Kan tyvärr inte se det på annat sätt än att våra politiker oavsett partifärg börjar bli en fara för riket och invånarnas säkerhet. Den kompromissregering vi nu har skyller på allt och alla att det inte går att genomföra önskad politik.  Ska det vara så svårt att sänga ut de som sympatiserat med IS, både de som på olika vägar tar sig hem eller de som stöttat dem? Varför inte lägga fram förslag som gör att de som är emot utsätts för invånarnas vrede?

Alla partier tycks vara överens om att pensionerna måste höjas, sjukbidraget släpar efter med flera år och samma sak med a-kassan. Visst kostar det några miljarder men tänk vilken nytta de kommer att göra. Många människor kommer att bli om inte glada så i alla fall lite nöjdare. Det går utmärkt att ta av pengarna som subventionerar elfordon, det är i alla fall bara välbeställt folk med höga löner och förmögenheter som har råd som köper elbilar.

Att använda eldrivna cyklar är till för mesar som inte orkar trampa, många miljöpartister har säkert en sådan och kondition därefter. Men ju fler cyklar som drivs med el, desto mer påfrestning på elnätet med höjda priser som följd. Det drabbar alla stackare som redan nu försöker spara på el genom att sitta i mörka hus och lägenheter. Tänk så tokigt det kan bli.

Men subventionerade fordon belyser också hur det ser ut för många. De sämst ställda får vara glada om de får ihop till en vanlig cykel, de som har snäppet bättre en begagnad bil för runt tio tusen. Inte en miljövänlig för det får de inte för de pengarna. Det är nämligen så verkligheten ser ut för minst ett par miljoner svenskar. Men det är klart, för en så kallad folkvald handlar det om småpengar så det är svårt att förstå problemet.

Problem brottas många med varje dag, men ju mindre pengar människor har desto större blir problemen. Det är av den anledningen allt fler insett att pengarna måste fördelas rättvist, alla så kallade reformer tas ju från de gemensamma medlen. Pengar till jobbskatteavdraget, ränteavdraget med mera ramlar inte ner från himlen om någon tror det.

Det har talats om snabbspår och höghastighetståg för flera hundra miljarder, men hur många har verkligen råd att åka med ett sådant? Jag har läst och hört talas om många äldre som inte ens har råd att åka "vanligt" tåg för att besöka barn och barnbarn. Sådan "lyx" skall tydligen inte äldre kunna unna sig.

 Men det är inte det värsta, det är barnfattigdomen. När pengar är orättvist fördelade drabbas barnen genom att föräldrarna inte har råd att låta dem vara med på fritidsaktiviteter. Man behöver bara använda sunda förnuftet för att inse hur de barnen kommer att bära med sig ett hat mot ett samhälle där de mobbats av staten för att tvingas bära slitna kläder, en mobiltelefon, eller kanske inte ens en cykel.

Naturligtvis kommer den dag då dessa unga på ena eller andra sättet kommer att hämnas. De kommer definitivt inte att lyssna på politiker utan följa sin egen väg. Det kortsiktiga tänkande våra politiker har gör att de kan få en erbarmlig ålderdom genom att deras pensioner tas ifrån dem av dessa "bortglömda" barn. Kanske får politiker hanka sig fram på en genomsnittlig pension, men det är osäkert om vårt land har några pensionspengar om tjugo år.

Det fantastiska är att vi inte ens vet om vår värld finns kvar om tjugo år. Om inte på grund av naturkatastrofer så av ett kärnvapenkrig, det vimlar av galningar som har röda knappar att trycka på. En trolig utveckling om man skall tro forskare är att vi kan få missväxt och hungersnöd och som en följd av torkan spricker vårt stackars jordklot. Att stjärnor och små planeter exploderar är vardagsmat i Universum.

Man skall inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten är ett mycket klokt råd, men det är precis vad våra politiker gör. De sätter upp mål hur vår miljö skall kunna räddas, men glömmer bort att vi är en flugskit på en jordglob. Vad vi gör i vårt land påverkar inte världen mer än en miljöpartists inbesparade fjärt om man ser det i det stora hela.

Det är med andra ord enbart löjligt att vårt land försöker ligga i framkant när det gäller att rädda vår miljö. Det enda Löfven kan tänkas få när de stora pojkarna träffas är en klapp på huvudet av Trump som kanske säger: Helledudande vilken liten duktig Hen du är. Ja, med Hen menar Trump naturligtvis då en duktig höna.

Nåja, i tider då alla skall vara feminister får Löfven inte ens vara tuppen i hönsgården, så statsminister han är får han bara vara en i gänget. Och vilket gäng han har omkring sig, de irrar som yra höns så snart det händer någonting. Om de lade guldägg kunde deras löner försvaras, men de vågar inte klämma ur några med risk att bli slarviga i ändan. Det blir de visserligen till slut i alla fall av allt sittande.

Men jag kan inte låta bli att tänka på den gamle satirikern Storm P som för runt åttio år sedan beskrev en politiker så här: Om någon ställer sig upp i en talarstol och säger att vi alla sitter i samma båt, vill den personen vara kapten och att vi andra skall ro. Inte undra på att svenska folket blivit tveksam, det är ju företrädarna som har betalt för att göra jobben åt dem. Ja, så var det tänkt en gång för länge sedan i alla fall. Det är ju invånarna som äger "båten".