sig att politiska vägar inte brukar nå ända fram. Antagligen för att den politiska kartan, inte stämmer med verkligheten. Tyvärr har hela fackföreningsrörelsen samma problem. De olika facken stakar ut nya vägar, men bortser att de kanske leder genom bottenlösa träsk.

   I takt med att medlemmarna flyr facken av ekonomiska skäl (de höga avgifterna är inte i paritet med den hjälp de kan tänkas få), mister också LO sin tidigare starka ställning. Nåja, redan när industrisamhället gick i graven, borde LO gått samma väg. Det sorgliga med flera av facken är, att i alldeles för många fall, motarbetas medlemmar som själva kan förhandla om sina löner av facken.

   Det nya samhälle som växt fram på grund av det högteknologiska samhället, kolliderar ständigt med de gamla inlärda teorierna om hur ett samhälle ska fungera. Den moderna människan behöver ingen hjälp av olika företrädare, men kräver att vår stelbenta byråkrati luckras upp för att förenkla kontakter med bland annat myndigheter.

   Istället för det papperslösa samhälle vi kunde höra om en gång, har vi i dag en blanketthysteri som inte kan beskrivas med något annat ord än idioti. Med tanke på alla de unga i vårt land med läs- och skrivsvårigheter, finns ingen annan passande benämning. Jag tror inte våra så kallade folkvalda insett hur dessa unga människor känner sig, när de ständigt får papper i sin hand som måste fyllas i.

   Lyssnar man på läkare, vad de anser vara orsaken till de långa vårdköerna, anges den största delen bero på den administration de tvingas avsätta tid för. Det måste till politiskt styrda landsting för att krångla till det hela på det sättet. Antagligen skulle inga hyrläkare behövas, om de ordinarie läkarna fick syssla med det de utbildats för, att bota människor.

   Administration är ett nödvändigt ont, men det får inte gå till överdrift. I vårt land är statistik, flummiga direktiv från högre ort och petighet med sjukintyg på väg att skapa ett omänskligt samhälle. Ytterst ansvariga för det är våra politiska makthavare. Det är deras jobb att se till så att vårt samhälle fungerar som det är tänkt att göra. Klarar de inte av det, ska de inte heller ha ansvaret att föra folkets talan. De avlönas ju faktiskt med invånarnas skattepengar.

   Hårda ord kan tyckas, men när de politiska makthavarna genom beslut, numera sätter press på sjuka och arbetslösa, måste hårda krav även ställas på de politiskt valda personerna. Istället för öga för öga, tand för tand, måste det göras plats för ett mjukare samhälle innan det är för sent.